Tjej, 32 år. Bor i Täby, Stockholms län. Är offline
mrsjohnnydepp har inte lagt till några event än.
Ja, här kommer jag med värsta blogginlägget efter att knappt varit inne här på typ tre år. Eller kanske ett halvår, men anyhowway.
Det jag vill ha sagt är;
Bara för att jag lever det liv som min så kallade kompis vill leva, måste det göra så att denne kompis slutar prata med mig och snackar en massa crap bakom min rygg?
Allt hon är är Bullshit.
Och ändå.. gör det ont.
Ibland hatar jag verkligen att jag fungerar som en normal tjej.
Speciellt på de tidiga mornarna och jag vaknar av en jävla mensvärk.
Då önskar jag bara att jag kunde få försvinna, sova bort hela dagen och bara... dö.
Och solen skiner ute och alla är så glada, men själv känner man bara för att klubba ner alla som ler.
Urg urg, få mig iväg från detta lidande, snälla?
Jag kom och tänka på en sak, nu när jag sitter ensam så ofta och bara lyssnar på musik och kollar runt på olika sidor, att livet kan ta så många vändningar - så snabbt.
Som till exempel - På min skolavslutning. Jag var jätteglad, sjöng med i sångerna och skrattade. Men så höll vår rektor tal och så sade han något om att det var sista gången vi var nior, att vi nu skulle bege oss ut i världen och utbilda oss, börja jobba osv. PANG BOM och jag sitter och gråter ögonen ur mig. Bara sådär.
Ett längre exempel - Det var en helg, den började jättebra. Min kompis fyllde år, så hon, jag och en till av våra kompisar firade det hela med att äta pizza, hyra film, käka tårta och sedan middag. Gå ner till älven för att bada, somna härligt lycklig någon gång på morgonsidan. Nästa dag, lördag, åker man hem, trött, men fortfarande hyfsat glad. Man gör allt möjligt, helt ovetande om vad som egentligen händer utanför ens lägenhets dörrar.
På söndagen; med en gäspning funderar man på vad man ska göra den här dagen, kanske städa lite? Man plockar fram kläderna för idag, bara några mjukisbyxor och en vanlig t-shirt. Då knackar pappa på, och säger med en allvarlig röst att han läst att en 16-årig flicka har omkomit nära där man bor. Hon var hemmahörande där man har en del klasskamrater. Man börjar tänka, koppla ihop och olika scenarion utspelar sig i ens huvud.
Bilkrash. Hon hade inte varit ensam i bilen, en 14-åring, en 16-åring och en 31-åring hade också varit med - de överlevde, men kämpar för sitt liv. Man försöker para ihop, vilka kan det vara? Man ringer runt, kollar, försöker låta bli att tänka på vilken det var som man aldrig skulle få se andas igen - se i ögonen. Man får reda på sanningen - Två klasskamrater plus att 14-åringen går på ens skola. Stora frågan; Varför just oss?
Där var det en tung vändning. Från att ha haft jätteroligt, till att sitta med tårarna väldigt nära.
Efter den helgen, vad kunde bli sig likt?
En man känt, pratat med, var borta - hennes yngre bror kämpade på sjukhus. En nära klasskamrat låg på sjukhus långt borta, ingen visste ifall han skulle överleva.
Tunga skoldagar passerar... Man följer klasskamratens liv via nätet, måste få reda på ifall han vaknar, ifall han överlever...
Kanske två veckor efter, livet har gått tillbaka till det normala för det mesta, så får man reda på det - han överlever och flyttas närmare.
För var dag som går gör han framsteg, och då rinner tårarna - av glädje.
Ännu en vändning.
Men den stora vändningen på söndagen, den förföljer mig fortfarande. Tankarna finns hos henne, hos honom. Två klasskamrater. Tårarna kan skymtas ibland - jag kommer aldrig bli som förut.
Sedan har vi de bra vändningarna;
Hur det kan vara så mörkt, och plötsligt så tänds ett ljus, och ljuset gör så att mörkret flyktar.
Ett leende, bara sådär, kan vända ens gråa vardag till något bättre.
En kram, en hälsning, ett bra betyg..? Allt kan vända allting på många olika sätt.
Nej, nu ska jag sluta, vända mig om och försöka putta min kära mor i sängen.
Over and out
Manda
*Peta på*
Jag har grymt tråkigt, så du som nu läser detta, ska få ta del av vad jag skriver om när jag har tråkigt.
Dels, så kommer jag skriva om hur OTROLIGT segt tiden går när man har tråkigt mitt i natten.. Och nu har jag gjort det.
Kaaanske borde gå och lägga mig?
Öhm.. NOT! X'D
Det är roligt att sitta på en stol och surfa runt på internet, när alla är offline på MSN och min mobil är stendöd. Lyssna på musik och hoppas på att någon skriver till en... antingen via SMS, GB eller MSN. *skratt*
Måste skänka ett tack till Theez, eftersom utan henne, så hade jag aldrig börjat lyssna på det som nu bara rullar om och om på spelningslistan, nämligen; Avenged Sevenfold. Eller Sevenfolk, som jag alltid vill skriva av någon dum anledning. Dumt, egentligen.
Nej, nu får ni vänta ett tag, jag ska gå och borsta mina tänder. ^^
...
FÄRDIG :D
Nåja, vill ni läsa min framtid? Jag kan den utan till ^^
Jo, snart kommer jag poff hamna på Hogwarts (Ni som inte vet vad det är, läs Harry Potter, NERDS) med mina allra bästaste bästa vänner, och där kommer jag träffa Cedric Diggory (JA han lever!), som jag kommer bli totalt megaförälskad i och sedan bli tillsammans med. Efter några år så gifter vi oss, flyttar in i stor villa på ett område med bara vänner i närheten, och jag kommer typ klämma ut 6 ungar (Patrick-Alan, Regina, Cassandra, Oliver, Johnny-Jack och Mario-Mathias). sedan kommer jag leva livet som hemmafru tills jag blir senil och dör.
Låter inte det som en bra framtid?
Nej, nu ska jag ge mig, innan jag berättar om min barndom och alla kärlekar. (Det tar vi en annan natt ;))
Puss hej.