BUP - erfarenheter
För mig har inte bup hjälpt ett dugg.
De medicinerade mig bara och jag behandlades endast för anorexia. Inte depression, som var orsaken till min ätstörning. Var inlagd i totalt fyra månader förra året på intensivavdelningen i både lund och malmö, men haft kontakt med dem i ett och etthalvt år. Mammas idé alltihop.
Kontakten med bup upphörde den 15 maj då jag fick min aspbergersdiagnos :3
Enligt mig är de skitdryga och fattar ingenting. Enkelspåriga och rätt oförstående.
Glad att jag slipper dem <3
hatar bup det hjälper inte precis -.-
Citat från FuckFrankie
min farsa jobbar på bup
ta det inte personligt men personalen på BuP är dumma i huvudet ^_^
Citat från Zalbeyx
Citat från FuckFrankie
min farsa jobbar på bup
ta det inte personligt men personalen på BuP är dumma i huvudet ^_^
Dumt sagt. finns bra personal
Citat från vapourtrail
Citat från Zalbeyx
Citat från FuckFrankie
min farsa jobbar på bup
ta det inte personligt men personalen på BuP är dumma i huvudet ^_^
Dumt sagt. finns bra personal
Jag menar dum som i okunskap.
Zalbeyx: Hmm jag kan inte riktigt hålla med dig du. Bup passar inte för alla och det är halv taskig personal kan jag hålla med om men absolut inte över allt och absolut inte alla. Bup är inte dåligt om man hittar rätt.
Citat från vapourtrail
Zalbeyx: Hmm jag kan inte riktigt hålla med dig du. Bup passar inte för alla och det är halv taskig personal kan jag hålla med om men absolut inte över allt och absolut inte alla. Bup är inte dåligt om man hittar rätt.
Mina vänner har mer meriter än vad de har, så nej. I majoritet så hjälper det inte. Okunskap om psyket har de iaf.
Bojkotta detta helt tack
Jag måste ju säga att jag som många andra har dåliga erfarenhet av BUP. Var i kontakt med dem för 4 år sedan. Kände mig mest överkörd och som om de la ord i munnen på mig. Hoppade direkt på medicin också. Två gånger gick jag dit.
Dom ställer för mycket frågor. Och följdfrågor.
Blir tvingade att gå dit p.g.a Ad/hd.
jag tycker det är jobbigt att va där.
Man känner sig så utpeckad.
Och sen när folk frågar varför jag går dit så blir det ännu jobbigare.
jag blir utfrågad av en massa folk i klassen hur det är att gå där, och varför jag går där. och när jag säger att jag inte vill prata om det och att jag inte tänker säga varför jag går där, så fortsätter dom bara be om att få veta.
Jag känner en hat-kärlek till bup, har gått där i över 3år och fått testa på diverse olika behandlingar. bla prat med psykolog, sjukgymnast, matträning, KBT (kognetiv beteende terapi), grupp terapi, lägenhetsvecka samt inläggning med tvångsvård.
Hade inte BUP funnits hade jag med största sannolikhet varit död nu, var i riktigt dåligt skick när jag blev inlagd i nästan 6månader. Det var fan de värsta månaderna i mitt liv, men de behövdes.
Sen beror det väll mycket på vilken psykolog man har osv, om det "klickar". Och man måste våga öppna sig för att det ska hjälpa.
jag har gått hos bup sedan jag var 7, och jag har fått mycket hjälp därifrån. dock inte från min senaste psykolog som jag inte fungerade ihop med, men annars så.
Fem år på bup varav tre veckors inläggning.
Tog mig fyra år att få medicin.
Tog mig fyra och ett halvt år att få hjälp alls.
Det funkar, men inte går det fort.
Jag var först i oskarshamn, där jag efter 5 möten fick höra att jag var ett komplicerat fall, väldigt.. professionellt. Dock drog jag till Kalmar efter det, jättebra. Fick väldigt mycket hjälp, och de var riktigt proffsiga. Det var inte så att man vantrivdes. Bra upplägg och hela köret.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet