Förlåt typ

Det här är fanimej sista gången jag säger förlåt. Eller säger hejdå för jag menar det den här gången. Och nej ingen behöver kommenter "Håll ut" eller "Det blir bättre snart" eller bara en ojävligt lång text som kommer ta eran tid, läsa det här kommer ju också ta eran tid på grund av den här allmänt jävla onödiga informationen. Men ja jag kan förklara.
Jag har inte sovit så bra dom senaste nätterna, pågrund av att jag hatar mig så otroligt jävla mycket. Jag tror inte ens att det går att beskriva ett sånt självhat då man hellre ligger död i en kista fem ner under marken än att ligga i sin säng levande. Mina tankar bokstavligen äter upp mig, blir värre och värre, det har resulterat i att jag har fått sån extrem panikångest att jag skärt mig otroligt mycket och bland annat kräkts med flit. Jag är en ensam person, har ingen kompis här i Nyköping, förutom min bästis Linnea, som jag försökte förklara allt för men sa att hon inte orkade med mig o mitt mående så jag har inte alls nån kompis här längre. Sen skolkade jag från skolan för jag mådde jättedåligt och mina lärare ringde mamma som ringde mig o direkt började skrika på mig, efter att hon la på så mådde jag så dåligt så att jag skakade och började till slut storgråta.
Fine, ni kanske inte alls tror att det här är jobbigt, "barnen i afrika har det värre", "Det går över" o massa sånt.
Men jag ska berätta en sak, med den extrema självhaten jag har som jag jag skrev^, så får det mig bara att må mycket mycket värre än jag gör.
Jag kommer förmodligen vara borta imorgon, troligtvis inatt, så kan bara säga en sak, Hejdå.