....

Dimman omfammnar mig,
dimman tar mig som fångst
den är så jävla kall, kall som fan

Jag känner den svepande runt mina armar
och ben, hur den tränger sig in igenom
hud och ben

då ångesten brinner
och hjärtat är som svartast
då kommer dimman fram igen,

Den sveper runt mina armar och ben
medans ångesten äter upp mig
inne ifrån

Jag blir bara mindre och mindre
känner hur ångesten och dimman kväver mig
snart finns det inget kvar

i den kalla dimman.





JAG HAR SKIRVIT DEN.