Belief makes things real

Jag och min tvilling, en annan sida av mig. Mycket gladare och finare. (Har kort hår nu, därmed, tusen gånger fulare)
Jag vet inte ens vem jag är längre. Klagar jämt, ler knappt, har isolerat mig själv från omvärlden. Det är nästan löjligt. Jag borde inte känna såhär, jag vill inte må dåligt. Jag duger, jag är bra och duktig. Måste sluta pressa mig själv, måste sluta ställa så höga krav på mig själv. När jag inte når kraven går jag sönder i bitar.

Är så jävla trött på livet. Vill gråta, krympa under sängen och försvinna. Living in misery, misery. Har blivit en bitter människa. Jag är rädd, jag är upprörd, jag är ledsen. Det är tomt och allting gör ont. Vill att någon ska krama mig och lova mig att saker och ting kommer att bli bättre. Att livet inte tar slut här.

Denna ensamhet... Är så jävla trasig.