BUP - erfarenheter
Bortkastad tid att gå till BUP, enligt mig iaf.
Jag gick där i 4:a år och det funkade as bra för mig, eller i början gjorde det inte det men det var därför jag gillade inte min första psykolog, men sen fick jag min andra och funkade as bra efter det, hjälpte mig riktigt mycket :)
Men det roligaste/sjukaste upplevelsen från bup var när jag var där en gång så var det en till psykolog och inte bara "orginal" och hon utbildade sig som var med, och jag börja prata som vanligt och börja prata lite mer om min pappa och problemen där och tydligen så kände hon min pappas bror och hans familj och den lilla horan ba " tyvär så måste jag bryta dig där Lars, Jag kännder din pappas bror..haha vad världen i liten sa hon och sen sa att jag inte fick prata mer om det för det kom förnära in på HENNES personliv" !!!! jag blev galen och sa att om jag inte får prata om mina problem så kunde hon lika gärna gå !!
men aja BUP har hjälp min mycket ;) men går inte där längre =D
Citat från rabsrok
De har infört att man måste få ett första möte inom två veckor.
Och vadå? Det som har hänt måste ju ändå bearbetas, det där är deras jobb.
Tro mig, om saker inte bearbetas så kan du få men för det.
Jo men det var hemskt. D:
Jag fick höra de där kommentarerna hela tiden och fick aldrig höra nåt positivt. Jag menar, om nån berättar att ens farsa är alkoholist och man bor ensam med sin mamma i en liten lägenhet och har en brorsa som misshandlar och mobbar yngre - så kan man faktiskt säga några positiva saker. Som "Men det är ju tur att du har din underbara mamma! Hon stöttar dig och hon älskar dig!" istället för "Vad jobbigt"
Citat från SillyJokes
Citat från rabsrok
De har infört att man måste få ett första möte inom två veckor.
Och vadå? Det som har hänt måste ju ändå bearbetas, det där är deras jobb.
Tro mig, om saker inte bearbetas så kan du få men för det.
Jo men det var hemskt. D:
Jag fick höra de där kommentarerna hela tiden och fick aldrig höra nåt positivt. Jag menar, om nån berättar att ens farsa är alkoholist och man bor ensam med sin mamma i en liten lägenhet och har en brorsa som misshandlar och mobbar yngre - så kan man faktiskt säga några positiva saker. Som "Men det är ju tur att du har din underbara mamma! Hon stöttar dig och hon älskar dig!" istället för "Vad jobbigt"
Det är inte de som ska hitta det positiva. Det är du.
Edit: de finns inte till för att trösta dig.
Började gå dit där när jag var tolv, pga att jag var deprimerad. Fick börja prata med Walter, en man på 60 år. Han bara pratade på om msn, frågade en massa grejer om msn, hur det var när man camade. Min mamma satt oftast med på mötena och jag fick ingenting pratat. Icke lyckat. Min bupläkare satte mig på Fluoxetin, och tog det i tre år innan jag tröttnade på att dem inte hjälpte, så jag slutade ta dem.. Alltså fick jag ingenting utav de tre åren på BUP.
MEN! Sen bröt jag ihop och försökte ta livet av mig (när jag var 15), och då fick jag ut anledningen till varför jag mådde dåligt. Fick en ny kontakt på BUP, som var specialiserad på just det jag varit med om. Fick starkare tabletter och tog lugnande 24/7, gick hos min nya psykolog 3ggr månaden. Sen mådde jag bättre och fick sluta ta lugnande. Sen nu såhär 1 år efter jag bröt ihop totalt, mår jag mycket bättre. Håller på att sluta ta antidepressiva, och träffar inte min psykolog så ofta längre.
Oj! Nu babblade jag på om mig själv här. Min iaf, min senaste psykolog var bäst. Hon var tuff, och var knappast finkänslig och sånt. Hon hjälpte mig att få ut all skiten. I och med jag alltid har haft svårt att prata fick hon mig att börja skriva om problemen istället och sånt.
Det måste vara rätt kemi mellan personerna för att man ska kunna prata.
Citat från rabsrok
Det är inte de som ska hitta det positiva. Det är du.
Edit: de finns inte till för att trösta dig.
Iofs...
Men jag mådde ändå sämre av de där besöken och min psykolog var helt konstig.
Citat från SugMinCola
Det måste vara rätt kemi mellan personerna för att man ska kunna prata.
Det där håller jag verkligen med om. Vintern 2007 kontaktade vi bup första gången, och psykologen jag pratade med var helt olidlig. Det fungerade inte mellan oss helt enkelt, och mamma trodde att det var omöjligt att byta så vi gick inte dit mer. Även fast jag behövde det som fan. Nu är jag där för andra gången, och det går mycket bättre med min nuvarande kontakt.
Var inte rädda att byta person, de tar det inte personligt eller något.
Citat från SillyJokes
Citat från rabsrok
Det är inte de som ska hitta det positiva. Det är du.
Edit: de finns inte till för att trösta dig.
Iofs...
Men jag mådde ändå sämre av de där besöken och min psykolog var helt konstig.
Du mådde antagligen sämre för att du inte ville prata om sakerna (även fast du troligtvis behöver det).
Citat från rabsrok
Du mådde antagligen sämre för att du inte ville prata om sakerna (även fast du troligtvis behöver det).
Det behöver jag visst inte! Jag mår helt underbart och behöver inte snacka med nån om problem från förr! För DET gör att jag mår dåligt.
man får komma ihåg att ingen e mirakel människor som helt plötsligt kan få er att må bättre psykiskt...
Citat från tough_chic
man får komma ihåg att ingen e mirakel människor som helt plötsligt kan få er att må bättre psykiskt...
Nej jag vet.
Citat från SillyJokes
Citat från rabsrok
Du mådde antagligen sämre för att du inte ville prata om sakerna (även fast du troligtvis behöver det).
Det behöver jag visst inte! Jag mår helt underbart och behöver inte snacka med nån om problem från förr! För DET gör att jag mår dåligt.
Om du fortfarande mår dåligt av att prata om det så är det ett tecken på att det behövs.
Men men, du får väl se om några år.
jag har aldrig vart där, men av personerna ja känner som vart där så har ja fått intrycket att personerna där är utildade men har ingen förmåga att själv sätta sig in i personernas situationer, och har ingen egentlig förståelse.
Citat från SillyJokes
Citat från Rapingpirate
Dom gör inte ett enda skit Lita på mig, Jag har gått där från 3an och framåt och dom har fanimej inte gjort någonting....
Bortkastad tid, eller hur?
Som fan -.-'
Citat från FUCKPANDA
Citat från Takashiari
Jag gick där i 4:a år och det funkade as bra för mig, eller i början gjorde det inte det men det var därför jag gillade inte min första psykolog, men sen fick jag min andra och funkade as bra efter det, hjälpte mig riktigt mycket :)
Men det roligaste/sjukaste upplevelsen från bup var när jag var där en gång så var det en till psykolog och inte bara "orginal" och hon utbildade sig som var med, och jag börja prata som vanligt och börja prata lite mer om min pappa och problemen där och tydligen så kände hon min pappas bror och hans familj och den lilla horan ba " tyvär så måste jag bryta dig där Lars, Jag kännder din pappas bror..haha vad världen i liten sa hon och sen sa att jag inte fick prata mer om det för det kom förnära in på HENNES personliv" !!!! jag blev galen och sa att om jag inte får prata om mina problem så kunde hon lika gärna gå !!
men aja BUP har hjälp min mycket ;) men går inte där längre =D
Så jävla typiskt Bup -.-
Fick du ny psykolog då?
Ja men min orginal psykolog var ju också där, hon var med för att lära sig lite och prata och sånt, efter som hon höll på att utbilda sig :( men hon fick inte vara med längre !! :)
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet