scoutmalins blogg



Tjej, 30 år. Bor i Kronobergs län. Är offline

Ingen bild på scoutmalin

Senaste inläggen

Hon ler och jag ler
23 oktober 2012 kl. 16:48
Situationen
6 augusti 2012 kl. 20:05
chokladkakor
27 mars 2012 kl. 13:09
gick i terapi
9 mars 2012 kl. 17:52
ett helt vanligt inlägg med fjanterier
20 februari 2012 kl. 19:32
Man tappar lätt greppet i början av slutet.
17 februari 2012 kl. 11:06
skakade av mig. dig.
6 februari 2012 kl. 23:17
är jag bög eller?
23 januari 2012 kl. 19:15
estradpoesi borde kanske inte visas upp i skriftligt.
13 januari 2012 kl. 22:51
Fyra språk, alla med ord.
10 januari 2012 kl. 18:39
Visa alla

Godmorgon!

Jag hoppas att när du läser det här så ska det underlätta en aning. Få dig att känna att det är okej. Att du kan gå vidare med livet, trots alla dessa motgångar denna dag som knappt börjat. För jag förstår att det här är jobbigt för dig. Trots mina iskalla handlingar så har jag en viss förståelse och kan känna sympati. Det var aldrig meningen att det skulle bli såhär, jag lovar dig. Du måste tro mig när jag säger att jag vill inget hellre än be om ursäkt och att allt sedan ska bli som vanligt. Men jag vet att det inte funkar så. Jag vet att oavsett hur många gånger jag säger förlåt så har du ingen skyldighet till att förlåta mig eller acceptera vad som har hänt, men snälla du, lyssna på min förklaring till smärtan jag orsakat dig.
Jag var trött. Trött på tristessen och att känna mig ensam trots alla människor som omringar mig dagligen. Trött på deras spelade intresse.
Jag sökte den förbjudna fruktens sötma. Sötman, jag kunde inte motstå den. Så vacker mot min tunga och kickar alltid igång mitt hjärta på det där snabbt pulserande sättet.
Jag hungrade. Jag hungrade efter något nytt. Något fräscht som inte var likt de gamla vanliga. Jag hungrade efter något annat än livets tråkiga ostmacka, så att säga.
Det kunde varit vad som helst, vem som helst, hur som helst. Jag behövde någonting och att det blev just den det blev beror inte på den, eller på dig. Jag ville aldrig provocera dig extra med att välja just det som medicin åt mig själv.
Så, nu när du läst det här hoppas jag som sagt att du ska kunna leva vidare. Med eller utan mig, det är upp till dig förstås. Jag förstår dig oavsett vad du väljer att göra och jag kommer acceptera det direkt utan några försök om försoning eller förlåtande. Detta är det enda jag kommer göra för att förklara mig. Denna text är allt du kommer se av mig ifall du inte ber mig att komma tillbaka. Och nu, trots att jag vet att det eventuellt inte gör någon skillnad och att allt egentligen är för sent nu och inga ord kan göra det jag gjorde rätt, så vill jag säga förlåt. MVH Fittan som åt upp alla yoghurtbitar i müsslipaketet.


Logga in för att kommentera
Polisa 30 år

menade att det stämde så jävla bra
fram tills dess

scoutmalin Tjej, 30 år

jahaaaa. jag fattar. men ofta. fan vad illa det måste va.

Polisa 30 år

Minus sista meningen

scoutmalin Tjej, 30 år

vadå minus den? det är ju hela poängen. FATTAR DU INTE HUR JÄVLA ROLIGT DET ÄR ELLER?

P4ND4BE4R Tjej, 28 år

<3