BUP - erfarenheter
finns det nån som faktiskt hjälpts av bup/socialen?
i mitt fall slet dem bara sönder min familj ännu mer.
Herregud vad jag gillar min psykolog på BUP. Hon är riktigt bra!
Fast psykiatrikern är lite halvbitter, men men. Jag får den hjälp jag behöver så man kan inte säga att hela BUP är skit, för det är det inte.
Citat från iamthehydraa
Gör en bara trött i huvudet och får en att återuppleva jobbiga situationer och massa skitskitskit.........
Fast kanske hjälper liiiite, dunno.
Probably not.
det är ju det som är grejen med att man går dit: att man konfronterar sig själv och tar itu med problemet/n, istället för att fly och låtsas som ingenting.
Bup kan vara bra om man är beredd att ta emot hjälp.
Varit stammis där i mer än halva mitt liv, och tror inte mina föräldrar hade klarat att hjälpa mig utan bup, men själv har jag inte fått ut något av det direkt, mer än ett skadestånd för felbehandling.
De är ju bara människor och de vill hjälpa, men jag känner ett svagt hat mot bup för att jag ständigt blir påminnd om en rätt hemsk del i mitt liv när jag går dit. Nu, iallafall, så är det bara några fåtal gånger kvar. Efter att ha blivit av med min anorexidiagnos ska jag dit på återbesök om en vecka för att diskutera, och sedan ska jag överväga vuxenpsyk eller helt enkelt att klara mig själv.
Tycker helt helt ärligt att det är rent ut sagt taskigt att försöka övertala folk att inte gå dit. BUP gör i de allra flesta fall ett riktigt bra jobb, men för att det ska hjälpa måste man vara mottaglig för hjälpen de ger, och inte ge upp efter ett par besök.
Självklart kommer samtal alltid att vara jobbiga och riva upp gamla sår, men det är ett nödvändigt ont för att man ska kunna lätta på trycket, och för att psykologen ska kunna ta reda på orsaken till alla besvär. Säger inte att alla psykologer är lika bra, men vill man verkligen ha hjälpen så måste man ju förstå att man kan be om en annan psykolog om man inte går bra ihop med den första man träffar. Att det sedan tar så lång tid för vissa att komma in beror ju enbart på att de måste ta in de som är i störst behov först, finns inget kösystem för problem liksom.
För mig var BUP fruktansvärt jobbigt, men hur mycket ångest man än hade inför det man visste att man skulle behöva prata om så var det alltid lika skönt när samtalet var över och man visste att man hade gjort framsteg. Rekommenderar det definitivt för alla som behöver hjälp.
Wall of text, men ja!
Överskattad jävla skit. Gick där i flera år bara för att få en anledning att slippa någon timme av skolan och lyssnade på deras meningslösa skitsnack. Slutade besöka dem och tar numera avstånd från allt dom gör.
Citat från TheBarrens
Överskattad jävla skit. Gick där i flera år bara för att få en anledning att slippa någon timme av skolan och lyssnade på deras meningslösa skitsnack. Slutade besöka dem och tar numera avstånd från allt dom gör.
du missbrukade alltså tjänsten, och sen klagar på det?
om något ska BUP ta avstånd från såna som dig.
Jah; Så sant. Tänk på någon annan som kunde ha behövt hjälpen?
Citat från Jah
Citat från TheBarrens
du missbrukade alltså tjänsten, och sen klagar på det?
om något ska BUP ta avstånd från såna som dig.
Nej, du missförstår. Lärarna och mina föräldrar tyckte jag skulle gå dit. Var först emot det men eftersom man fick lämna plugget en stund så tyckte jag det var värt att dra dit, dessutom hoppades jag väl innerst inne att det skulle få mig att må bättre och hjälpa mig ta itu med mina problem, alla sa ju att det var såååå bra. Men inte fan hjälpte det. Därför klagar jag.
Minns helt ärligt inte mycket av mina BUP-tider. Kanske för att dem var så värdelösa, eller också för att det bara inte hjälpte mig tillräckligt mycket. Min första psykolog som jag hade i sjuan tyckte mitt "jag kan inte gå någonstans själv, så som affären eller ner på stan" var mycket värre än det att jag faktiskt var självmordsbenägen och hatade livet som aldrig förr.
Min andra psykolog tyckte också det var viktigare och tog inte alls upp några anledningar till varför det kunde vara att jag hade så svårt med att göra saker själv. Gick hos henne fem gånger innan jag bestämde mig för att det var sista gången och att jag skulle ta tag i det på egen hand, för någon hjälp fick jag då inte på BUP.
Titta, jag har friskförklarat mig själv från ätstörning (spyr t.ex. inte längre och känner inget behov utav att sluta äta under en vecka eller två bara för att jag "ser fet ut"), jag kan mycket väl gå till affären själv och jag kan mycket väl gå ner till stan och glutta lite i affärerna. Allt detta pågrund av att mitt enda problem var just miljön som jag bara upplevde dåligt och nu har flyttat därifrån, sagt upp kontakten med många människor jag inte tyckte behandlade mig/någon annan rätt och slipper se dessa eländiga mobbare och tragiska människor varje dag. Jag är lycklig, jag är en ny människa, med nya människor runt mig. Och eftersom jag känner så pass få människor, slipper jag se allt det dåliga i det hela.
En grej som många glömmer är att en kurator/psykolog på BUP inte ska låta förvånad när man berättar saker. Ibörjan tyckte jag att det verkade som att min psykolog inte tog mig seriöst och som att hon tyckte att jag var fullt "frisk". Men nu förstår jag att hon tagit åt sig allt jag sagt och hjälper mig så mycket hon kan. Så bara för att era psykologer inte sitter och säger "VA!? OMG ÄR DET SANT!?," så betyder det inte att dem tycker att ni inte behöver hjälp.
Citat från Bladet
Jag hatar bup. Jag vill bränna ned hela deras jävla hus med alla sk. "Psykologer " inuti, jag vill se dem dö sakta. Bup och socialen här förstört mitt liv. Om du har ett val, gå för guds skull inte dit.
Så var det för dig men inte för alla.
Jag må inte gilla det allt för mycket men jag kan säga att jag förstår mig själv så mycket bättre.
Det är bara korkat att säga att man inte ska dit för det kan verkligen hjälpa vissa.
Jag gick dit för nått år sedan och det var då inte nån mening för mig att gå dit!
Hade självmordstankar, ångest, tålde inte att vara bland folk och allmänt mer skit... den "hjälp" jag fick av min kurator/psykolog var att "allt satt i hur jag tänkte", "att det var bara att vara mer positiv så skulle det lösa sig" HAH! för det gick ju så bra när jag gjorde det, har fan aldrig mått så dåligt som jag gjorde när jag gick där. Men visst det kanske funkar för vissa.
Slutade gå där strax efter jag fick det "rådet" och väntar nu på en utredning från psyket. inte för att det verkar gå speciellt mycket framåt, har väntat sedan februari på en tid och kan räkna med att vänta ännu längre då de har en väntetid på ett och ett halvt år.
Livet leker -.-'
Gått på bup i 2 år på psykoanalys. Lite över tiden. men då gick vi igenom hela denna behandling och det har faktiskt hjälp till ett litet steg på vägen. Gått hos samma psykolog i 2 år. Man blir ganska bra på frauds teorier efter det. Men när man är mogen att lägga ner allt destruktivt och rensaka sig själv. Då är man mogen för terapi. Om man vill få hjälp måste man vara objektiv i det man ska få hjälp med. Och vad som ligger bakom allt.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet