Vändningar.

Jag kom och tänka på en sak, nu när jag sitter ensam så ofta och bara lyssnar på musik och kollar runt på olika sidor, att livet kan ta så många vändningar - så snabbt.

Som till exempel - På min skolavslutning. Jag var jätteglad, sjöng med i sångerna och skrattade. Men så höll vår rektor tal och så sade han något om att det var sista gången vi var nior, att vi nu skulle bege oss ut i världen och utbilda oss, börja jobba osv. PANG BOM och jag sitter och gråter ögonen ur mig. Bara sådär.

Ett längre exempel - Det var en helg, den började jättebra. Min kompis fyllde år, så hon, jag och en till av våra kompisar firade det hela med att äta pizza, hyra film, käka tårta och sedan middag. Gå ner till älven för att bada, somna härligt lycklig någon gång på morgonsidan. Nästa dag, lördag, åker man hem, trött, men fortfarande hyfsat glad. Man gör allt möjligt, helt ovetande om vad som egentligen händer utanför ens lägenhets dörrar.
På söndagen; med en gäspning funderar man på vad man ska göra den här dagen, kanske städa lite? Man plockar fram kläderna för idag, bara några mjukisbyxor och en vanlig t-shirt. Då knackar pappa på, och säger med en allvarlig röst att han läst att en 16-årig flicka har omkomit nära där man bor. Hon var hemmahörande där man har en del klasskamrater. Man börjar tänka, koppla ihop och olika scenarion utspelar sig i ens huvud.
Bilkrash. Hon hade inte varit ensam i bilen, en 14-åring, en 16-åring och en 31-åring hade också varit med - de överlevde, men kämpar för sitt liv. Man försöker para ihop, vilka kan det vara? Man ringer runt, kollar, försöker låta bli att tänka på vilken det var som man aldrig skulle få se andas igen - se i ögonen. Man får reda på sanningen - Två klasskamrater plus att 14-åringen går på ens skola. Stora frågan; Varför just oss?
Där var det en tung vändning. Från att ha haft jätteroligt, till att sitta med tårarna väldigt nära.
Efter den helgen, vad kunde bli sig likt?
En man känt, pratat med, var borta - hennes yngre bror kämpade på sjukhus. En nära klasskamrat låg på sjukhus långt borta, ingen visste ifall han skulle överleva.
Tunga skoldagar passerar... Man följer klasskamratens liv via nätet, måste få reda på ifall han vaknar, ifall han överlever...
Kanske två veckor efter, livet har gått tillbaka till det normala för det mesta, så får man reda på det - han överlever och flyttas närmare.
För var dag som går gör han framsteg, och då rinner tårarna - av glädje.
Ännu en vändning.
Men den stora vändningen på söndagen, den förföljer mig fortfarande. Tankarna finns hos henne, hos honom. Två klasskamrater. Tårarna kan skymtas ibland - jag kommer aldrig bli som förut.



Sedan har vi de bra vändningarna;
Hur det kan vara så mörkt, och plötsligt så tänds ett ljus, och ljuset gör så att mörkret flyktar.
Ett leende, bara sådär, kan vända ens gråa vardag till något bättre.

En kram, en hälsning, ett bra betyg..? Allt kan vända allting på många olika sätt.


Nej, nu ska jag sluta, vända mig om och försöka putta min kära mor i sängen.

Over and out
Manda