Existerar jag?
Citat från sebbe_pang:
Citat från Qwuliel:
Vad menar vi när vi talar om existens? Hur definieras det? Och den definitionen vi ger, hur står den i relation till vad existens faktiskt innebär? Är vår uppfattning om vad existens är, vad det innebär att existera? Eller är det bara vår syn på saken? Finns det en skillnad mellan uppfattning av verkligheten och verkligheten som sådan? Finns det en skillnad mellan det faktiska och det som är tillsynes? Hur står dessa frågor i relation till att förstå vår värld? Ställer vi frågor som är relevanta för att förstå oss själva och vår värld och dess uppbyggnad och nycker, eller är vårt koncept kring det byggt på något annat?
Frågor. Svar?
https://en.m.wikipedia.org/wiki/Subjectivity
https://en.m.wikipedia.org/wiki/Objectivity_(philosophy)
grattis
Det var inte vad jag sökte. Tack ändå.
de e va du skrev
varsågod
Citat från tysth:
Citat från cocacoladeathsquad:
Identifierar mig som icke-existerande
du e typ minst 2 år för sent ute för att den här memen ens ska kunna tolkas som en gnutta å smula "haha"
* dU E TYP mnst 2 åR Föor sent ute att d1 hÄR ME-me-n 1s ska KunNa 2lkas som 1 Gnutta 0 smuLA "haha"
menar du va?
Citat från sebbe_pang:
Citat från u_suck_tbh:
Uppfattar ett självmedvetet program sin egen medvetenhet?
Kan software säga "cogito ergo sum"?
du är redan ett software, 1 mkt komplicerat i hjärnan, hur du än väljer att definiera det. så, om det är ett tillräckligt komplicerat samt komplext system/program, ja tydligen.
förutsatt att det inte finns någon övernaturlig substans i människor osv blabla
Så är jag softwaret och isf existerar jag? Eller är det som existerar bara det som ligger till grund för mjukvaran (hårdvaran/hjärnan), medan själva medvetandet är en """illusion"""
Citat från u_suck_tbh:
--
Är ingen död logisk positivist som påstår och likställer hjärnan med själva upplevelsen av att vara medveten; även om hjärnan med all dess komplexitet, komplicerade funktioner och samband ger upphov till upplevelsen att vara medveten, så är det OBVIOUSLY inte samma sak.
Vad jag menar i praktiken: även om alla miljarder neuroner med dess elektriska impulser, kemiska transmittorer blbla i hjärnan ger upphov till själva upplevelsen att vara medveten, så är de givetvis INTE samma sak. Det vore som att mista en lampa och dess tekniska beskrivning för dess ljus. Det är hela poängen med termer som "subjektivitet" + "objektivitet" i filosofi.
Därutöver verkar det som att vi utgår från olika filosofiska axiom/premisser(?), och då kommer vi aldrig komma till en slutsats ändå. Vad jag utgår från är att medvetande är den s.k. "existensen" i trådens titel. Därmed kan det ej vara en "illusion". Du är medvetandet. Därmed existerar (haha-.-) inte ens problemformuleringen som du nämner i din post.
+ Fattade inte riktigt vad du menade med "software". Om du väljer att definiera software/programmet som själva hjärnan/det som ger upphov för medvetandet -- isf -- nej, då är du inte själva programmet. Men du är saken det ger upphov till.
Asså som jag fattade det så skulle datorer kunna vara medvetna iom att deras hårdvara möjliggör deras (pågående) mjukvara.
Tas hårdvaran bort försvinner mjukvaran. S.a.s.
Lite som när man dör och medvetandet försvinner.
Mjukvara som projektion av hårdvarans kopplingar.
Medvetande som projektion av hjärnans kopplingar.
Upplevelsen är alltså en illusion, då den sker i mjukvaran. Men det som existerar fysiskt är hårdvaran.
Är jag hårdvaran eller mjukvaran?
Om jag är hårdvaran existerar jag.
Om jag är mjukvaran är min existens bara en illusion - något annat existerar egentligen istället för mig. Dvs kroppen/hårdvaran.
Men detta är egentligen vara tjafs om var man placerar "jaget".
Jag besökte precis trådstartarens profil, den var borttagen. Profilen existerar inte längre. Personen bakom vet jag inte.
Citat från sweetpotatogurl:
Jag besökte precis trådstartarens profil, den var borttagen. Profilen existerar inte längre. Personen bakom vet jag inte.
va?
Citat från u_suck_tbh:
--
Står fortfarande fast vid vad jag skrev i förra inlägget, tycker det svarar på det du skrev. Jag ser inte riktigt problemet? Om du sätter på en lampa, så påstår du väl inte att ljuset är en illusion?
Det enda självkritiska jag kan komma på här, är att liknelsen med lampan/ljuset och att vara medvetande brister smått, eftersom att ljus är något vi kan kvantifiera som fotoner/vågfunktioner. Men bara för att vi inte med en vetenskaplig grund, förstår oss på exakt vad medvetande är, så implicerar det ej att det är en illusion? Bara för att fysiker i dagsläget ej kan konstatera med full säkerhet vad som hände innan big bang/om något ens, så implicerar det inte att man måste dra vilda slutsatser som att t.ex. gud existerar och starta allt osvosv
Det går, teoretiskt, att "lagra" medvetande på någon slags hårdvara. Om man inte håller med här, måste man per definition, utgå från att det finns något övernaturligt med vår hjärna. Det borde gå, rent hypotetiskt. Vi vet bara givetvis verkligen inte hur dock. Sen kan man ha en vidare diskussion om "hur ska man veta om x är medvetande" a la solpsism/turing test blbla, men det är ett helt annat ämne.
En lampa lyser utåt - medvetande är inåt, inte utåt.
Liknelsen med ljusvågor osv fungerar ju, om man tar i beräkning synapsernas aktivitet och kretskortens aktivitet.
Men vad vi ser framför oss när vi tänker eller minns eller sätter oss själva i relation till något är ju bara en illusion, menar jag.
Det är ett inre hologram som bygger på extern stimuli och intern kommunikation I form av elektro-kemisk aktivitet bla bla bla
Vårat jag befinner sig där.
Så när vi säger "jag tänker därför finns jag", så är jaget inte det som finns.
Jag tänker, därför finns det något som "bär" på mig osv
"En lampa lyser utåt - medvetande är inåt, inte utåt."
Jag har absolut ingen aning vad denna mening innebär. Medvetande är "inåt"?
rent vetenskapligt/logiskt har vi absolut ingen förmåga att konstatera vad medvetande är i beskrivande termer. Vi vet inte om det är t.ex. gult, rött, oändligt, stort, litet eller "inåt".
Kanske är ordet du söker "subjektivt"? Det förstår jag, och det nämnde jag själv i början. Motstrider dock inte något av det i mina argument.
"Liknelsen med ljusvågor osv fungerar ju, om man tar i beräkning synapsernas aktivitet och kretskortens aktivitet."
Rent objektivt ja. Vi kan dock ej säga samma sak om medvetande. Bara subjektivt. Det är vad jag har sagt hela tiden. Mitt tidigare argument ang. att neuroner/hjärnan blabla är INTE samma sak som upplevelsen att vara medveten. Att vara medveten är en konsekvens av vår hjärna. Det innebär dock ej att medvetande är en illusion. Prceis som att ljuset från en lampa är inte en illusion. Lampan och ljuset är två separata saker.
"Men vad vi ser framför oss när vi tänker eller minns eller sätter oss själva i relation till något är ju bara en illusion, menar jag.
Det är ett inre hologram som bygger på extern stimuli och intern kommunikation I form av elektro-kemisk aktivitet bla bla bla"
Du påstår att medvetande är en illusion. Tycker fortfarande att liknelsen "ljuset-från-en-lampa-är-ej-ngn-illusion" funkar mkt väl. Ser ej hur du krossat det argumentet ännu.
"Vårat jag befinner sig där.
Så när vi säger "jag tänker därför finns jag", så är jaget inte det som finns.
Jag tänker, därför finns det något som "bär" på mig osv"
Känns som det är här våra axiom/premisser krockar, antagligen: hela konceptet av cogito ergo sum är pantat. korrelation implicerar inte kausaulitet. Jag är inte medveten för att jag tänker. Jag är medveten för att jag är medveten. Cogito ergo sum är ett påstående som ej har bevisats. Som jag nämnde, rent vetenskapligt, så har vi absolut ingen aning om vad "medvetande" är i beskrivande termer, och därför tkr jag ej man ska hoppa till förhastade objektiva slutsatser. Man kan väl säga samma sak till mig ksk, för jag har påstått att medvetande=existens, men det är ett subjektivt påstående/bara ett förslag på definition av "existera" i frågan av trådtiteln -- "existerar jag?".
Scandalizabanturo ergo sum ®
Sadhguru tells us the story of when Aristotle met Heraclitus, to illustrate how we tend to get lost in our thought process and lose perspective in life.
Sadhguru: Someone told you, "I think therefore I am." Is that really true? It is only because you exist that you can generate a thought, isn't it? Your thought process has become so compulsive, and your focus has shifted from your existence to your thought to such an extent, that now you are beginning to believe that you exist because you think. Even without your silly thoughts, existence is. What can you think, really? Just the nonsense that you have gathered and recycled. Can you think something other than what has been fed into your head? All you are doing is recycling old data. This recycling has become so important that people even dare to say "I think, therefore I am." And that has become the world's way of life.
Because you are, you can think. If you choose, you can fully be and still not think. The most beautiful moments in your life ? moments of bliss, moments of joy, moments of ecstasy, moments of utter peace ? were moments when you were not thinking about anything. You were just living.
Do you want to be a living being or a thinking being? Right now, ninety percent of the time you are only thinking about life, not living life. Have you come here to experience life or to think about life? Everybody can think up their own nonsense whichever way they want; it need not have anything to do with reality. Your psychological process is a very small happening compared to the life process, but right now it has become far more important. We need to shift the significance to the life process once again.
Aristotle is known as the father of modern logic; his logic was immaculate. He was intellectually brilliant, no question about that, but he tried to stretch logic to all aspects of life, and in many ways he was crippled.
https://isha.sadhguru.org/blog/lifestyle/stop-thinking-life
Citat från Considerate:
Citat från sebbe_pang:
om du inte har den mentala kapaciteten att "komma fram till" slutsatsen att du "existerar", så vet jag int om jag ska skratta eller gråta sry. finns inte någon såpass konkret fråga som denna, så det var ironi på astronomisk nivå med din kommentar
ot: btw får du det att låta som att politik följer den vetenskapliga metoden
it very much doesn't
Jag gillar egentligen inte och diskutera med 12 åringar, men det var inte riktat till din kommentar, det var riktat till trådstarten, vart ligger diskussionsvärdet om vi är överens om att vi existerar? Om vi inte är överens så är det knappast en fråga man kan komma nära ett svar med
Kan du inte diskutera om saker du inte själv håller med om?
Deppigt
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet