hjartinfarkts blogg

Vila i frid, kära iphone. Du var mig trogen.... Februari 2010 - December 2012. Dödsorsak: vattenskador. Tappat den i toaletten och i ett glas vatten, har dessutom tappat den på golvet/asfalten x antal gånger.

hur kan en människa vara så fin?

'

Bra skit alltså <3


Har lyssnat på Pink Floyd, druckit te, tittar på Sherlock, läst the hobbit och pluggat. Typ the typical Serine eller något...

Lagom retarderad bild på mig, men jag ser glad ut i alla fall. (Bjuder på den)

Ah, how I miss this...

Alltså helt ärligt, jag vill verkligen flytta härifrån. Börja om på nytt och lägga mitt förflutna bakom mig.

Kan ni be för mig? hålla tummarna för mig? vill byta klass, vill inte gå kvar här, är döende. Ni anar inte hur ont det gör, plågas i denna ensamhet. Ingen jag kan prata med, ingen jag kan lita på. Är alltid tredje hjulet, den alla hatar och vill undvika. Är jag verkligen så jobbig?

Jag är jävligt trött.



Jag vet inte ens vem jag är längre. En socially awkward människa, vågar aldrig säga vad jag tycker och tänker, onflikträdd, osäker, ensam och tyst.

Så psykiskt instabil just nu.

Har redan saknat sommaren.

Jag och min tvilling, en annan sida av mig. Mycket gladare och finare. (Har kort hår nu, därmed, tusen gånger fulare)
Jag vet inte ens vem jag är längre. Klagar jämt, ler knappt, har isolerat mig själv från omvärlden. Det är nästan löjligt. Jag borde inte känna såhär, jag vill inte må dåligt. Jag duger, jag är bra och duktig. Måste sluta pressa mig själv, måste sluta ställa så höga krav på mig själv. När jag inte når kraven går jag sönder i bitar.

Är så jävla trött på livet. Vill gråta, krympa under sängen och försvinna. Living in misery, misery. Har blivit en bitter människa. Jag är rädd, jag är upprörd, jag är ledsen. Det är tomt och allting gör ont. Vill att någon ska krama mig och lova mig att saker och ting kommer att bli bättre. Att livet inte tar slut här.

Denna ensamhet... Är så jävla trasig.