Ihhh!!
Vah gör jag vaken nu? Vill soooovaa kommer fan bli väckt vid sex imorgon och då ska jag komma upp också så jag kommer iväg till skolan vid 9 -.-' hatar att inte kunna vakna själv, då kunde jag sovit till typ 8, vill bara kunna sova :'c xD
Tjej, 27 år. Bor i Uppsala, Uppsala län. Är offline
mysisen har inte lagt till några event än.
Vah gör jag vaken nu? Vill soooovaa kommer fan bli väckt vid sex imorgon och då ska jag komma upp också så jag kommer iväg till skolan vid 9 -.-' hatar att inte kunna vakna själv, då kunde jag sovit till typ 8, vill bara kunna sova :'c xD
Jag gjorde aldrig något fel, det är väl antagligen den meningen alla måste inse stämmer egentligen. Jag försöker, i really do. Det har hänt så sjukt mycket negativ i mitt liv, men det värsta jag gått igenom är att behöva växa upp. Att behöva gå igenom en massa skit. Skit som redan existera när man var livet, bara att man såg allt med nya ögon. Största frågan jag ställer mig just nu är "vad hände egentligen? Vad gjorde jag för fel?" Problemet är att jag inte gjorde något fel, eller? Var det jag eller var det bara dom som var idioter? Men varför jag då? Eller varför ens någon, ingen förtjänar det...ingen..förutom jag kanske..
Vakna kl. 6 för att gå till tåget 7 som visade sig vara inställt eller aa, sjukt försenat. Kände inte för att sätta mig på en överfull buss så jag gick hem istället. Tänkte sätta mig med läxan direkt så jag fick den klar men somna istället och blev väck av mamma vid halv 1 ^^ Ren tur att jag hade sagt att tågen och bussarna var inställda annars hade hon halshuggit mig.
Iallafall så gick jag till Ica sen och mötte min sötnos ett tag så jag kunde röka, hahah har bästa ursäkterna för att kunna komma ut och röka. Köpte monster, kexchoklad och corny (<3<3<3) så min dag är typ räddad. Aja, ska försöka göra klart den här saken.
Byeee ^^
Känner att jag bara skriver negativa inlägg typ, men måste skriva av mig någonstans så det får bli här, ändå inte någon som läser ändå så^^
Känner att jag bara vill ge upp nu, får panik av allt känns det som, vad ska man göra? Allt och alla känns så långt bort, saker som hände igår känns som det var typ 2 veckor sen det hände men tyvärr inte. Vill bara glömma vissa saker, vissa personer..men inte så lätt när man ser allt varje dag.
Kan knappt vara i skolan längre, där är det bara så sjukt mycket press och skit som jag inte klarar av just nu. Hemma är det samma sak, men om jag inte är hemma får jag skit för det när jag kommer hem, och då blir allt bara ännu värre.
Skriker efter hjälp varje dag, men verkar inte finnas någon hjälp att få..
Just nu vill jah bara krypa under en sten och gömma mig där i några veckor, har ont i hela j*vla kroppen också. Undrar ibland vad livet vill mig. Inget bättre att jag måste upp 6 imorgon även fast jag börjar tio. Men kan man inte komma upp själv så får man väl skylla sig själv antar jag.
Som om det inte vore nog med det så känns det som en av de underbaraste människorna jag någonsin träffat är påväg bort från mig också, vad gör jag för fel egentligen, jag orkar verkligen inte det här, behöver alla jag kan lita på just nu om jag ska klara av det här så kallade livet.
Usch känner att jag bara klagar just nu, får väl lägga mig under täcket och tänka att det kunde vart värre, för det kan det alltid vara.
Asså vafan ska man göra? Allt jag säger verkar bara bli fel, min mamma ger löften hon bryter på två sekunder, alla ska bara klaga på mig, vänner säger att de ska stanna men är borta på 2 dagar. Vad gör jag fel? Just nu känns det som alla skulle ha det bättre om jag inte fanns..
Hatar att kliva upp halv 6 :'c sjukt trött och ingen som kan vara social eftersom alla fortfarande sover :c
i just wanna sleep! :c