4 years later

nu har det gått 4 år sedan jag blev "deppig". jag har överlevt en massa saker nu när jag tänker på det. jag kan rabbla upp en massa saker i flera timmar som har hänt mig i dessa 4 åren. det bästa som har hänt mig är nog musiken och en ny bästis :3. har annars varigt ganska känslosam den senaste tiden. orkar inte mycket längre men man ska alltid kämpa. fast alt ser nere ut och du hittar ingen utväg ska du ändå alltid kämpa vidare.

du kanske förlorar någon du älskar, kompisar kan lämna dig, du kan ha varigt involverad i självmord, skolan suger skit, du kan vara mobbad. du kan ogilla mat, du kan hata människor, du kan känna dig så tom att du undrar vad du gör här, du kan känna dig utstöt.

Allt det jag nu har sagt kanske inte har hänt dig. Det kan till och med hänt dig mer saker inte vet jag men jag tycker att alla ska kämpa på. det finns alltid folk som stöttar en i alla tillfällen. ett exempel av de människorna är jag :3. Folk kan vara hur dumma mot mig som möjligt men jag förlåter dom ändå. för att vissa människor behöver vara lite taskiga mot andra för att ta ut sina känslor. jag tror inte att jag e den ända men jag ser mig själv väldigt snäll (klart idioter hatar jag som fan). men ge aldrig upp om du känner dig nere bara prata med något snäll människa eller djur (min katt hjälper mig genom mycket :3) jag tror inte att många kommer att läsa detta men ändå så är de bra att folk missar om de går bort. om man försvinner så kan det skapa en kedjereaktion. kompisen till den människan kan känna sig ledsen och göra samma sak. Att må bra är nummer ett i listan. allt annat är bara nummer 2.