Glader

Har alltså fått jobb på världens bästa jobb. Är förskolefröken!!!!!
Idag kom en av 2-åringarna till mig som var jätteupprörd, ledsen och skakad. Jag frågade vad som var fel, och han visade gråtandes upp sin vante han hade på sig. Det var några frostflingor på tummen så jag blåste bort dem, och då blev han lugn igen och sprang nöjt iväg bort mot sandlådan. Frost is some scary shit! När barnen sedan är trötta och bara vill sitta i ens knä och ta det lugnt, jag tror inte det finns något mysigare. Eller när de slänger sig runt ens hals och kramar om en när man sätter sig ner vid deras pysselbord när man precis påbörjat sitt pass. Barn kan visa sån otrolig kärlek. Att kunna finnas där för dem när de behöver det är en så himla fin känsla. Deep och forever alone som man är, men det känns så bra att finnas där för dem och kunna ge och ta emot så mycket kärlek. När jag stod där med termobrallor och mössa sippandes på kaffe och blickade ut över den upplysta gården där barnen sprang runt och lekte i mörkret så kände jag att jäklar, det är här ska jag vara.