In Lust We Trust - lyckans kväll.

Ni som har mig på Facebook och/eller twitter börjar nog bli less på mig nu.
Men jag är så jävla lycklig.
Några timmars tidsfördriv i iskalla Stockholm i alltför lite kläder.
Tidsfördriv och sminkning på svt.
Sedan började det.
Så fint, så vackert.
Han var där, så vacker.
Min Ola. Finaste Ola.
Dansade runt sådär töntigt som bara han kan.
Det var så obeskrivligt fint, och tårarna flödade.
Såg ut som jagvetintevad eftersom mitt smink rann så mycket.

Men det var efteråt det hände.
En ganska lång väntan, sedan hände det.
Helt plötsligt stod mitt livs kärlek några meter ifrån mig.
Och han kom mot mig.
Och han kramade mig.
Såg hur mycket jag grät, vred på huvudet med en så himla söt blick.
Hans blick.
Jag ville säga så mycket, men det var bara tårar som kom.
Vi tog en bild, jag ser ut som ett helvete med sminket och all gråt, men det skiter jag i.
För bredvid mig på bilden, där står Ola Salo.

Jag är så lycklig, så orden inte räcker till.
Han har sett mig, pratat med mig, kramat mig.
Mitt livs kärlek har sett mig.