Mysig natt.

Jag har munnen fylld med blodsmak. Jag hann knappt skära igenom huden förrän det brast och började blöda i halsen. Hat och självdestruktiva behov gick över till panik. Ångesten kom därefter och gjorde mig sällskap. Kunde inte sluta gråta eller skaka, det gjorde så sjukt jävla ont. Ville bara slita ut den tunga klumpen jag kände i bröstet.

Jag är lugnare nu, gråter fortfarande lite grann, men jag behöver inte åka in till akuten med blödande hals. Tänker på självmord, hur skönt det skulle vara. Avskyr verkligen mitt liv, är så stressad över allt. Allas förväntningar, det är för hög press, jag klarar inte av det.
Jag ska försöka hålla mig borta från allt som har med kärlek att göra tills vidare, är alldeles för lätt att såra. Det räcker att bara peta på mitt hjärta för att få det att rasa igen.

Här kommer en sanning om mig som jag länge har dolt för i princip alla. Jag är extremt utseendefixerad och ser det som faktan samtidigt som att det är var persons egen uppfattning. Däremot säger jag rakt ut, jag är äckligt ful. Finns ingenting jag gillar med min kropp förutom möjligen ungefär 5 cm av mina handleder.

Jag är rädd att bryta ihop helt, är rädd för att bli ensam, förstöra mina chanser att ta mig upp.
Lyckliga slut är lite väl att ta i, men jag önskar att det slutar bättre än det jag tänker på iallafall.