Är tomheten eller ensamheten värst?

sorry no inglish för jag e introvert

Hittade en tråd alla på ec kan skriva i.

Muslimer ni distrahera er i alla andra trådar med bråk hör kan vi bearbeta våra problem på riktigt och komma med lösningar.

Varför känner ni ett sånt stort tomrum att nu behöver bråka varje dag på emocore?

I denna tråden kan vi öppna oss för varandra utan rädsla att någon dömmer oss. Vilket är varför vi gärna dömmer andra. Pga rädsla att komma i kontakt med våra känslor. Våra rädslor och trauman som ständigt triggar oss till att leka Allan ballan på ett online forum.

Varför känner just du ett tomrum och känmer behov av att bråka med andra du inte ens känner?

Vet du vad du flyr från eller är det något ni förträngt djupt? Öppna upp er bäst ni kan varför ni känner att ni har detta tomrum ni ständigt fyller varje dag här.

Rädsla för kärlek? Rädsla för att fokusera på sig själv? Rädsla för att acceptera verkligheten för vad den är? Att ständigt kämpa emot.

(Läser inte vad ni skriver)

Det är brq)a att du hittat hit Heston.

Varför tror du att du känner behovet av att fylla ditt tomrum på emocore genom att skriva negativa i lägg?

Är det något ibditt lov du gärna undviker att känna?

Vad kan fungera för att må bra igen?

Fokusera positivt kanske?

Läser inte meddelanden men kan finnas här som stöd för dej!

tl;dr

Inte lätt o va original

Tänkvärt...

vandrande stereotyp säger vad

Min ölburk är tom.

:)

Tråkigt att ni beter er såhär mot någon som faktiskt kan hjälpa er att inte vara komplett efterblivna hahah

:P

skriv lite på engelska så lugnar du nog ner dig :)

VILL INTE

Citat från prisonmike:

Såg precis titeln av denna tråd.

Tomhet, ensamheten? Är inte detta i samma fack? Hahahah.... Silly humies.


Tomhet med andra, tomhet med sig själv, inkapacitet att absorbera det ni kallar glädje och liv.

Ensamhet på alla sätt, right? aheha.