Allmän diskussionstråd för gamers
Så otroligt sugen på att köpa Collectors edition på Uncharted 4 och Doom. Dom ser så badass ut!!
Min innre collector vaknar till liv xD
Citat från Timon:
Pratar bara om känslor allmänt, alltså glädje, sorg och spänning, bara att känna något liksom :D:D
För mig är det Journey, FÖR mycket känslor på bara två timmar
edit: Shadow of the Colossus också
känner mig nästan tvungen till att införskaffa shadow of the colossus då jag aldrig spelat det. :-----p
är det verkligen så bra som det sägs?
blev så fäst vid garrus och tali mass effect.
scenen med garrus och shepard uppe på the citadel med en sniper rifle var såå bra.
samt
Shep: "go back to rannoch, build yourself a home"
Tali: "i have a home"
the feels.
säga vad man vill om mass effect 3´s slut, men resan till det slutet var asbra.
Finns ju såklart fler spel som uppmanar till väldigt mycket känslor, men just mass effect 3 är det som sitter färskast i minnet.
Shadow of the Colossus är awesome för att komma från sin tid. Väldigt berörande.
Men det gäller nog att ha rätt sinnelag för att förstå det vackra i det spelet. Liksom i Ico. Många tycker bara det är pretentiöst nonsens för att de inte kan se den underliggande meningen i det som händer.
Citat från PingvinPong:
Citat från Timon:
Pratar bara om känslor allmänt, alltså glädje, sorg och spänning, bara att känna något liksom :D:D
För mig är det Journey, FÖR mycket känslor på bara två timmar
edit: Shadow of the Colossus också
känner mig nästan tvungen till att införskaffa shadow of the colossus då jag aldrig spelat det. :-----p
är det verkligen så bra som det sägs?
alltså, nu kanske det inte är lika bra som det var förut, precis som det blir med de flesta äldre spelen
jag spelade det 2006 och det var det mäktigaste spelet då, hade aldrig varit med om något så stort och mäktigt
det var mitt första favoritspel dessutom!
remaken som gjordes till till PS3/PS4 är väldigt bra gjord dock
sen så har spelet mitt favoritsoundtrack och favoritbossar, den här bossen ligger vid toppen av alla 16 jättar för mig
2:30 så får du en känsla av hur spelet är (':
verkar scary af
Spelkonst. <3
Citat från Timon:
Men nu för att byta ämnen här i tråden!
Vilket är det mest känslosamma spelet ni har spelat? Alltså som verkligen bara fick er att känna så jävla mycket?
Valiant hearts: the great war var relativt känslig, mest för att karaktärerna hade så mycket känsla i hur de designats :)
Men i övrigt Zelda Majoras Mask, sjuk atmosfär om man tänker djupare på tanken bakom allting
Brothers: A Tale of Two Sons, Transistor, Life is Strange samt Ori and The Blind Forest är dom jag kan tänka på direkt som mest emotionella för mig. Har för mig att det ska vara något mer men kan inte komma på det alls för tillfället.
Vackra spel - Child of Light, Ori and the Blind Forest, Journey, Everybody's Gone to the Rapture, The Vanishing of Ethan Carter, Shadow of the Colossus osv osv
Snygga spel - The Witcher 3, The Last of Us, Uncharted 4, GTA V, Mirror's Edge Catalyst osv osv
Så tänker jag om de flesta spelen, vet inte riktigt hur jag ska förklara, ett spel med en main story som är intressant och känns äkta är för mig "snyggt", att det ska se verkligt ut och kännas äkta.
Medan spel som går in och gör nääääästan samma sak, men ändå inte, där man blir slukad av miljöerna där fantasin och storyn är lite blurry, att du får söka efter hemligheter i en fantastiskt miljö och text, känns "vackert" för mig.
Låter säkert helt dumt, men ja, haha. ):
Citat från Timon:
Men nu för att byta ämnen här i tråden!
Vilket är det mest känslosamma spelet ni har spelat? Alltså som verkligen bara fick er att känna så jävla mycket?
.jpg)
Nier är det första that comes to my mind, sålde förfärligt och barely hade coverage men fan. It's one of a kind.
Har inte ens fått alla endings för jag tog en paus så jag kunde digest everything. I just felt bad and kinda didn't wanna continue.
Jag vill ge en shoutout till Final Fantasy VIII.
Det var iofs några år sedan och jag bröt ihop mest under slutet. Men gud vilket slut.
"Eyes on me" har fortfarande en jobbigt emotionell effekt på mig.
..Åååh man. Sucker för romance.
Edit! Bröt också ihop under rymdscenen...
Edit igen! Och det här med att vara kär i Rhinoa och Squall samtidigt... fuck.
LISA fuckade upp mig ganska redigt när tvåan kom, men Mother 3 slutade med att jag fick öka dosen antidepp så det är väl någonting? Haha. Finns också något väldigt speciellt över att klå särskilt svåra MMO-bossar tillsammans med vänner, åh.
Citat från Godling:
Shadow of the Colossus är awesome för att komma från sin tid. Väldigt berörande.
Men det gäller nog att ha rätt sinnelag för att förstå det vackra i det spelet. Liksom i Ico. Många tycker bara det är pretentiöst nonsens för att de inte kan se den underliggande meningen i det som händer.
Hm, jag måste nog tyvärr sluta upp bland dem som inte diggade colossus alls. Eftersom så många just tyckt det spelet var så bra har jag försökt hitta vad andra sett i det som jag måste ha missat, men har än så länge inte stött på något eye-opening. Om du vill får du gärna spoilertagga vad du tyckte låg mellan raderna, är genuint intresserad eftersom jag känner så jäkla märkligt inför det spelet.
(nintendorelaterat)
Spoiler - Klicka fär att visa posten.
Tycker mest det känns som ett träligare Warioland 3
:$
^
så han vänder basically indirekt på steken och gör en poäng av hur PC-elitister inte kan accepta kritik vare sej mot sin sviniga attityd eller sin plattform :) .. ganska kul faktiskt
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet