Stort steg mot förbättring till hösten!

Alla känslor har kommit upp och gnager på ytan, som jag skulle ha bearbetat förr. Men när jag istället satt och ljög som ett 14 år gammalt barn, psykologer som frågade men sa jämt att allt var bra. Om jag bara hade tagit itu med dom saker som var jobbiga, hade jag inte suttit här idag med känslor som är krångliga. Lätt att vara efterklok, men jag ska ta tag i det nu. Ska börja med DBT behandling till höst, jag ska ta emot den hjälpen som jag är i behov av, och jag ska ge behandlingen en ärlig chans. Det får vara slut nu, det får vara slut med att inte kunna hantera ångesten på rätt sätt, det får vara slut med mina självdestruktiva handlingar. Det får vara slut på allt det där tunga och allt det där som är så fruktansvärt jobbigt.
Det får vara slut på allt det där som så länge har dragit ner mig, som så länge har förstört mig. I ett X antal år tillbaka så har jag önskat och bett om att mitt liv ska klarna men det är först nu som jag tar emot riktig hjälp, hjälp som jag borde ha tagit emot för flera år sedan. Det är först nu som jag vill ha hjälp med att ta tag i det hela. Det är först nu som jag tar ett enormt steg mot förbättring, trots att det skrämmer mig. För allt kommer bli bättre, ja jag kanske t.o.m blir okej, den tanken är läskig för det kommer vara en helt främmande känsla. Men jag vet innerst inne att jag är modig nog, stark nog för att klara det här.
Vill inte vara kvar härnere så jag ska kämpa för förändring, men snart så är det inte längre på egen hand och jag kan helt ärligt säga att jag längtar till det att behandlingen kommer igång. Jag längtar till att jag har lärt mig att hantera allt, jag längtar till att inte längre känna behovet av att dra ett vasst föremål längst min hud. Ja, jag längtar till att allt blir bra.
Önska mig lycka till, och var stolta över mig, för nu tar jag äntligen emot ordentlig hjälp.