Anorexia
va 176 ett tag å vägde 43 kg :O
fast nu är jag fet ^_^177 på 62 kg :d
Citat från MariaSara
Jag ska sluta läsa den här tråden, vissa kommentarer gör mig bara arg och andra får mitt tillfrisknande att bli sämre.
Hoppas att ni med ätstörningar tar er ur det och att det slutar bli så mycket fokus på vikten i tråden.
Mhm. Folk är idioter, av den anledningen att de inte har erfarenhet.
Jag är själv inne i mitt tillfrisknande, och det klarar man bäst genom att inte prata med ätstörda som är påväg åt det andra hållet.
Ah, jag har haft en hel del dåliga ätdagar nu, och det gör mig extremt frustrerad eftersom jag vet att anorexi kan ibland smyga sig på en utan att man märker det själv. Jag är inte sjuk än, nej. Men min kropp är anorektiskt, så jag tänkte försöka skrämma några av er om det är okej.
- Jag har fjun överallt. Det är fult. Päls verkligen. Och det är det jag minst bryg mig om.
- Jag mår illa hela tiden, ibland kan jag inte äta alls. Mag- och tarmsystemet fungerar knappt allls. Glöm att du kommer kunna gå på toa normalt efter år med anorexi.
- Kroppen är skör, man kan bryta skelettet när som helst.
- Jag kan inte ens bära min kamera eftersom jag har förlorat så mycket muskelmassa i armarna.
- Skelettet blir skört, och alltså även tänderna. Jag har inte haft problem med det, men jag vet folk som blir tvungna att dra ut och operera sig i munnen på grund av dåliga tänder.
- Mens- vad är det?
- Anemi... ständig blodbrist som gör att man inte orkar någonting alls, och hela kroppen är täckt av blåmärken, och så fort man slår sig blöder man och det slutar aldrig.
- Puls 41. Ja... Temp 35.9. Hjärtat blir så dåligt att du riskerar hjärtattack.
- Jag fryser hela tiden. På vintern gråter jag och blir apatisk av kylan, hur mycket kläder jag än har på mig.
På sommaren kan jag knappt bada för det smärtar extrem i knäskålarna, handlederna, fötterna- alla ställen skelettet är nära. Alltså överallt.
- Man har ont. Alltid. Jag kan inte sitta eller ligga längre än fem minuter även fast jag har kudde, alla ben sticker ut och ryggraden är alltis täckt av blåmärken.
- Man blir deprimerad och asocial. Tillslut bryr man sig inte ens om sin kropp längre, man orkar helt enkelt inte äta. Kroppen kan inte behålla någonting.
- Inläggning sedan, tvångsmatad med våld. Det har inte hänt mig, och jag hoppas att det aldrig sker.
- Man kan bli steril
- Brösten försvinner helt, och om man har anorexi upp till en högre ålder blir brösten som små påsar, och kommer aldrig tillbaka.
- Händer och fötter blir missfärgade. Mina händer är alltid blå. Huden blir torr och frasig
- Man tappar hår. När jag var sjuk tappade jag mer än hälften av håret, och det blir inte detsamma på en hel del år.
- Man åldras i förtid
- 25% Av alla anorektiker dör av sin sjukdom eller i förtid, har jag för mig
- Och just det. Man blir ful
Jag har som sagt inte anorexi nu, men har en "efter-anorexi" period, medillamående. Min kropp klarar helt enkelt inte av mat.
Så snälla, SNÄLLA! Bli inte anorektiker, det finns bara nackdelar! Det enda jag ser som en liten fördel är väl erfarenheten och lusten att hjälpa andra. Men det är Aldrig värt det. Jag lovar. Man tror att, "det händer inte mig" Men det gör det. Alla besvären och fler som jag glömt...
^ fyfan o:
Att se upp till dem som har haft anorexia och mår bättre idag är bra tycker jag
Jag blir rädd för dem som ser upp till dem som har anoreixia
Jag själv var en av dem som gjorde det men det fungerar inte att leva så. inte i längden.
Sjukdomen är lömsk, du sitter fast i osynliga kedjor. Du förstörs sakta med säkert, du förlorar all yttre kontakt med människor, din kropp lägger av, du kan snart inte längre gå utan är sängliggande, genom att vara sängliggande får du liggsår, du kan inte prata med folk för du förstår inget, du tappar din egen talförmåga.
Du åker akut in på sjukhus, ditt hjärta fungerar inte och du har hjärtsvikt, du blir sondmatad.
Får du ingen hjälp, eller inte hjälp i tid, så dör du.
Välkommen till en Anorektikers verklighet.
Jag höll på att dö i denna sjukdom. Jag låg för döden på sjukhuset.
Idag flera år senare, och olika behandlingshem, så mår jag okej. Min kropp är inte återställd, den fungerar inte ännu. Min mage är förstörd för all framtid.
Gå aldrig in i denna lömska sjukdoms bojor, märker du att du velar med maten, Sök hjälp i tid! Om inte du klarar, be någon i din närhet!
Citat från narwhal
175cm och väger 46kilo
jag är i riskzonen för anorexia.
men det är bara att kämpa.
Hmm, jag har missat något här nu tror jag.
Kan man vara i riskzonen för anorexia bara genom att ha en låg vikt?
Nu vet jag ju inte om du har låg vikt för att du ha gått ner, eller om du faktiskt bara har en låg, men jämn vikt.
Vill man klara det så har man goda förutsättningar. Sen kan det vara så att de kan vara för sent, sjukdomen kan ha tagit för mycket på en så att det inte går att återhämta sig..
Att ha olika former av ätstörningar är lika farligt som fetma. man dör av det tills slut eftersom man blir sjuk.
Citat från Mjaauuuu
Citat från Billicious
Tänk er att ni hatar sig själva så mycket att man blir äcklad av att se sig själv varje gång man ser sig i spegeln :(
Så ser livet ut för de som har olika sorters ätstörningar..
Livet är inte vackert.
Livet är vackert och det är synd att man inte ser det för att man råkar vara uppslukad av hat, ångest, speglar, måttband, likgiltighet och en hand över revbenen varje morgon när man vaknar.
Ja, livet är vackert.. När man inte lider utav ångest. Det är inget man väljer, utan det är som ett spöke som kliver in i ditt huvud och tar över hela dig.
Man ser inget annat, bara svart eller vitt, smal eller fet. Allt är som en tunnel, där man bara ser en sak framför sig, och det är att må bra, gå ner i vikt och må bra.
Dock gör man det inte, man går bara ner sig mer och mer, man försvinner både kroppsligt och mentalt i slutändan.
Citat från tapetjavel
Ja, livet är vackert.. När man inte lider utav ångest. Det är inget man väljer, utan det är som ett spöke som kliver in i ditt huvud och tar över hela dig.
Man ser inget annat, bara svart eller vitt, smal eller fet. Allt är som en tunnel, där man bara ser en sak framför sig, och det är att må bra, gå ner i vikt och må bra.
Dock gör man det inte, man går bara ner sig mer och mer, man försvinner både kroppsligt och mentalt i slutändan.
Jo exakt. Och därutanför tunneln finns livet i sig och är fantastiskt vackert men det är som en annan värld.
Citat från IKilledSanta
Citat från tapetjavel
Ja, livet är vackert.. När man inte lider utav ångest. Det är inget man väljer, utan det är som ett spöke som kliver in i ditt huvud och tar över hela dig.
Man ser inget annat, bara svart eller vitt, smal eller fet. Allt är som en tunnel, där man bara ser en sak framför sig, och det är att må bra, gå ner i vikt och må bra.
Dock gör man det inte, man går bara ner sig mer och mer, man försvinner både kroppsligt och mentalt i slutändan.
Jo exakt. Och därutanför tunneln finns livet i sig och är fantastiskt vackert men det är som en annan värld.
Precis. Man går helt miste om vad som sker runt omkring.
Vet när jag gick i min bubbla, det fanns ingenting runt omkring som jag kunde fokusera på. Men det är som man säger, man måste nå botten för att komma upp igen.
När jag nådde botten så hade jag bara uppåt att sträva efter, allteftersom så insåg jag hur mycket annat det fanns utanför svälten. Det fanns människor, liv, rörelse. Allt det som man gått miste om under flera år.
Citat från tapetjavel
Precis. Man går helt miste om vad som sker runt omkring.
Vet när jag gick i min bubbla, det fanns ingenting runt omkring som jag kunde fokusera på. Men det är som man säger, man måste nå botten för att komma upp igen.
När jag nådde botten så hade jag bara uppåt att sträva efter, allteftersom så insåg jag hur mycket annat det fanns utanför svälten. Det fanns människor, liv, rörelse. Allt det som man gått miste om under flera år.
Det är ett himla sant resonemang som jag förstår till tusen. Och man blir så glad av att höra om personer som klarar sig ur det!
klarar sig ur det pratar många om. vill veta hur ni menar ?
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet