Riktigt namn:
Alex Civilstatus:
Upptagen
Läggning:
Homosexuell
Intresse:
Musik
Bor:
Inte valt
Politik:
Feminist
Dricker:
Öl
Musikstil:
Inte valt
Klädstil:
Inte valt
Medlem sedan:
2010-05-05
Ni som har mig på Facebook och/eller twitter börjar nog bli less på mig nu.
Men jag är så jävla lycklig.
Några timmars tidsfördriv i iskalla Stockholm i alltför lite kläder.
Tidsfördriv och sminkning på svt.
Sedan började det.
Så fint, så vackert.
Han var där, så vacker.
Min Ola. Finaste Ola.
Dansade runt sådär töntigt som bara han kan.
Det var så obeskrivligt fint, och tårarna flödade.
Såg ut som jagvetintevad eftersom mitt smink rann så mycket.
Men det var efteråt det hände. En ganska lång väntan, sedan hände det.
Helt plötsligt stod mitt livs kärlek några meter ifrån mig.
Och han kom mot mig.
Och han kramade mig.
Såg hur mycket jag grät, vred på huvudet med en så himla söt blick.
Hans blick.
Jag ville säga så mycket, men det var bara tårar som kom.
Vi tog en bild, jag ser ut som ett helvete med sminket och all gråt, men det skiter jag i.
För bredvid mig på bilden, där står Ola Salo.
Jag är så lycklig, så orden inte räcker till.
Han har sett mig, pratat med mig, kramat mig.
Mitt livs kärlek har sett mig.
Jahapp, då är man 18 då.
Strax efter tolvslaget gick jag in på Statoil för att köpa cigg, och hon i kassan bad inte ens om leg. Så jävla sämst.
Sen fick jag och Max gå hem i ösregnet för att bussarna inte gick.
Värd inledning på dagen alltså!
Hade födelsedagskalas med släkten nyss. Och Max.
Så jävla värt.
Fick:
* Röda Dr. Martens
* Vita tygskor
* 900 på Weekday
* 700 På H&M
* 600 på Silver & Sånt
* 400 i kuponger som gäller i typ 70& av Uppsalas butiker.
* 10 par strumpor
* Vantar
* Muggar
Pappas födelsedagspresenter har jag redan fått, det var biljett till AIK igår och pengar till The Ark.
SÅ JÄVLA VÄRT
Jag har ingenting intressant att blogga om, satteh...........
Försöker att börja lyssna på The Ark igen utan att bryta ihop totalt, det går sådär. Funkar i små doser.
Är i alla fall hos min pappa nu, ska vara här tills imorgon.
Imorgon fyller min ena broder 3 år.
På söndag är det regnbågsmässa.
Om tio dagar fyller jag 18.
Hemma från The Arks sista spelning någonsin.
Gick till stationen vid 04.30 för att ta tåget 05.39 till sthlm.
Och det lönade sig, eftersom vi fick grymt bra platser och blev insläppta tidigare i nummerordning.
15000 pers på Gröna Lund, de fick stoppa insläppet efter ett tag.
Konserten var helt underbar, helt klart det bästa jag varit med om.
Men alla tårar.
Jag har aldrig gråtit så mycket i hela mitt liv, som jag gjorde ikväll.
Mitt ena favoritband kommer aldrig mer spela.
Jag vill gråta ännu mer, men tårarna kommer inte längre.
Men, som Ola sa, nu är det vår tur.
Vi ska leva vidare, för musiken finns fortfarande kvar i våra hjärtan.
Vi ska göra revolution.
Vi ska få Arkens budskap att leva vidare.
Och jag tänker inte svika dig, Ola.
Sitter i soffan, har huset för mig själv.
I högtalarna spelas The Ark på högsta volymen.
Imorgon händer det.
Förstår det fortfarande inte.
Har gråtit flera gånger idag pga det.
Och jaa, det låter säkert astöntigt, men jag är helt förkrossad.
Sen är det bara kent och Håkan kvar.
Men det duger inte, för The Ark kommer inte finnas.
Aldrig
Mer
Någonsin.
Det är som om någon sliter ut en stor del av mitt hjärta.
ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH.
