Existerar världen och universum?
Cogito ergo sum. I think, therefore I am. En simpel tro, men det är bättre än att spekulera kring möjligheten att allt är fejk. Och förövrigt, vem bryr sig om vi inte egentligen finns? Detta är det jag upplever nu, och jag väljer att ta det för vad det är, istället för att slösa bort det genom meningslös spekulation.
Citat från Feist
Citat från natsukashi
För att tankarna är en biprodukt av ditt tänkande. Utan dig, ingen tanke. På samma sätt som det måste komma ur något organ för att klassas avföring så måste tankarna komma från någon för att vara tankar. Dessutom så är tankar fysiska och uppstår i kroppar, så utan kroppen kan inte en tanke uppstå.
Finns det bevis på att tankar inte kan uppstå utan ett jag? Nej. Descartes säger att : Jag tänker därför finns jag. Men hur vet han att det är han som tänker?
vad är din teori angående det då?
Sånt här mindfuck får mig verkligen att må illa.
Citat från Feist
Citat från natsukashi
För att tankarna är en biprodukt av ditt tänkande. Utan dig, ingen tanke. På samma sätt som det måste komma ur något organ för att klassas avföring så måste tankarna komma från någon för att vara tankar. Dessutom så är tankar fysiska och uppstår i kroppar, så utan kroppen kan inte en tanke uppstå.
Finns det bevis på att tankar inte kan uppstå utan ett jag? Nej. Descartes säger att : Jag tänker därför finns jag. Men hur vet han att det är han som tänker?
Det beror på definitionen av tanke. En tanke är en elektrisk impuls i en hjärna, men det betyder inte att alla elektriska impulser är tankar. Innan vi kan fastställa hur det är så måste vi fastställa vad en tanke är.
För att även om det är en metafysisk kraft som tänker så projiceras tankarna genom Descartes, och för att de projiceras genom honom så måste han existera, även för den metafysiska kraften.
something like that. ^
Det är lite därför den här frågan är överflödig också, för vi kan mäta och förstå världen, således måste den existera på något plan. Vilket plan som den existerar på spelar ingen roll, vi kan bara säga att den existerar för att den går att mätas.
Citat från natsukashi
Det är lite därför den här frågan är överflödig också, för vi kan mäta och förstå världen, således måste den existera på något plan. Vilket plan som den existerar på spelar ingen roll, vi kan bara säga att den existerar för att den går att mätas.
just därför jag inte är insatt överhuvudtaget i sån här skit. jag utesluter dock inte att vårt universum skulle kunna vara en del av något större, tvärtom faktiskt, vad finns bortom universum? tycker såna frågor är mer relevanta helt enkelt. men att ifrågasätta vår egen existens är däremot lustiga grejer.
Natsukashi:
Sen kan man ju vidareutveckla frågan och undra om världen existerar på riktigt, fast då måste vi fastställa vad som definierar den riktiga verkligheten och det kan vi inte göra, eftersom verkligheten för oss aldrig är objektiv.
Det spelar alltså ingen roll, som du säger.
Är något jag tänker på ofta.
Men mitt huvud imploderar lite då.
om vi nu dessutom inte skulle finnas till, så skulle vi ju inte kunna sitta här i nån illusion om att finnas till. något måste ligga bakom medvetandet.
Ja.
Citat från Feist
Påståendet är sant endast om vi godtar att tänkandet är en medveten process. Som Hobbes och Gassendi invände skulle man således kunna säga ”Jag går, alltså är jag till”, ty om jag går är det ju sant att jag måste existera. Men jag kan naturligtvis tro att jag går, när jag i verkligheten inte går, medan jag inte skulle kunna tro att jag tänker, när jag faktiskt inte tänker.
Det är denna hänsyftning på mig själv som förutsätts inträffa vid tankeprocessen som ger formeln dess skenbart otvivelaktiga visshet. Om man avskaffar självmedvetandet, som Hume senare gjorde, så faller principen till marken.
Även om man tror att man går, när man inte går, så projiceras en tanke genom en själv. Något utför något som får dig att tro att du går.
Men det är det metafysiska svaret. Det som du är ute efter är väl inte det. Ponera att det är sant, så länge handlingen i fråga har ett intrinsikalt värde där det krävs att ett ego utför den så måste egot förutsättas existera för att handlingen ska kunna ske. Handlingen kan, omöjligen i detta fall, existera utan ett ego som utför den. Så vad Hume försöker säga är inget mer än att absurdifiera någon som kommer till en lika bra slutsats då tänkandet inte egentligen är i emfasi, utan handlingen med ett intrinsikalt värde som förutsätter ett ego.
Citat från KungIngenting
Natsukashi:
Sen kan man ju vidareutveckla frågan och undra om världen existerar på riktigt, fast då måste vi fastställa vad som definierar den riktiga verkligheten och det kan vi inte göra, eftersom verkligheten för oss aldrig är objektiv.
Det spelar alltså ingen roll, som du säger.
Alltså, världen för oss är objektiv, men enbart genom tankeverktyg, inte genom sinnesförnimmelser. Logik, matematik och vetenskap är de tre självskapande systemen som beskriver vår värld objektivt.
Citat från Mortality
Är något jag tänker på ofta.
Men mitt huvud imploderar lite då.
--------------------------------------------------------------------------
Citat från natsukashi
Alltså, världen för oss är objektiv, men enbart genom tankeverktyg, inte genom sinnesförnimmelser. Logik, matematik och vetenskap är de tre självskapande systemen som beskriver vår värld objektivt.
Jag vet inte om jag håller med om att något kan beskriva världen objektivt. Visserligen uttrycker vi våra uppfattningar på identiska vis via bland andra just de tre systemen, men det behöver inte betyda att uppfattningarna i sig är identiska.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet