NEJ tack...

18 aug. 2k15

skola, samma idioter som förra året, orkar inte.
ska till fantastiska henrik och ha ett stelt samtal :( vill ej dit, vill inte prata om det, jag vill bara skriva, och ja, jag vet att det låter sjukt lame och att jag skriver för långa meningar och skit. Men vet ni? jag. bryr. mig. inte. ett. piss.
hela mitt jävla liv har gått ut på att göra goda intryck, le och vinka. vara dendär söta lilla blonda rikmansdottern med fina rikemansvänner och bra betyg, ljusa rena hela kläder. NEJ. jag orkar inte leva så mer, varje dag jag går upp lever jag i ett skal. Jag lever i en bur och jag har inte kraft att bryta mig ut.
Jag mår sjukt dåligt, jag mår dåligt över mig själv, över mina stackars vänner som rean har problem så det räcker och blir över, över mina armar, över min framtid och mitt förflutna och mitt nu.
Jag vill gå upp och leva ett galet liv, ett liv som Irix, inte som Elisabeth.
Jag är inte 24 dagar fri längre, mina sår syns inte, men dem känns, hela tiden, när jag går, när jag sitter, när jag försöker sova.
hela jävla tiden :(
nu kommer mamma och säger att jag ska leva lite rikemansbarn
hejdå :*