Ångestframkallande
Tanken av rymden/universum och hur stort det är ger mig en sån sjuk ångest.
Även döden och att jag samt mina nära och kära ej kommer att finnas för evigt, usch.
Min egen brist på perfektion, oftast. Och det faktum att arbetsmarknaden är helt omöjlig att ta sig in på. De två i kombination är oftast värst, när jag tänker att om jag bara var perfekt, trevligare, smartare, smalare, roligare, snyggare, så skulle jag få ett jobb och min pojkvän skulle älska mig på riktigt. Jag vet att det är ologiskt, jag vet att det inte är sant, men jag kan inte undvika dessa tankebanor, och jag kan heller inte undvika att i de svåra stunderna ta dem för sanning.
Hemlösa djur förstör också mitt liv.
Söndagkvällar är hemska.
Någon.
Att se den här tråden är ångestframkallande. ._.
Jobba sent...
Att vistas runt människor, att inte ha kontroll/veta hur jag ska hantera situationen, motgångar, separationer osv.
Betyg :'(
Matte :)
Alla vanliga basics, men speciellt:
När jag ser en person som inte lyckas/klarar av eller ger upp, vad det nu är den försöker lyckas med.
Tänker då på hur jag ska klara mig.
Efter det kommer allt på en gång och jag bryter ihop.
Betyg, prov, matte, folk typ
Betyg, inlämningar (i skolan), och en massa småsaker som vilken skiva ska ligga överst i högen, vilken poster ska sitta var, i vilken ordning ska böckerna stå osv..
Uppmärksamhet, när folk skriker, framtiden
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet