Din dumme fan.

Jag funderade i natt på att ta mitt egna liv. Egentligen är det inget nytt, det händer alltid på hösten. Men till skillnad från andra höstar finns inte du hos mig. Din äckliga flickvän tog dig ifrån mig och jag hatar dig för det. För att jag behöver dig, mer än någonsin. Allting är skit och jag har ingen att prata med det om. Ingen att kräkas på. Ibland önskar jag att jag kunde spola tillbaka tiden till då vi bara hade varandra. Då allting var okej. Då vi gick runt i stan, drack sprit och skreksjöng nostalgi och sorg. Jag har så många människor omkring mig men min värld har aldrig varit så här tom och ensam förut. Allt på grund av dig och din hora. Jag försöker att intala mig att jag inte är svartsjuk, och på ett sätt är jag inte det. Jag är inte längre kär i dig, och det har jag inte varit på många år. Men jag saknar att ha dig vid min sida, som en vän. Och jag hatar henne för att hon har en av mina bästa vänner hos sig när jag inte har det. Jag försökte föreställa mig hur din värld skulle se ut utan mig. Att du levde i en värld där jag var borta för alltid. Men så insåg jag att du skulle kunna leva utan mig, precis som du gör nu. I din värld är jag redan död och då kan jag lika gärna vara det i min värld också. För att jag klarar inte av en höst till. Orkar inte kämpa, inte utan dig. Förlåt mig, men jag saknar dig din dumme fan.