den som inte syns...

Det går upp och ner hela tiden jag kan aldrig vara glad en längre period
Jag har varit glad idag och skrattat mycket men nu när jag ligger ensam så kommer dem jobbiga tankarna. Vet inte varför men allt gör så ont och för varje minut som går växer ångesten. Jag tror inte att jag är ensam längre. Det är någon som inte syns som stirrar på mig i mörkret. Någon som inte syns. Jag vågar knappt andas rädd för att något ska hända. Men jag vet att den som står där i mörkret och sitrrar vill mig väl. Jag vet att den är lika ensam som jag. Jag känner en trygghet i att inte vara helt ensam. Och för tillfället ljusnar mörkret. Men jag vet att den finns där. Någon stans och väntar på att den i mörkret ska dra sig undan. Då är jag helt ensam. Ensam med mig själv. Och det är mig själv jag är räddast för.
För det är jag som är farlig. Det är jag som vill skadda.