BUP - erfarenheter
Citat från WatashiwaNezumi
Citat från EmoFjortizz
Jag behöver medicinerna, men det är jobbigt att byta hela tiden .
Om du vill ha och behöver medicinerna får du ta det, precis som alla andra. Finns inget alternativ som fungerar för alla.
Det är klart det inte finns, men man väntar sig ändå lite mer hjälp men w/e
Citat från bebo
shit va cool du e xDD xD
Fast det är jävligt mycket slöseri med tid. Min psykolog förstår mig inte alls, vill egentligen inte fortsätta, men ja, måste ju för medicinens skull.
Sedan om jag formulerade mig lite kaxigt, det skiter jag i. Jag var bara ärlig, helt enkelt.
Man mår bara sämre >.<
Ger man det en ärlig chans och faktiskt vill gå dit är det inte så farligt som ni alla får det att låta.
Tror knappast man mår SÄMRE för att man går till en psykolog, om inte psykologen mot förmodan gör sexuella trakasserier och berättar hur dålig man är.
Men som sagt, man måste vilja må bra - för att kunna må bra.
Det räcker inte att bara gå dit och tro att man får glädjen serverad på ett silverfat.
Man måste faktiskt göra något själv.
Min psykolog sitter och lyssnar på mitt ständiga vegantjat, om hur fel det är att utnyttja djuren, säger att jag har rätt osv.
Men ändå, när han kommer hem på kvällen trycker han i sig en saftig stek, det vet jag. Jag känner hans son.
Det irriterar mig.
BUP har fan inte hjälpt ett jävla skit för mej. bortkastad tid att sitta i ett jävla kallt vit målat rum i flera timmar. jag får bara utskrivet en antideprissiv medicin som får en att må ännu sämre.
gått dit i omgångar sedan jag var typ 10. det första de gjorde var att ge mig en felaktig diagnos som gjorde att jag blev satt i fel skola. började hata de, fick ingen hjälp. och gjorde det tills de tog bort diagnosen och jag fick en bra psykolog att ha samtal med. och tills de gav mig en medicin som funkade. men om man vill ha hjälp från de så måste man verkligen ha en positiv syn själv, verkligen vilja bli frisk eller vad man ska kalla det, då hjälper man psykologen i hans/hennes arbete. sitter man bara där och tjurar så tror jag inte att det funkar så bra. men jag har slutat ta min medicin nu och slutat gå dit för min psykolog började bli cp igen. de låter en sköta ganska mycket själv vilket kan kännas bra, så länge man inte är vääääldigt extrem i tex beteende eller självmordstankar eller ätstörningar så låter de en slippa inläggning. har bara varit inlagd några nätter på deras akut och erfarenheterna av det är att det knappast hjälper. man bara åker hem igen och gör om allting och kommer dit igen och blabla.
Har inga speciellt bra erfarenheter av BUP!
Hade olika personer för varje gång jag gick dit, så jag fick berätta om mitt liv typ 9 gånger. De var två av dem som sa att jag hade aspergers syndrom för att jag inte blev ledsen att min mamma grät framför mig och att jag hade en ätstörning.
Det värsta var att det kändes som jag bara var deras arbete och de inte brydde sig ett skit om hur jag mådde.
kom på en till bra sak med de!! när jag blev satt i familjehem så tyckte min kurator på bup att det var fel :D:D kändes bra då alla andra tyckte att det var skitbra!!
Ska jag vara ärlig tror jag att ingen av er vill ge psykologer en ärlig chans och/eller inte tror på psykologi och medicinering.
Jag är aslack på min psykolog, hon svek mig totalt. Hon hade någon form av tystnadsplikt och jag berättade en sak för henne och all of a sudden hade hon berättat för min mamma (som jag iaf slipper nu för hon är på ngt psyksak haha) men jag förlorade allt förtroende för henne och kan varkligen inte öppna upp mig när jag pratar med henne. Sen helt plötsligt stack hon till BUP och nu har jag ingen alls och mår sämre än innan jag började gå hos henne.
Citat från mudkip
Jag är aslack på min psykolog, hon svek mig totalt. Hon hade någon form av tystnadsplikt och jag berättade en sak för henne och all of a sudden hade hon berättat för min mamma (som jag iaf slipper nu för hon är på ngt psyksak haha) men jag förlorade allt förtroende för henne och kan varkligen inte öppna upp mig när jag pratar med henne. Sen helt plötsligt stack hon till BUP och nu har jag ingen alls och mår sämre än innan jag började gå hos henne.
Vad berättade du då?
Visst, de har tystnadsplikt men vissa saker är de tvugna att berätta för andra.
Citat från mudkip
Jag är aslack på min psykolog, hon svek mig totalt. Hon hade någon form av tystnadsplikt och jag berättade en sak för henne och all of a sudden hade hon berättat för min mamma (som jag iaf slipper nu för hon är på ngt psyksak haha) men jag förlorade allt förtroende för henne och kan varkligen inte öppna upp mig när jag pratar med henne. Sen helt plötsligt stack hon till BUP och nu har jag ingen alls och mår sämre än innan jag började gå hos henne.
Om du berättar om något som kan skada dig, t.ex att du tar droger så får de berätta för dina vårdnadshavare.
mja det var inget som hon hade behövt berätta
Du gör ju en ganska stor big deal av det hela, så nåt måste det ju varit.
Hade det varit någonting i stil med "Jag är kär i den där killen i min klass." tror jag inte du rageat.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet