Island

Nu, nu känns det lite som att jag är där jag är menad att vara. Börjar få in rutiner på jobbet, behöver inte tänka på vad jag ska göra och det går bara utav sig självt. Får jag ledigt lite oftare (nu har jag jobbat i 12 dagar med undantag från en och en halv dag då jag endast vandrade på Västmannaöarna och liftade dvs både fysiskt och psykiskt ansträngde) så skulle jag kunna prestera sjukt bra framöver. Igår skådade jag norrsken för första gången, himlen dansade precis ovanför våra huvuden och Mike förstörde stämningen genom att utbrista "it looks like a worm". Det börjar kännas som hemma här. Kan hitta vägen till proppskåpet även om jag skulle gå i sömnen, har börjat se Selfoss som ett litet andra hem, kassörskan på Krónan börjar känna igen mig, parkerar precis lika dåligt som de andra i denna stad, så allt börjar kännas okej. Sedan att de jag precis börjat lära känna och tycka om åker hem, en efter en, är lite deprimerande.

Snart åker även jag hem, och kommer hem till Sverige där jag är arbetslös och inte har någonting förutom min familj och mina vänner, men det är ju inte så tokigt att få krama om dem igen heller. Nu vet jag iallafall att jag har vandringskamrater i Tjeckien, reseguider i Rumänien, en arbetsplats och en trästuga på Island och vänner att vara bitter tillsammans med i Finland och i Stockholm. Hittar jag ingenting att göra hemma kommer säkert detta ställe ropa efter mig och jag kanske återvänder efter jul. Ikväll efter att ha suttit i badtunnan i timmar, skriksjungit karaoke till Bon Jovi och skådat norrskenet som dansat ovanför oss vet jag att imorgon är det min näst sista arbetsdag, och just nu vet jag inte ifall jag är tokglad eller tokledsen. Jag vet iallafall att sålänge jag har Rise Against vet jag att allt är okej, det vill säga, allting är alltid okej. Och så länge som världen är kapabel till att skapa så vackra fenomen som norrsken, så länge är jag tag mig fasen lycklig. Detta börjar spåra ur nu, ska upp och noggrant städa hotellrum under tidspress om ett par timmar, så jag tänker att jag nu ska lyssna på Siren Song Of The Counter Culture och sova. Kramis.