Cancer
Citat från Elza
Citat från Gashi
Du kommer förmodligen inte få komma till en onkolog direkt, men om du har cancer i släkten så kan det gå snabbare än vanligt att komma in i systemet. Börja med att gå till akuten och fortsätt därifrån. Var väldigt noga med att uttrycka din familjs sjukdomshistoria.
Vad det gäller märkena i sig; kolla om de har ojämn färg, mörkare på vissa ställen och ljusare på andra exempelvis.
Absolut bästa valet att göra är att gå till en läkare så tidigt som imorgon. För mig tog det runt 9 månader innan jag fick min diagnos.
Mja, har ont om cash nu så gör det så snabbt jag kan.
Har tidigare märken som kommit och gått men har inte riktigt tänkt på det förrän nu när såren började läka sjukt segt.
De märken jag haft skiftat i rosa-svart-brunt och kliat som fan.
Men tack för rådet :)!
Lycka till, jag hoppas innerligt att du är frisk!
Min farfar gick bort i lungcancer för några år sedan.
Läkarna trodde dock att han hade blivit gammal och dement i början.
Det visade sig att han hade syrebrist i hjärnan på grund av lungcancern och att det var därför han blivit knasig.
Usch, cancer är något av de värsta som finns.
Såg idag på facebook något som jag var tvungen att dela med mig av, för det fick mig att bli glad. En fritidsledare och hennes små ungar hade gjort det här.
"Tack alla grymma som var med idag och gjorde, 102 st armband för Ung cancer.
Ni samlade in 10200kr till ung cancer"
Var för övrigt på sjukhuset i onsdags för att kolla mina värden osv och det såg bra ut :) Skönt att slippa tänka på vad man käkar och sånt, kan mer eller mindre köra på som vanligt. Ska tillbaka nästa vecka och prata om transplantation. Lite nervös faktiskt.
Min mormor fick bröstcancer för ungefär 13 år sedan, hon fick operera bort ena tutten, men annars klarade hon sig.
12 år senare, då vi alla trodde att allt var frid och fröjd fick hon magcancer. Den upptäcktes i juni, och hon dog i december. Känns så konstigt att en människa kan gå från helt frisk till död på ett halvår.
Min mamma fick för något år sedan en godartad tumör i tutten, som hon inte berättade för någon förutom till min mormor, som råkade säga det i förbifarten, jag antar att mamma inte ville oroa mig.
Jag är rädd för cancer. Fruktansvärt rädd att min mamma ska gå bort i det, eller om jag ska få det själv.
Citat från Snopp
Jag förstår dig och din rädsla så jag tänker dela med mig av mina tips för att slå den rädslan som man kan känna för cancer.
1) Du är inte själv. Varken som anhörig eller patient. Det finns flera awesome föreningar, bl. a Ung Cancer.
2) Känn vad fan som vill känna. Var glad med din mamma, skratta åt småsaker osv för det är oerhört tungt att bara vara ledsen och orolig över att man ska förlora henne hela tiden.
3) Elda upp en riktig jävla kämparglöd! Fuck cancer, vem tror den att den är va? Komma här och tro att den är boss liksom. Klart att ni kommer vinna fighten mot cancer, nåt annat finns inte på kartan!
Hoppas att nåt av dessa tips hjälper. Ta hand om dig.
^ åh, gud så rörd jag blev. Tack!
Kassa grejer med cancer: när skägget börjar växa tillbaka efter cytostatikan så är det som babyfluff. Mjukt som bomull.
Kan passa på att uppdatera nu. Skägget är inte som babyfluff längre.
Har tillochmed fått lite hår igen. Det är däremot som babyfluff. Man kan inte få allt här i livet.
typ alla min farfar och farmors syskon dog av cancer :(
min farfar hade levercancer tror jag sista året. (fattade aldrig riktigt hur det låg till och vill inte fråga nu i efterhand), snart 3 år sedan han dog.
min farmor hade aldrig cancer däremot.
min pappas bästa vän fick prostata cancer men klarade sig som tur var.
en släkting dog i cancer, hon var ung och hade två små söner i 10 års åldern :(
en klasskompis mamma dog i cancer när vi gick i 6an. fy vad hemskt det var..
en bekant hade cancer för en massa år sedan. obotlig och han skulle snart dö sa läkarna. de åkte då och provade ett konstigt läkemedel i tyskland som var på prov, så han blev lite av en försökskanin (har för mig det var något slags naturläkemedel men är inte hundra). det räddade hans liv och han lever idag. detta var över 20 år sedan. MEN, tack vare denna medicin, som var så stark tydligen, så blev hans båda söner som han fick efter sin sjukdom, inte helt hundra tyvärr. båda gick i särskola. de är över 20 nu men ser ut att vara typ 12 år. ganska korta och väldigt udda. den ene har iaf körkort och han var och tittade på en av mina hundar när hon var valp. han pratar mycket och beter sig ändå ganska moget ibland men samtidigt inte på nåt sätt, man märker ju att något inte står rätt till. det är alltså pga medicinen som pappan fick för sin cancer.
Min morfar fick cancer i magen för något år sedan. Var det förra året? Antingen förra eller året innan det...
Honom var vi alla väldigt oroliga för. Han är 81 i år, dock ganska tålmodig och han arbetar ofta i sin stora trädgård som han och mormor har. Men tanken av att han skulle genomgå en operation som tog 12 timmar att utföra blev man ju orolig. Det var hemskt att besöka honom på sjukhuset, så jag gjorde det inte mer än nödvändigt. Han blev liten, man hörde om hur dåligt han mådde. Var så rädd att förlora honom, det var jobbigt. Men som tur är så klarade han sig bra och han mår mycket bättre idag! Men han har nog blivit mycket präglad av det. Det har vi alla nog blivit..
Min mammas kusins man dog i cancer, också förra året kanske. Han hade en tumör i hjärnan... Inte så mycket att göra i hans fall. Kände inte honom så väldigt bra, men har träffat honom några gånger och han var en av de gladaste gubbarna jag träffat.
Nu har i alla fall min farfar fått cancer. Eller, han har antagligen haft det väldigt länge, då han vägrat gå till doktorn. Men för någon månad sen gav han med sig och kollade upp det. Tydligen hade det börjat med en tumör i tarmen, som sedan spridit sig till levern. Min farfar har rökt under nästan hela sitt liv, och han har även druckit väldigt mycket och haft problem med det. De vill inte ens ge honom cellgiftsbehandling. Så, man kan i princip säga att han ligger hemma och väntar ut dagarna. Det känns hemskt, även om jag och farfar aldrig varit riktigt nära varandra. Vi har en bra relation, men som sagt, vi står inte nära varandra. Men jag vågar inte träffa honom längre. Pappa berättar alltid om hur smal han blivit. Jag vill inte ha fel minne av honom.
Det man ler av är att han fortfarande är så positiv. Han pratar om vad som måste göras på hans koloni nästa sommar. Sorliga är att man inte vet när man kommer förlora honom..
Förlåt för min väldigt långa text. Behövde bara skriva det någonstans. Är så rädd för att någon som står mig väldigt nära ska få cancer, och att kanske jag ska få det någon dag. Värst av allt hade varit att se mamma eller pappa få cancer. Usch...
& ni som kämpar; glöm alla superhjältar som Superman, Spiderman, Batman och alla dem... Det är ni som är de riktiga superhjältarna!
Det här är nu min personliga blogg.
Titta va mycket hår jag har fått. Svär bror.
Ingen som dött av cancer som står mig nära/i släkten, men min gammelmormor och mormor har haft bröstcancer.
Min mamma har kanske bröstcancer. Hoppas bara på det bästa just nu, klarar inte av mer stress i livet.
Cp-ont i kroppen idag. Om alkohol hade botat cancer hade jag varit frisk nu. Sprit > Smärtstillande.
Sssch, säg inget till doktorn.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet