192 ord.

Att de vuxna visste vad meningen var är en universallögn som vi alla får förklarat för oss. De inser själva när de är gamla och har fyllt sina liv med befängda aktiviteter att gåtan är olöst.
Vi är levande varelser och därför vill vi inte lida. Därför letar vi och anstränger oss för att hitta något som är mödan värd och ger livet en mening. Klarsynthet skapar bitterhet hos den framgångsrike, den upplysta. För medelmåttan finns hoppet fortfarande kvar. Jag tror på den framgångsrike, men känner mig som en medelmåtta. Livet må vara en fars, men det känns värt att dö för.
Jag hörde talas om en flicka. Hon ansåg att döden borde inträda varsamt och vara en övergång till vilan. Hon tyckte att de som hoppade från fjärde våningen eller drack blekmedel var vansinniga. Rent oanständiga. För vad går döden ut på om inte att slippa lida?
Själv skulle hon samla på sig tillräckligt med sömntabletter från burken i badrumsskåpet.
Men å andra sidan, vad vet en liten flicka om livet?

Att var upplyst är för töntar. Mitt liv är regnbågsfärgat och meningen är att jag ska göra saker. Vackra saker.