Berätta om ditt liv.

Jag föddes någongång på 1990-talet och bodde i en liten lägenhet med min mamma,pappa och min storebror som är 2 år äldre.
Där var det kul och så, när jag var 4 flyttade vi till en lite större lägenhet i katrineholm, började på ett dagis, då fick jag genast en bästavän. Stina.
jag bodde där tills jag blev nio och hade det roligt och tråkigt och så vidare lite hit och dit.
Jag flyttade ut på landet där jag bor nu med.
En rolig gård... inte.
Jag började i en skola som det inte gick så många i, eftersom det var ett litet område.
Men Lowe blev min syster innan jag ens börjat skolan. :'D
alltså.. den skolan.
på den skolan gick jag till femman, då började jag på en annan skola. för mycket bråk med lärarna osv, dom ville inte ha kvar mej och jag ville inte vara kvar där, så lika bra att byta.

PÅ den andra skolan fick jag massa vänner..
och jag orkar inte skriva mer.. eller intejust nu iallafall.

Det var allt från Lina Einarsson. TANKAR FÖR DAGEN.. *duuuruuduuuuu* klockan är 8, här är ekot.

Tråkig jag är.

Jag föddes 10 juli 1996, tillsammans med min tvillingsyster Sara.
Som liten var jag konstig, lute egoisiskt, men hittade aldrig på några större bus.
Jag bor i ett kristet hem, och svärord, sprit och tv4 humor är inget jag växt upp med.
Jag har alltid varituppkäftig mot mina föräldrar, och de är alldeles för överbeskydande enligt mig ......
Nu är jag emot min pappa, eftersom att han ska påpeka och styr över väldigt mycket av vad jag gör..
Varken min mamma eller pappa förstår sig på 'emo'stilen....
jag har alltid hft kompisar, aldrig varit mobbad eller liknade.
Har aldrig haft något förhållande, men det bryr jag mig inte så mycket om....
Jag har levt ett ganska stillsamt och 'vanligt' liv, inga skilsmässor eller sånt ^^

jag föddes i uppsala för ungefär 14 år sen ;)
flyttade till sundsvall några månader gammal
när jag va 2 puttade min syster ner mig för en sån här lekplats, därför är jag som jag är.
när jag var 5 år flyttade jag till katrineholm, och bor fortfarande kvar där :)
jag har världens bästa kompisar, går i nån skitklass med musik som inriktning, bra betyg

osvosv, bäst, ja

fattar att många har det/har haft det jobbigt men man behöver inte börja gråta för det...
Livet är orättvist och grymt... mer kan jag inte säga...

Är så jävla svensson och tråkig.

Född i Kalmar, 25 Juli 1991
Växte upp i bakgrunden, brorsan spelade hockey, jag spelade TVspel
Gick i skolan och var normal
I femman var jag lite efterbliven och lade för stor vikt vid kärleken (jag visste inte ens vad det var)
Lyssnade även mycket på Nirvana och drog på mig en depression / självmordstankar
Livet fortsatte, skolan dalade neråt. Fortsatte gå hos kurator
Högstadiet, började lira gitarr, gick hos kurator
Sommaren jag fyllde 16 så blev jag förälskad i en dam i Stockholm. Bästa sommaren ever f.ö.
Flyttade till Uppsala och bodde ensam. Kärleken sket sig.
Gick i Gymnasiet, gick hos kurator
Klarade inte av att komma till skolan, festade en del, gjorde inget när jag väl var i skolan
Flyttade hem till Kalmar efter 1,5 år. Var arbetslös i 6 månader.
Började ettan i Kalmar igen. Går media. Bra klass. Jag är fortfarande sämst i skolan. Fortfarande någon jävla ilandsdepression som jag avskyr.

Tadah.
Just, päronen separerade när jag var runt 11 men det tänker jag inte direkt på. Det var en positiv utveckling, såg redan då att deras förhållande var dysfunktionellt.

Sett hela min familj brinna upp.
Sett min bästa vän bli ihjäl slagen och kängad rätt emot en trottoarkant a la American History X

mjaa..

15 år är awesome, lycklig för det mesta. Rädd för förhållanden. Älskar sommaren osv osv. Spelar gitarr och sjunger påstår mig själv att vara lite musikalisk iallafall i tröst om annat som jag suger på delvis skolan. HÖHÖ.

Tokio Hotel är mitt liv c:

Lång och onödig text <3

Namnet är Jesper Clarence Larsson, född 1994/07/17 på Varbergs BB klockan 19.00. Min mor hade fyllt 21 veckan innan hon födde mig, och min far var 23 vid tillfället. Antagligen så var jag ett misstag, men det är inte en tanke jag tänker konfontrera dem med.
Min äldsta syster föddes i april -96, och då bestämde sig ett par med en son på 3 år att åka och gratulera oss. Jag började leka med sonen, Johan, och så föddes våran vänskap. Vi är fortfarande bästa vänner.
Jag lärde mig läsa själv vid 5 års ålder, men jag kunde inte skriva. Hur mycket jag än tränade så kunde jag inte lära mig att uttala bokstaven R. Det har jag ännu inte lärt mig.
När jag var 6 så började jag på Fjärås Bräckaskola. Jag var egentligen lite utanför, men jag hade tre vänner i klassen som jag alltid umgicks med. Efter ungefär halva min tid i nollan, eller förskolan som alla PK'are vill kalla det, så föddes min lillebror. 1½ år senare föddes min yngsta syster. När tvåan väl började så slog min klass ihop med en annan klass, där en pöjk diagnocerad med ADHD gick. Vi slogs ett antal gånger under Bräckatiden.
Jag var ett ganska känsligt barn, och jag grät mycket. En dag, jag tror att det var i trean, så bestämde jag mig helt enkelt för att aldrig gråta för småsaker igen. Till denna dag har jag aldrig gråtit igen. Inte ens när jag har velat gråta.
I fyran så kom jag i puberteten. Jag var den första i min klass.
När det vad dags för att börja i sjätte klass så skulle alla byta till den lokala högstadieskolan Smedingeskolan, där jag för tillfället gå den sista terminen i grundskolan. Klasserna blandades, och mitt lilla gäng fick en ny medlem. En av gängets medlemmars kusiner gick i nian för tillfället (det gjorde också flera andra som jag skulle bli god vän med senare), och var en av skolans coolaste/tuffaste killar. Han och hans gäng skyddade oss under hela sexan, vilket var till stor nytta under vintern.
I sjuan så började jag låta håret växa ut, och det visade sig att jag har väldigt tjockt och fluffigt hår. Jag blev allmänt kallad Afrot.
När sjuan var slut var det dags för att konfirmera mig. Jag gjorde detta, och upplevde en underbar sommar. Det var här jag lärde känna de tidigare nämnda niorna, och även en massa andra personer som på många sätt har påverkat mitt liv. Under sommaren så bestämde jag mig för att fortsätta att gå på KU, Kyrkans Ungdom, och lyckades också tända eld på mitt älskade hår.
När åttan väl började så råkade jag av ren slump få skåpet mellan två av mina konfirmandfaddrar, som då gick i nian. En av dessa skulle jag senare bli ihop med. Kl. 00.14 den 10 April 2008 så blev vi slutligen ihop, efter en natt av diskussioner och missförstånd. Allt var frid och fröjd, jag var lyckligare än någonsin. Jag hade ju ÄNTLIGEN lyckats skaffa mig en flickvän. Jag blundade för många av de uppenbara sprickor som fanns i förhållandet, vilket jag nu ångrar. Det var någon gång under den här perioden som jag upptäckte vad emo och screamo verkligen är, vilket också öppnade dörrarna till hardcore och på långt håll även post-rock.
Sommaren -09 så åkte jag på språkresa till Isle Of Wight, England, och spenderade tre underbara veckor där. Jag fick många nya vänner som jag fortfarande träffar ibland.
När jag kom hem så gjorde min flickvän slut direkt. Tydligen så hade det gått en massa rykten, en gemensam vän lyckades förvränga (och ljuga ihop?) en massa saker som har tagit evigheter att reda ut, och som fortfarande inte är helt uträdda, men jag har helt enkelt slutat bry mig om det. Två veckor efter att det tre månader långa förhållandet tog slut så skickade hon ett PM via EC och sa att hon fortfarande älskade mig, men att hon inte kunde ta mig tillbaka (jag bad aldrig om det, heller). Efter ytterligare två veckor så skaffade hon en nya pojkvän, som jag (på något vänster) har blivit mycket nära vän med. Det tog slut rätt fort mellan dem, bör tilläggas.
Vid den här punkten så har jag fått otroligt många nya vänner, delvis tack vare mitt ex's ex.
Jag blir introducerad till rollspelets underbara värld, och jag spelar för tillfället tre stycken olika rollspel, och vi ska snart börja på ett fjärde.
Jag upptäckte att mitt gamla vanliga gäng inte mognade alls lika fort som jag gjorde, och är fortfarande delvis kvar i ett kissochbajs-stadium. Jag börjar mer och mer umgås med mina andra vänner i klassen, och jag börjar känna mig mer och mer accepterad av de i skolan som jag ser upp till av olika anledningar, men som har varit på en helt annan nivå på coolhetsskalan. Jag faller isär allt mer från mitt gamla gäng och börjar bli en del av ett annat, och här är jag nu. Mina gymnasieval är gjorda för länge sedan. Fyra insökningar till MP på fyra olika skolor, varav tre av dem ligger i Göteborg. Det är väl det mesta som har hänt i mitt liv.

Just det! Glömde berätta att jag var på en Thåström-konsert 20/3 2009, och på väldigt många lokala spelningar. Så, nu har jag fått med allt av värde och lite till. Mors!

EDIT: Vid 14 års åler bestämde jag mig för att bli helnykterist.

Nä.

Jag är född på Löwenströmska 27/3 1994 kl. 00.01.
Växte upp i Märsta.
Mobbad under nästan hela låg&mellanstadiet.
Mått psykiskt dåligt så länge jag kan minnas.
Flyttade till Falun när jag var 11.
Fick massvis med bra vänner.
11 September krockade jag med en bil.
Fick posttraumatiskt stressyndrom, magkatarr och IBS.
1 Oktober 2009 fick jag världens bästa pojkvän<3.
Jag älskar min mamma och min pappa.
Jag älskar nästan alla.
Ja, jag gör ju det.
Mmm, puss

Well, this could be fun.

Jag heter Ebba och föddes den 27 november 1990 på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Bodde i en liten skitlägenhet i Högsbo med min mamma och pappa. Mamma är från falköping ursprungligen, pappa från gbg. Pappa jobbade halvt om halv med min farfar på ett eget företag som satte upp larm, mamma var hemma och målade. 2 juni 1992 föddes min syster, och hela familjen flyttade till en lite större lägenhet på ögonmåttsgatan i gbg.

Sommaren året därpå, när jag var ca 2½ år, flyttade vi allihopa hit till Gislaved, i huset jag sitter i just nu. Det är min farmors adoptivpappas gamla hus, och vi fick bo här gratis. Mina föräldrar ville inte att jag och min syster skulle växa upp bland krossade rutor och missbruk.

Sommaren 1996 gifte sig mina föräldrar, skilsmässa efter ett halvår, mamma stack. Jag fattade ingenting, började blev medveten om att allt kul har ett slut och att vi alla en gång ska dö. Jag var 6 år.
Bodde 50/50 hos mina föräldrar, mamma började festa järnet med sin nya pojkvän som tog alla möjliga roligheter. Han fick mamma att börja med. Många helger med barnvakter, även veckodagar. Fick hämta min lillasyster från dagis när jag var 7. Ensam! För att mamma var deppad.

Jag fick en helt ny attityd i skolan, vilket ledde till att ingen ville va med mig. Så vid 8 års ålder var jag känd som skolans bråkstake ungefär. Och inte av den coola sorten som var tuff och hård. För jag hade kopparbrunt hår och glasögon, och va aldrig med de "coola kidsen".
Slog lärarna, skrek och gapade.
Jag intalade mig själv att jag blev mobbad, när jag bara blev ignorerad.
Det gick ganska bra för mig i skolan, bortsett från begynnande lässvårigheter. Flyttade till mamma helt i sexan och lärarna beskrev mig som helt förbytt, jag hade blivit värre.

Började högstadiet, fick nya vänner, första fyllan på HB, började röka, tatuerade mig vid 14 års ålder (mammas idé), bråkade som fan med allt och alla. Blev kär i en kille med flickvän, blev lurad, dissad och hånad av honom. Lämnad av vänner osv.
Skrev även mycket poesi och berättelser om ensamhet, sorg, mord, självmord, död osv osv (jätte-emo). Ville vara utstött.
Pratade med en kurator två gånger, var på BUP en gång. Undvek allt som skulle kunna få mig att må bättre, för jag såg självplågandet som ett straff för något. Vet ännu inte vad. Men psykologer får gärna analysera.
Kär igen, den här gången i en som bodde allt för långt bort, gotland liksom. Blev supersårad, hyperventilerade och vräkte ur mig allt vatten i hela kroppen typ.

Gymnasiet, bild och form. Ny klass, men de gamla bästisarna från högstadiet i samma klass. Mer festande, färgade håret grönt, livet blev ganska chill.
Flyttade till pappa när jag var 17, år 2008 i januari. Blev lugnare med tiden, bråkade otroligt mycket med pappa i början.
Det här året är det hittills värsta i hela mitt liv. Dissad 8 gånger säger sig självt, så 2009 började sjukt CEPE! Hade dock min första pojkvän 2008, men blev ganska dumpad.

2009 är suddigt, men jag blev kär, dissade, ångrade, sårad, kär, dissad, ensam, arg, våldsam och lycklig. Sämsta sommarn med för övrigt.

Det här året började segt. Nyår i Hässleholm med nya vänner var dock awesome, sen veckokurs i Motala och det pirrade en del, men 2008 stannar alltid kvar i mig och spökar.

Så nu sitter jag här, 19 år, arg, ensam, känslokall, frustrerad, flummig och full med ånger.
Lång text är lång, pews :D

Hehhhhhh vem bryr sig?

Hello, my name is Erik Schwartz.

"Hello Erik"

Jag tycker det är tråkigt att tänka bakåt, det har redan hänt.
Men mitt liv har varit upp och ner, precis som alla andras.
Nothing special.

Men bästa sommaren var definitivt 2008!
Hela 2008 var ett år för "första gången jag" tillfällen.

första gången jag pussade/kysste någon var jag 20 år

Citat från ErikSchwartz