Cancer
Förra året fick jag diagnosen hodgkins lymfom, ett halvår med cellgifter och några omgångar på strålbehandlingen. Blev färdigbehandlad i maj.
Citat från mmalinbegins
Förra året fick jag diagnosen hodgkins lymfom, ett halvår med cellgifter och några omgångar på strålbehandlingen. Blev färdigbehandlad i maj.
Götttt. Hoppas du mår bättre nu.
Min morfar dog i cancer 11 september detta året, på min mormor och morfars bröllopsdag. Lite sorgligt då han bara 1,5 vecka tidigare fått reda på att han hade cancer som var obotlig och att han dog så fort och just på deras bröllopsdag.
Någon som har erfarenhet av Ung Cancer eller dom där psykologerna/kuratorerna som finns på sjukhuset?
Har inte pratat med någon än, känner inte direkt att jag vill, men dom tjatar jämt att man ska göra det.
Citat från jonathansvanberg
Min lillasyster har haft cancer och blev nyss "frisk" och har bara månadskoller nu. Själv har jag inte träffat kurator för det, men min mamma har och gör fortfarande. Hon ville först inte heller snacka med någon, men när hon väl börjat så tyckte hon det var jätteskönt. Nu är det ju inte riktigt samma grej som för dig, men ändå. Kanske är värt ett försök? Är ju bara att sluta gå dit om det inte känns bra. Lycka till.
Citat från Nellie
Ja, mor och far har träffat kuratorn, men inte jag. Min ena bror har också cancer, tror att han var där en gång.
Känner mig dock lite tveksam till det hela. Tack!
Mormor fick cancer i bukspottskörteln. Överlevde inte. Det var för cirka två år sedan har jag för mig.
Jag hatar cancer. 2013 var året då cancern kom efter mig, fick mig att gå igenom prover och tester och jag höll mitt första tal på en begravning där cancern hade vunnit. I jul skänker jag en tanke åt alla som har förlorat ett barn, förälder, vän eller släkting till cancer och till alla som kämpar mot den. God jul på er, njut av friden och kärleken.
Fyra år sedan jag fick min diagnos, tre sen jag blev färdigbehandlad.
Helt sinnes vad tiden år snabbt.
Aja, här är varjefall en film om det.
http://www.svt.se/dokumentarfilm/se-program/del-1-1238
Gjorde en magnetröntgen idag, det visade sig att jag hade en liten förändring i ryggen som kan vara sjukdomsrelaterad, tillsammans med sämre värden och smärta så tar dom inga risker, så jag börjar nästa cellgiftbehandling redan imorgon.
Fan, nu måste dom skjuta upp transplantationen. Fan fan fan.
^Jag håller tummarna för dig.
För ungefär 3 månader sedan fick vi reda på att min mormor fått tjocktarmscancer, hon gjorde massvis med undersökningar.. när det väl var dags för behandling var hon för svag..
För ca en månad sen fick vi reda på att mormors cancer spridit sig.. bland annat till levern. Förra veckan hamnade hon i koma.. och i tisdags (11/2) somnade hon in.
#fuckcancer
var inne i våras och kollade mig för Malignt melanom på flera ställen på kroppen. Det såg inte bra ut men ändå vill dom inte ta bort dom i onödan. Är det verkligen värt risken? :(
Min morfar fick sin första diagnos av cancer när jag var 8 år gammal. De upptäckte det sent, och påstod att han hade 3 månader kvar att leva.
Han struntade fullständigt i detta påstående och var envis nog att leva i 6 år till efter det. Han besegrade ett flertal olika sorters cancer under denna period, men förlorade aldrig hoppet.
Från början visste han att han inte hade mycket tid kvar, så han ansåg att han inte längre hade något att förlora.
Han spenderade tid med de som betydde något för honom och skaffade sig nya hobbies.
I princip så levde han livet i fem år efter det att han borde varit död.
Slutet av resan spenderades på sjukhuset, såklart. Många operationer, cellgift, sängliggande...
Men det var värt det, enligt honom. Han hade gjort allt han kunde under den tid han hade.
Han var starkare än någon av oss vågade hoppas på, och han finns självklart kvar i mitt hjärta.
Min mamma dog för en månad sedan av cancer, hon kämpade i 5år med att bli frisk. Men för en månad sedan fick hon veta att dom skulle avsluta alla behandlingar, det fanns inget dom kunde göra hon var döende. Hon sade inget varken till mig eller till mina syskons, inte heller till min pappa. Men vi alla visste. Efter en vecka då dom avslutat behandlingarna så blev hon bara sämre och sämre och den sista veckan innan hon somnade in så låg hon bara och fick smärtlindrande. Sedan tog hon sitt sista andetag hemma i sin säng. Att hon bara en vecka innan både gått och pratat, till att dö. Hon blev bara 55år gammal. Lämnade efter sig tre barn, jag är bara 18år jag behöver min mamma.
Jag känner en fruktansvärd ilska inom mig. Cancern tog min mammas liv, nu skall jag göra allt i min makt för att ta cancerns.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet