Är du rädd för döden?
Citat från Mithos
Har du aldrig sett en skräckfilm hördu?
Döden är oundviklig. Det är ju de oundvikliga sakerna som är de mest skrämmande - det finns alltså inte en chans i hela världen att det inte kommer hända... och du kanske inte vill att det ska det? Det är läskigt.
Hur får du detta till en skräckfilm? Jag skrev ju "Rädslan för det okända. VIlken människan alltid har varit rädd för."
Sen är det en individuell fråga om hur man fruktar döden. För på något sätt är alla rädda för döden. Imed att man vill ju inte att livet ska ta slut.
Vilket också inte heller gäller alla, eftersom det finns de som vill dö, men fortfarande fruktar döden, right?
Inte rädd.
om man inte var vid medvetande innan livet, kommer man inte vara det efter. NEJ
Citat från fot
om man inte var vid medvetande innan livet, kommer man inte vara det efter. NEJ
Och det skrämmer dig inte?
Jag är smått dödsrädd, fast enbart om jag tänker på det i den vägen att jag blir gammal och dör naturligt, det känns värdelöst. Om jag själv håller i pistolen som avrättar mig så är jag lugn, om jag ska dö så ska det fan vara jag själv som gör det.
Citat från Kentan
Citat från Mithos
Har du aldrig sett en skräckfilm hördu?
Döden är oundviklig. Det är ju de oundvikliga sakerna som är de mest skrämmande - det finns alltså inte en chans i hela världen att det inte kommer hända... och du kanske inte vill att det ska det? Det är läskigt.
Hur får du detta till en skräckfilm? Jag skrev ju "Rädslan för det okända. VIlken människan alltid har varit rädd för."
Sen är det en individuell fråga om hur man fruktar döden. För på något sätt är alla rädda för döden. Imed att man vill ju inte att livet ska ta slut.
Vilket också inte heller gäller alla, eftersom det finns de som vill dö, men fortfarande fruktar döden, right?
Men läs vad jag skriver för fan!
"Sen är det en individuell fråga om hur man fruktar döden."
a för om jag dör kanske jag blir nått annat i mitt nästa liv :O (om det nu skulle va så :O)
Om man dör så bryr KAN man inte bry sej längre. Så det vore inte så farligt. Däremot vore det värre om nån annan dog.
Och när man dör, dör man. Det finns INGENTING efter imo.
Citat från Puff
Om man dör så bryr KAN man inte bry sej längre. Så det vore inte så farligt. Däremot vore det värre om nån annan dog.
Och när man dör, dör man. Det finns INGENTING efter imo.
Precis. Jag förstår inte varför man inte diskuterar "livet" INNAN livet också, det kan erbjuda en bild av hur det "är" att vara död.
Citat från EvigLidelse
Citat från ScaryGirl
Haha jag har en konstig syn på det och har på något sätt bestämt mig för att det är så
Vilken metod har du använt för att komma fram till denna slutsats?
jag satt och funderade när jag hade tråkigt och det var den enda slutsatsen som inte vill försvinna från mina tankar om så en sekund xD
Ja det är jag verkligen.
Nej jag är inte rädd för min egen död, jag ser det bara som en fortsättning, nästa kapitel i boken liksom.
Men jag är rädd för andras död, mina vänners död, min mors död eller mina syskons död, dock på något underligt vis så är jag inte rädd för min pappas död.(Misstolka inte, jag menar inte att jag vill att min far dör, jag bara är inte rädd för när det inom sin tid kommer att ske.)
Citat från ScaryGirl
jag satt och funderade när jag hade tråkigt och det var den enda slutsatsen som inte vill försvinna från mina tankar om så en sekund xD
Det låter väldigt oresonabelt. Räkna med faktorer som att vårat medvetande är en del av våran hjärnas funktion, samt att du inte upplevde något liknande innan du föddes. Vårat medvetande är ju inte nödvändigtvis med oss jämt, att somna är ju den vanligaste formen utav medvetslöshet.
Citat från EvigLidelse
Det låter väldigt oresonabelt. Räkna med faktorer som att vårat medvetande är en del av våran hjärnas funktion, samt att du inte upplevde något liknande innan du föddes. Vårat medvetande är ju inte nödvändigtvis med oss jämt, att somna är ju den vanligaste formen utav medvetslöshet.
Jag kan inte sluta tänka så och därför har det blivit att jag tror så, samma sak att jag tror vissa andra saker bara för att det upprepas gång på gång, antingen i mina tankar eller av personer
Döden är det som håller oss levande. Motiverade och aktiva....Jag vill säga att jag inte är rädd för döden. Men det är jag. Men jag känner mest acceptans inför döden. Det är inget jag kan göra något åt. Och oavsett vilka föreställningar jag har om döden så kommer det förmodligen ändå vara något helt annat eftersom döden är utanför mitt levande, MITT tänkande....Förmodligen händer "ingenting" mer än att JAG inte finns längre. Jag tar del av annat på vår jord.
Men föreställningar om ett liv efter detta är en häftig tanke att leka med. Och man ska inte avfärda den, inte förneka myten...För tänk om, tänk om det visar sig att när vi står öga mot öga med döden så visar det sig att vi förvandlas och kommer någon annanstans, paradiset. you know the deal!...Skulle det inte då visa sig att vårat mytiska tänkande på något sätt har varit viktigt. Att det visade någon djupare sanning med vår egen männsklighet. För lets face it. Alla har vi föreställningar. Och någon transcendent koppling måste finnas känner man ibland...
Jag håller mig borta från föreställingar om livet efter detta. För är de inte irellevanta mina vänner? Livet är nu! Varje sekund och vilja ska bejakas! Slösa inte bort livet på att oroa er.
Förlåt för flummandet.
Puss på er!
Är inte rädd för döden. Hjärnan ''stängs av'' och man försvinner helt enkelt. Finns inget mera naturligt än det.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet