BUP - erfarenheter
Citat från Mr023
Citat från DrSithlord
Samlar mod för att fixa tid. Har en generaliserad social fobi som har blivit riktigt tuff att leva med på sista tiden. Grejen är att det är svårt att skaffa hjälpen med min störning.
Har social fobi här med.
Men det hindrar inte mig från att gå och få hjälp för det.
Jag har väl en svårare grad. Jag är livrädd för hela situationen. Det är jag som ska granskas. Kan inte gå på vissa lektioner, kan inte handla, kan inte hälsa på de jag känner, kan inte träffa många av de jag känner. All uppmärksamhet är dålig uppmärksamhet. Jag vet att jag är i stort behov av hjälpen, men jag klarar inte av det.
DrSithlord: Men du måste ju ta det i små steg. Om du bara går in för att göra en sak du är livrädd för så kommer det inte hjälpa dig så mycket. Typ tänk på det du är rädd för, sen kolla vad det värsta är som kan hända!
För mig hjälpte in BUP särskilt mycket även om jag faktiskt hade bra kontaktpersoner och psykologer att prata med. Det är dock inget som höll i längden och det bästa för mig var att ta tag i problemen själv.
alltså. alla ni 13åringar som sitter och gnäller på BUP, var lite glada att det faktiskt finns va.
Tycker att det är helt okej med BUP faktiskt och jag tycker att det hjälper.
Men ja... det handlar ju om vad man får för person. Har haft 2 jag snackat med. Den jag har nu är
jätte bra !
Citat från Mr023
DrSithlord: Men du måste ju ta det i små steg. Om du bara går in för att göra en sak du är livrädd för så kommer det inte hjälpa dig så mycket. Typ tänk på det du är rädd för, sen kolla vad det värsta är som kan hända!
Jag vet hur jag ska tänka, men symtomen kommer ikapp. Jag skakar, mår illa, svettas, får ont i magen, hjärtat slår i 180, får ont i huvudet, slutar andas och ibland börjar gråta. Efteråt känner jag bara "Det gjorde jag fel, skulle inte sagt så där, de tycker att jag är dum i huvudet", får extrem ångest som leder till depression och jag känner mig helt utmattad. Jag måste innan få veta vad som kommer hända, vad jag ska göra, var jag ska sitta o vänta och så, så jag inte gör fel. Usch.
Gick på BUP i tre år innan jag förflyttades till vuxenpsyk/psykosenheten. Mina erfarenheter säger inte att BUP generellt är dåligt, men mina erfarenheter är inte de bästa. I början gick det bra, fick rätt diagnoser och rätt terapi/behandling. Men då de satt in alla möjliga resurser och jag ändå inte blev bättre, förstod de inte att jag var ett svårt fall av min sjukdom, utan ändrade diagnoser hej villt, satte in tyngre mediciner mot helt fel problem och slutade lyssna på vad JAG hade att säga. Dock hade jag aldrig hamnat på mitt underbara behandlingställe om jag inte fått fel diagnos. Så jag kan ändå tacka dem. Men (obs!) detta behöver inte vara ALLAS syn på BUP, många har blivit hjälpta, så bli inte skrämd av min historia.
Min psykolog pratar för mkt. Kan inte släppa fram hur jag mår runt henne... sitter mest o smsar med min kille medans hon pratar o slänger in ett hm aa kanske ibland när det verkar behövas... D: ska be att hon byts ut....
Citat från DrSithlord
Citat från Mr023
DrSithlord: Men du måste ju ta det i små steg. Om du bara går in för att göra en sak du är livrädd för så kommer det inte hjälpa dig så mycket. Typ tänk på det du är rädd för, sen kolla vad det värsta är som kan hända!
Jag vet hur jag ska tänka, men symtomen kommer ikapp. Jag skakar, mår illa, svettas, får ont i magen, hjärtat slår i 180, får ont i huvudet, slutar andas och ibland börjar gråta. Efteråt känner jag bara "Det gjorde jag fel, skulle inte sagt så där, de tycker att jag är dum i huvudet", får extrem ångest som leder till depression och jag känner mig helt utmattad. Jag måste innan få veta vad som kommer hända, vad jag ska göra, var jag ska sitta o vänta och så, så jag inte gör fel. Usch.
Försök att inte dömma så otroligt mycket. För tro mig det hjälper inte. Försöker att minska på det varje dag.
Vet inte vad jag ska skriva.
Mer än att jag hoppas det blir bättre snart!
gick till bup en gång i veckan när jag var ca 10-11 någonting.(strax efter mamma och pappa skilde sig.) under ett halvårs tid har jag för mig.
kommer ihåg att hon snusade och att vi pratade om stallet typ.
sen efter ett halvår kom hon fram till att det var mamma och pappa som behövde gå till psykologer, inte jag. :DDD
Citat från Karin
alltså. alla ni 13åringar som sitter och gnäller på BUP, var lite glada att det faktiskt finns va.
^this.
Hatar folk som klagar på gratis hjälp! vad har ni att förlora?
BUP gav mig mitt liv tillbaks som tidigare styrdes av panikångest och annat otrevligt skit, idag mår jag bättre (:
Citat från F33LDELETED
Tycker att det är helt okej med BUP faktiskt och jag tycker att det hjälper.
Men ja... det handlar ju om vad man får för person. Har haft 2 jag snackat med. Den jag har nu är
jätte bra !
--------------------------------------------------------------------------
De hjälpte mig inte med någonting, tvärtom. När jag väl slapp dem hade jag stått ut i tre år, varav ett halvår var jag inlagd på slutna avdelningen. Hemskaste tiden hittills i mitt liv.
Men jo, kan väl erkänna att en sak gjorde dem rätt, och det var att ge min en diagos, som jag nu kan dra nytta av.. h3h3
BUP norge hjalp meg, jaaa.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet