Jag har aldrig lidit Malin.

Idag när jag skulle titta ut genom fönstret så hade det blivit så mörkt ute så det enda jag såg var min egen spegelbild. Därför gick jag ut. Jag snubblade nästan på sladdarna till julbelysningen precis nedanför trappan. På andra sidan gatan låg busstationen som av någon anledning verkade lockande. Jag smet snabbt över vägen efter att en vit bilen kört förbi. Jag tryckte på knappen som får en liten lampa att blinka så att busschauffören ska se att någon vill med bussen. Jag funderade ett tag över hur länge den där lampan blinkar egentligen, den kan ju inte blinka hur länge som helst. Det var kallt och jag drog jackan tätare om mig där jag stod lutad mot skylten. Bussen kom och jag klev på.
- Fungerar inte den där lampan eller?
- Eh,. Jag vet inte.. Den blinkade först i alla fall.. Svarade jag busschauffören medan jag i mitt huvud förbannade mig själv över att jag inte haft mer koll på lampan. Hur länge hade jag väntat på bussen egentligen?
Jag satte mig nästan längst bak i bussen och sjönk ner vid fönstret och slappnade av i värmen och det gula ljuset. Det vibrerade i fickan och jag tog upp min mobil och läste ett sms jag fått av någon.

"Jag har inte haft en bästis sen jag gick i lågstadiet, och han var inte en jättebra bästis.
Tror jag inte, har ju bara haft en..."