hallucinate

- helt jävla patetiskt. Hur jag försöker hålla fast vid någonting som inte kommer. Jag väntar, jag har väntat alldeles förlänge. Men ingenting händer. Jag står kvar där jag stod för ett år sedan. Jag trodde, att allt var som i drömmar. Det är otroligt hur fel man kan ha. Jag har gråtit floder för dig, jag har gjort saker för dig, massor, men du vet inte ens om mig. Om du bara visste, det finns säkert sånna som 'älskar' dig mer än jag. Men, i sanningen att säga så älskar jag dig inte, jag är bara förälskad i min tanke. Jag känner dig inte, jag vet bara om dig och har gjort en bild om hur perfekt du är i mitt hhuvud. Det är inte dig jag är 'kär' i, det är min egen fantasi. Gud, jag hatar verkligen det här.

Jag trodde att jag aldrig skulle kunna bli 'kär' igen efter det som hände för snart 2 år sedan. Jag sa såhär förra sommaren, eller iaf tänkte ' It's pathetic how i try to hold on to something, that's not coming back..' fast nu pratar jag om en annan person.

Jag har sagt jag älskar dig, så många gånger att jag har helt tappat räkningen. Men du har inte hört det en enda gång. Men skulle du ens bry dig? Nej, det skulle du inte, du skulle väl inte ens lyssna. Det är en vardag för dig, men du förstår inte hur tur du har, du har från var att välja. Men men, det är ditt liv. Och jag finns inte i det, du vet inte ens att jag existerar. Om bara någongång drömmar kunde slå in.

Jag kan inte minnas hur många gånger jag har önskat '' kan han inte bli kär i mig?'', slog det in. Ja, det är väl onödigt att jag svarar på det. Men jag vill på ett sätt inte att det slår in, för då kommer jag bara ha för höga förväntningar och bli besviken. Och det kommer att kännas som att jag har tvingat dig att bli kär i mig, fast jag vet innerst inne att jag inte har det.

helt patetiskt, ett år. Ett fucking jävla år! Det har varit hemskt, om du bara visste. Men du skulle inte bry dig. Eller? Skulle du det som i alla mina drömmar? Haha, nej det skulle du inte. Du skulle inte ens förstå vad jag sa, jag har länget förnekat att jag gillar dig. För mig själv och för andra. Jag orkar inte bry mig om vad alla säger längre. Det är bara ord som glöms bort med tiden. Eller?

Tänk, om jag inte hade blitt 'kär' i dig så skulle jag inte vara här just nu. Jag skulle vara helt annorlund, jag lovar! Jag skulle inte vara lik mig, jag skulle vara kvar på samma ställe som förut. det har hänt så mycket iår p.g.a dig. Så ortoligt mycket. Och jag är faktiskt glad, så jävla glad, att jag fann dig. Det är det bästa som någonsin hänt mig. Jag ångrar det inte för en sekund, inte ens en hundra del.

Jag skulle kunna säga nu, just nu. Att jag älskar dig, men det är ren lögn när jag inte känner dig. Och då du inte ens vet om mig. Det är patetiskt, hur jag är förälskad i min egen fantasi.