BUP - erfarenheter
självklart vet jag vad demokrati innebär.
förutom att jag ju inte är myndig så jag praktiskt taget tillhör mina föräldrar. &nej. då de är så övertygade om att jag mår skit litar de inte riktigt på mitt omdöme. det är ju liksom bup. vad ska man förvänta sig?
Mig har dom hjälp väldigt mycket :) Kanske beror lite vem man pratar med, men det gick väldigt bra när jag gick där.
Citat från busbarn
Är du dum på riktigt?
Ja.
Kom med ett argument emot mig istället för personliga påhopp.
Det går att byta psykologer, det är meningen att man ska ha en psykolog som passar med sig själv. Man är inte tvingad till att ha samma psykolog hela tiden, jag själv har bytt psykologer under 6 års tid.
Tillslut hittade jag en som passade mig och då fungerade det bra.
Alltså måste man faktiskt göra saker själv och inte anta att allt ska bli blommor och bin bara för att man dyker upp - det gäller att klicka med psykologen man har i fråga och gör det inte de så är det inte så jävla konstigt att det inte "fungerar". Då får man ta ett eget beslut av att byta.
Svårare än så är det inte. Jävla fjanterier av att säga att det inte funkar.
Man ska ge mer än vad man får från BUP och övriga psykologer också för den delen, för att man faktiskt ska komma någon vart i livet.
Det är en själv och ens egna problem som kommer dit. Alltså får man fixa det mesta själv.
BUP är så jävla sämst.
Fast jag satt och pratade om mina problem (efter flera gångers tystnad) så fick jag ingen diagnos då jag "inte ser ledsen ut." När jag väl besökte en riktig psykolog insåg jag hur otroligt lame det är hos BUP.
Min psykolog har gjort aspergertester med mig, det är bara de sista delarna kvar. Möte med läkare och min mamma och de pratar om min barndom och om hur jag var då.
BUP har hjälpt mig väldigt mycket. Pratade först med en kurator, men kunde inte få förtroende att prata med henne så bytte till en psykolog. Hon är mycket bättre.
För mig har det blivit bättre med BUP.
BUP hjälpte inte mig ett skit.
MIg personligen så hjälpte det till en viss nivå. Majoriteten av "arbetet" klarade jag av själv. Men nog har det gått bättre med BUP:s hjälp :)
Min erfarenhet är att på min tid hette det fortfarande PBU. Och att jag gick där när jag var mellan 5-6 år
Fick träffa en utländsk gubbe som jag knappt hörde vad han sa men fick iallafall hjälp att framställa min diagnos.
Jag gick till BUP under en tid pga dåligt självförtroende och depression, de hjälpte dock inte för mig
gick till bup några få gånger, men insåg att de sög så jag bytte till en psykolog haha.
överlever man dessa bristande budgetar så kommer mer helvete när man forslas vidare till vuxenpsyk och har en läkare som samtidigt har typ tre hundra patienter och är totalskev
Haha kommer ihåg när jag var där och hon psykotjejen sa till mig "allt som säg här stannar i detta rum mellaon osososjablablabl"
så frågade hon typ "har du vart självmordsbenägen eller försökt ta livet av dig någon gång?" då svarade jag "ja flertal gånger men det är old and forgttn" i förtroende.
Sen kom min mamma in och då sa hon direkt "aa din dotter försöker ta livet av sig så vi borde kanske ge henne medicin hmm jaaa" fick medicin - gick aldrig mer dit.
BUP är bra. Har träffat en av de bästa människorna jag någonsin lärt känna där.
var där en gång det var det värsta ever typ haha så gick inte dit mer
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet