Är du rädd för döden?
Om döden skall vi icke bekymra oss. För när den är, är icke vi och när vi är, är icke den."
^
Jag försöker att leva lite efter det ordpsråket.
Ibland är det lätt och ibland är det svårt.
Döden är den av livs cykeln... så... NO X) finns ingen anledning
Döden är oundviklig.
Varför vara rädd för något som man tillslut kommer råka ut för?
Visst. Inte skrämmande. Mer, facinerande (Ursäkta stavning)
Döden är det som är "slutet".
Men ingen vet hur upplevelse som död är.
Man vet inte vad det är.
Rädslan för det okända.
VIlken människan alltid har varit rädd för.
döden är inte slutet, det är början på någonting nytt!
Man får aldrig glömma det faktiskt inte finns någon människa som har upplevt döden.
jag är inte rädd för den..meen
om nån annan dör är det inte kul..
Jag är rädd för döden...
Min syn på hur det är efter döden är skrämmande för mig.
Jag tror att när man dör så förlorar man bara alla behov och man blir stum. Hjärtat slutar slå, men man känner fortfarande allt.
Därför vill jag inte kremeras.
Men att begravas känns minst lika hemskt.
Haha jag har en konstig syn på det och har på något sätt bestämt mig för att det är så
Citat från Mithos
Döden är oundviklig.
Varför vara rädd för något som man tillslut kommer råka ut för?
Visst. Inte skrämmande. Mer, facinerande (Ursäkta stavning)
Döden är det som är "slutet".
Men ingen vet hur upplevelse som död är.
Man vet inte vad det är.
Rädslan för det okända.
VIlken människan alltid har varit rädd för.
Har du aldrig sett en skräckfilm hördu?
Döden är oundviklig. Det är ju de oundvikliga sakerna som är de mest skrämmande - det finns alltså inte en chans i hela världen att det inte kommer hända... och du kanske inte vill att det ska det? Det är läskigt.
Mina åsikter:
Jag är inte rädd för döden.
Om alla jag älskar är döda när jag dör, är jag inte rädd för döden.
Jag har en lång filosofi som jag tänker översätta och trycka in här soon enough. Den är jobbig.
jag är inte rädd för döden, men jag undviker den gärna.
Om livet bara är ett långt lidande, kommer livet vara så vänligt att efter livet, kommer du vara glad i döden?
Det jag menar är, finns det någon sorts karma i livet-döden-systemet?
Ungefär: Du har levt ett helt liv som en god människa (jag vet inte riktigt vad som utmärker en god människa, det är inte poängen), och du ska dö snart. Om karma existerar, kommer du komma till något sorts himla-likt ställe och vara glad där.
Eller: Du har levt ett helt liv som en dålig människa (jag vet inte om dåliga människor heller), och du ska dö snart. Om karma existerar, kommer du komma till något sorts helvetes-likt ställe och bli bränd i skärselden, eller så.
Och så finns det en fråga - om du vill leva ett gott liv, är det bättre att göra vad du vill och kanske därmed vara en dålig person i livet, och bli bränd i döden?
För vi alla vet att den där skiten som vuxna säger: "Spara de bästa sakerna till senare, och ät fisken först. Då kommer du ha godiset kvar tills efteråt" bara är skitsnack. Isåfall skulle du kunna leva ett liv och tro på Gud och ge ditt eget godis till barn, men efter det där RIKTIGT långa livet, kommer du till ett ställe där du kan vara helt dig själv. MEN! Då har du troligtvis hjärntvättat dig själv att faktiskt vara en bra människa.
Så när du kommer dit - till himlen eller så - kommer du troligtvis bara sitta i ett hörn och inte leva döden.
Det kan verka ganska komplicerat, men det är det inte.
Och nu funderar du kanske: "Duh, Offtopic???" men nej, för min Dödsfilosofi handlar om hur man gör för att leva så att man inte ÄR rädd för döden. Dot.
Jag är lite rädd ja.
Citat från LaufdaiMeister
Döden är så pass naturlig att jag vet inte om jag fruktar den eller inte. Jag vet inte vad som händer "under" själva döden.
Kan nog säga att jag fruktar inte döden förens jag ser den i vitöga. När jag väl står inför döden lär jag frukta den.
--------------------------------------------------------------------------
Har du aldrig sett en skräckfilm hördu?
Döden är oundviklig. Det är ju de oundvikliga sakerna som är de mest skrämmande - det finns alltså inte en chans i hela världen att det inte kommer hända... och du kanske inte vill att det ska det? Det är läskigt.
Hur får du detta till en skräckfilm? Jag skrev ju "Rädslan för det okända. VIlken människan alltid har varit rädd för."
Sen är det en individuell fråga om hur man fruktar döden. För på något sätt är alla rädda för döden. Imed att man vill ju inte att livet ska ta slut.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet