Min relation till müsli (eller) Jag är en mästerkock

Det här håller på att helt och hållet konverteras till en matblogg men gissa vem som bryr sig? INTE JAG I ALLA FALL (egentligen bryr jag mig men jag har ingen självkontroll att hindra mina impulser med)

Kvällens projekt:
Müsli.

Älskar ordet müsli. Min smått nedstämda/deprimerade granne när jag var liten hade en hund, en gårdshund, som hette Müsli. Hon var jättesöt, nästan helt vit med någon brun fläck, superglad, och var mycket älskad av sin ägare. Något år efter vi flyttade ifrån den gatan fick vi höra att hon ramlat överbord när hon fick följa sin ägare ut och segla. Trots att hon var fastkopplad och hade flytväst drunknade hon troligen. Efter det skaffade grannen en till hund av samma ras som var ganska lik. Hen döpte den nya hunden till Müsli.
Och så snurrar världen vidare.

Ikväll, kära dagbok har jag gett mig på att göra müsli.
Tror det gick bra, följde inget recept dock. Det blir lite skåpsrensning "Solrosfrön? Fine, kör på. Linfrön? Jadå, kan väl inte skada? Sesam? Hasselnötter? Kokos? Kanel? Linser? Cayenne? Fine, fine fine, gör vad du vill."
Längtar så mycket till imorgon, vilket verkligen visar att jag inte har något liv utanför maten. Alltså verkligen.



Ska dessutom no pooa för första gången med en bit olivtvål som jag fick av Elin (<333). Hoppas (men kan bara drömma) om att få ett så flödande, böljande hår som Henne. Vissa har allt. Din lilla djävel.