Berätta om ditt liv.
Citat från Exion
Född Simon Ingemar Hult, 14 Mars, 1992 i Stockholm. Flyttade sedan med päronen till Borlänge några dagar efter.
Min farfar dog i cancer när jag var 2 veckor gammal.
Jag fick en lillasyster när jag var 2 år.
Jag har haft en äcklig uppväxt fylld av misshandel (nej, inte av mina föräldrar. Mina föräldrar är guldvädra.) och mobbning.
Såg en av mina bästa vänner begå självmord framför mina ögon när jag var 15 år. Jag har sammanlagt mist 5 vänner genom åren.
Flyttade till Örebro vid 16 års ålder p.g.a. studier.
Inte mycket mer att säga.
begick självmord framför ögonen på dig??!! :O :O
Citat från zipzap
Citat från Exion
Född Simon Ingemar Hult, 14 Mars, 1992 i Stockholm. Flyttade sedan med päronen till Borlänge några dagar efter.
Min farfar dog i cancer när jag var 2 veckor gammal.
Jag fick en lillasyster när jag var 2 år.
Jag har haft en äcklig uppväxt fylld av misshandel (nej, inte av mina föräldrar. Mina föräldrar är guldvädra.) och mobbning.
Såg en av mina bästa vänner begå självmord framför mina ögon när jag var 15 år. Jag har sammanlagt mist 5 vänner genom åren.
Flyttade till Örebro vid 16 års ålder p.g.a. studier.
Inte mycket mer att säga.
begick självmord framför ögonen på dig??!! :O :O
Ja, hon hoppade från en bro när jag kom springandes som en idiot nedanför den för att försöka fånga henne. Hon landade framför mig.
f*n va hemskt!! :O går nog inte att förså om man inte vart med om det själv antar jag.
Citat från Exion
Ingen sympati behövd. Jag mår ju bra och det var länge sen :)
Var inte menat som någon sympati heller.
Mest bara att jag förstår till en viss del - även om jag inte var närvarande när min släkting tog livet av sig.
Så ser jag det framför mig nästan varje dag, så som man fått förklarat för sig.
Och det är synd.
Jag, Lovisa, föddes på Örebro universitetssjukhus den 6/6 -94. Tillsammans med mig föddes min syster Maria. Mamma o pappa var så stolta.
På plats fanns min storebror Simon som då var 5½ o min andra storebror Samuel som var 2 år.
På utsidan såg vi kanske ut o vara världens lyckligaste familj, men den lyckan varade inte länge. När jag var 4 så blev det storbråk i villan vi bodde i
o jag minns det som igår. Glas for överallt o en massa skrik o gap o gråt. Jag o Samuel satt i soffan o bara...grät, tills vi var alldeles blöta i fejjan.
Nån månad senare så flyttade pappa, och Samuel. Nåt år senare så träffade mamma en ny karl. Han flyttade senare in hos oss.
Jag tyckte han var okej först men. Sen var jag bara tvungen o tycka illa om honom.
Ibland när jag blev missnöjd över nånting så kunde han lägga sig i o då kunde jag fräsa åt honom. Det slutade alltid med att jag låg på sängen o grät. Vid ett tillfälle så gick han på kryckor efter en operation. Då hände ungefär samma grej, att jag sa nåt dumt.
Då slog han till mig med kryckan så att jag föll till golvet. Ont som satan gjorde det. Jag skrek gubbjävel åt honom o sprang in på mitt rum.
Morsan tog såklart inte mig på allvar o lät det vara.
När jag sen hade kommit in i tonåren så blev jag mobbad i skolan.
På jullovet stannade jag hemma i flera veckor. Kommentaren jag fick när jag kom tillbaka till skolan var "Vafan var du hemma för, den där jävla
kaninen eller?". Min kanin hade visserligen dött, men var inte direkt ngt att stanna hemma för.
Gick till kuratorn minst 2 ggr varje dag. Visst det lättade på trycket, men inte alls mkt.
Ett tag senare fick jag börja på en ny skola, i en mindre grupp, fick diagnos Asperger under det året så det var av den anledningen
att jag fick börja där. Började med antideppressivt ungefär samtidigt som jag bytte skola.
Efter ett år fick jag sluta tvärt med medicinen, efter ett krampanfall. Fick föras med ambulands till sjukhuset.
EEGn visade inga tecken på epilepsi så läkarna avgjorde att det var medicinens fel. Visserligen var det det men anledningen
till anfallet var att jag veckan tidigare hade överdoserat.
En månad senare fick jag ännu ett anfall, men hade då inte tagit nån medicin. Det visade sig vara en stress-symtom.
Har ännu inte fått börja med medicin än, vilket gör att jag mår dåligt. Men jag kanske, kaaanskeee får börja med det igen...
Kanske inte den bästa historien men....har upplevt det här o det var svårt. Tack för mej!
Citat från 899
Citat från justgotowned
Citat från 899
jag har haft en bra uppväxt, ändå hatar jag livet enormt mycket, jag röker för att få cancer, har diverse skärsår på armarna och benen som uppstått av knivar, saxar, krossat glas osv. brännsår har jag också på armarna.
lol
mm och du lilla stumpan, nästa gång du leker med kniven, ta det försiktigt så du inte skär dig på allvar hahahaha.
vad pratar du om? haha
Hej Jag heter Hannah, född 1995 03 14, 2 halv syskon, har ingen kontakt med min bror och min syster bor typ en halvtimme bort.
Mina föräldrar är skilda sen 2 år tillbaka. Min pappa är typ döende och alkoholist, jag bryr mig inte.
Min mamma är som vilket mamma som helst, fast lite fattigare.
Jag har 2 katter.
Jag är allergisk mot nästan allting.
Jag är halv vegan och grejer.
Öh, jag har typ försökt ta livet av mig :D < attentionwhore , puss
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet