Är kunskap provokativt?
Det finns teoretiker som skulle jämställa kunskap med makt - att expertis automatiskt ger personen det mest legitima ordet. Det håller jag med om till viss del; provocerande kan det bli om makten sedan missbrukas genom snobbighet och liknande drag.
Att inneha makt kräver alltid ödmjukhet om det goda samspelet med människor känns värt att bevara.
Citat från Pan
Det finns teoretiker som skulle jämställa kunskap med makt - att expertis automatiskt ger personen det mest legitima ordet. Det håller jag med om till viss del; provocerande kan det bli om makten sedan missbrukas genom snobbighet och liknande drag.
Att inneha makt kräver alltid ödmjukhet om det goda samspelet med människor känns värt att bevara.
Om kunskap är makt, kan då detta bidra till att vissa känner sig provocerade? Att de känner sig maktlösa i förhållande till den andra personen?
Det är en spännande tanke i sig, med kunskap som makt. En lite småfarlig tanke, i och för sig, men icke desto mindre spännande.
verkligen inte, om personen ifråga inte är en douche about it, men då är det ju inte kunskapen det är fel på utan personen.
Älskar att bli berättad för.
Citat från Nyans
Det finns teoretiker som skulle jämställa kunskap med makt - att expertis automatiskt ger personen det mest legitima ordet. Det håller jag med om till viss del; provocerande kan det bli om makten sedan missbrukas genom snobbighet och liknande drag.
Att inneha makt kräver alltid ödmjukhet om det goda samspelet med människor känns värt att bevara.
Om kunskap är makt, kan då detta bidra till att vissa känner sig provocerade? Att de känner sig maktlösa i förhållande till den andra personen?
Det är en spännande tanke i sig, med kunskap som makt. En lite småfarlig tanke, i och för sig, men icke desto mindre spännande.
Jo men absolut, maktlöshet är ingen skön känsla och det påverkar människor. Jag tror däremot att provokation sällan blir effekten om den mer kunniga sköter sig på ett snyggt sätt. Det kanske oftare handlar om en frustration att inte kunna hålla sig på samma nivå i samtalet. Eller, som vissa nämnt, att samtalet blir mer utmanande.
(Kunskap=Makt är del av filosofgurun Michel Foucaults tankar, om du vill söka upp mer. I kort handlar det om att "lärda" människor genom historien skapar "sanningsregimer" (ofta temporära perioder) som bestämmer vad som gäller inom olika sociala områden, t.ex läkarvetenskapen. Dessa lärda personer har studerat området och anses därför ha full makt att berätta vad som gäller och inte gäller inom medicin osv - ganska logiskt. Samma princip går att applicera på all typ av kunskap. Har man läst på så höjs rösten i maktposition; det betyder däremot inte att andra inte borde förhålla sig kritiska, för även lärda personer kan manipulera kunskap och förvränga sanningar.)
Du har nog rätt gällande frustration snarare än provokation.
En tendens som jag dock har märk, främst bland ungdomar (13-16 år), är mycket sänkta ambitioner gällande kunskaper. Jag vet inte om det alltid har varit så eller om det blivit värre med åren (eller om jag själv bara hamnade på rätt plats vid rätt tillfälle då jag själv gick i skolan). Jag vikarierade på en högstadieskola i ett halvår och jobbade tillsammans med alla klasser, sjuan till nian, i engelska och franska. Mer än 15% av de niondeklassare som gick ut i fjol på den skolan jag jobbade på, klarade inte godkänt i engelska, och ingen av lärarna (eller eleverna) blev särskilt förvånade. Det hade varken att göra med utbildningen, lärarna eller skolmaterial, utan där fanns lite till noll engagemang bland eleverna att lära sig. De tyckte inte kunskapen var viktig.
Nog vet jag att många ungdomar i den åldern är väldigt skoltrötta och har ofta en något nonchalant inställning till skola och kunskap, men jag kunde tydligt se både sänkt kunskap och sänkt kunskapskrav från då jag själv gick i nian, trots den nya skolplanen.
Där började min teori om att kunskap på något sätt har blivit provokativt; ungdomar vill inte lära sig, för att inneha kunskap är inte alls som att inneha makt, enligt dem.
Å andra sidan är det nog både en generations- och årgångsfråga. En annan viktig komponent är nog - tyvärr - var man kommer ifrån. Jag undervisade på en skola i en liten, norrländsk stad där man inte kan bli så mycket trots en fin utbildning. Att försöka intala ungdomarna i den staden att "kunskap är makt" är som att säga att man kan hitta guld i ån i parken, vilket är mycket tragiskt.
Nej det är det inte. Snarare är dumhet och okunskap väldigt frustrerande.
Nope
Citat från Nyans
Betygsresultaten har sjunkit i stadig takt för Sverigekidsen och ingen verkar förstå varför. Jag tror det kan vara, som du säger, en generationsfråga och att bristen på skolambition har med deras allmänna sociokulturella utveckling att göra. Och visst påverkar platsen, men jag tycker inte att den ska behöva ha effekt på betygen. Det är lärarnas uppgift att övertyga kidsen varför kunskapen är viktig - fixar man inte det som lärare så blir det ofta en misslyckad eller halvdan tvångssituation (läs det här! gör det här! för att vi säger det!) som sällan går hem hos elever.
Huruvida de finner kunskapen (eller kanske kunskapskraven) provocerande är svårt att säga. Isåfall förmedlas allt dåligt av skolorna. Det finns många vägar in i att förstå det viktiga med kunskap och lära sig respektera den, vilja ha den, och alla vägar är långt ifrån utforskade. Själv tror jag på diskussioner och att berätta om kunskap ur ett historiskt perspektiv - på ett sätt som underhåller och ruskar om snarare än får dem att somna. Tyvärr ägnar sig skolor sällan åt ambitionsarbete, det är oftast pang på rödbetan "gör det här och läs det här och sen har vi prov".
allt blir väl vad man gör det till i guess
Nej jag tycker då inte. Föredrar smarta och allmämbildade personer.
Jobbiga är la att tala med de som är helt blåst.
nej det är rätt skönt att prata med pålästa människor, okunniga människor som yttrar sig om saker de inte vet någonting om provocerar mig däremot.
Citat från Nyans
Citat från Legilimency
Citat från Nyans
Precis såsom titeln lyder så undrar jag kort och gott; är kunskap provokativt?
Blir ni provocerade av kunskap? Tycker ni att det är jobbigt att prata med någon som är väldigt allmänbildad eller vet väldigt mycket inom ett visst område?
Om ja; varför?
Fast då blir man ju inte provocerad av kunskapen i sig, utan av andra faktorer. Som t.ex att någon kan mer än en själv.
Man bör skilja på äpplen och päron.
Men då innehar ju hen mer allmän kunskap/kunskap inom ett visst område än en själv. Om man tycker själva innehavandet av kunskap är det som provocerar eller, som du säger, det faktum att någon i så fall kan mer än en själv.. det var lite det som var själva frågan.
Öh ja, men det är inte kunskapen som stör en. Utan att någon är bättre än en själv på något.
Alltså är inte kunskapen provokativ, utan att någon kan mer än en själv inom ett visst område. DET är i så fall det som ses som provokativ.t
Citat från Pan
Betygsresultaten har sjunkit i stadig takt för Sverigekidsen och ingen verkar förstå varför. Jag tror det kan vara, som du säger, en generationsfråga och att bristen på skolambition har med deras allmänna sociokulturella utveckling att göra. Och visst påverkar platsen, men jag tycker inte att den ska behöva ha effekt på betygen. Det är lärarnas uppgift att övertyga kidsen varför kunskapen är viktig - fixar man inte det som lärare så blir det ofta en misslyckad eller halvdan tvångssituation (läs det här! gör det här! för att vi säger det!) som sällan går hem hos elever.
Huruvida de finner kunskapen (eller kanske kunskapskraven) provocerande är svårt att säga. Isåfall förmedlas allt dåligt av skolorna. Det finns många vägar in i att förstå det viktiga med kunskap och lära sig respektera den, vilja ha den, och alla vägar är långt ifrån utforskade. Själv tror jag på diskussioner och att berätta om kunskap ur ett historiskt perspektiv - på ett sätt som underhåller och ruskar om snarare än får dem att somna. Tyvärr ägnar sig skolor sällan åt ambitionsarbete, det är oftast pang på rödbetan "gör det här och läs det här och sen har vi prov".
Absolut, ett enormt ansvar ligger på lärarna! På den lilla skolan jag jobbade på, jobbade jag tillsammans med de lärarna jag själv hade när jag gick i högstadiet, och det var sorgligt att se deras förfall. Som du säger, den sociokulturella utvecklingen har förändrat skolbarnen, bara på tio år. Det finns där en slags nonchalans mot de vuxna som lärarna själv säger tillkommit på senare år.
Nog kan jag till en viss del hålla med om att skolorna (och regeringen med, för den delen, genom skolplaner och annat) har ett visst ansvar när det gäller att inspirera elever till att vilja lära sig. Många gånger blev jag själv mycket fundersam över en del direktiv jag fick om hur vissa saker skulle tas upp. Med en undervisningsplan som läs-läxa-prov så blir kunskapen väldigt flyktig.
Men någonstans är det även ett samhällsansvar att bevisa att kunskap är något bra, något nyttigt. Har vi kvävt den lilla ambition ungdomarna hade genom att göra en bred kunskap och utbildning obligatorisk för att kunna komma vidare i dagens samhälle? På exempelvis 80-talet fanns där andra arbetsmöjligheter för de människor som av olika anledningar läst på varken högskola eller gymnasium. Idag är de arbetsmöjligheterna föga, och jag gissar att en del människor känner en viss bitterhet över detta och på så vis blir provocerade av människor som innehar den kunskap som de själva skulle behöva men inte har.
Jag vet faktiskt inte. Kastar bara ur mig lite kringvirvlande tankar :)
Citat från Legilimency
Öh ja, men det är inte kunskapen som stör en. Utan att någon är bättre än en själv på något.
Alltså är inte kunskapen provokativ, utan att någon kan mer än en själv inom ett visst område. DET är i så fall det som ses som provokativ.t
Ja, det handlar väl kanske om en definitionsfråga.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet