sjukt längesedan.

Shit tjena. För sju år sedan började jag använda emocore. Det var en helt annan tid. Jag var en HELT ANNAN person. 2015 använde jag emocore väldigt mycket. Jag tänker ofta på personen jag var då. En ensam och förstörd liten femtonåring. Det känns som att allt jag gör nu, det gör jag för hennes skull. Hon som var jag. För att all den där skiten ska ha varit värt det. Livet är så mycket finare nu. Självklart är det inte alltid perfekt, eller bra för den delen men det är alltid finare än vad det var 2014-2017. Men shit. Det är så svårt för mig att förstå att jag har varit så som jag var förut. Samtidigt vill jag inte glömma, allt jag gick igenom då har gjort att jag är den jag är idag. Det är synd att dom som bara kände mig då, som jag inte längre har kontakt med, inte känner mig nu. Jag tror att vissa hade gillat den jag är nu. Dom hade nog varit stolt. Precis som jag är stolt. Stolt att jag tog mig ur den där skiten. Nej men nu blev jag så himla nostalgisk. Ska nog lyssna på gamla goda emolåtar nu för att grotta ner mig ordentligt i nostalgin (den musik är ju fan bra ändå) kram på er!!!