Tanzania

"After every sunny day came a stormy night. That's when Finner would say, 'Keep your heads held high'. And we are far, far from home, but we're so happy. Far from home, all alone, but we're so happy."

Jag har nog inte insett förrän nu hur tacksam jag är över att ha fått besöka Tanzania och hur mycket jag lärde mig när jag var där. Saknar i princip allt med den resan, förutom den förbannade ångesten och känslan över att inte vara säker i mig själv och inte ha någonstans att fly till. Däremot saknar jag det kalla stengolvet på studenthemmet mot ens bara fötter, jag saknar att vakna upp intrasslad i myggnätet alldeles för tidigt på morgonen av swahili-talande, glada och morgonpigga studenter, jag saknar att tvätta jordiga fötter i handfatet, jag saknar doften av bananpalmer, jag saknar känslan av att se upp på Kilimanjaro, jag saknar de stekande solstrålarna mot ens fisbleka armar, jag saknar att byta ut hälsningsfraser med främlingar en mötte på landsbygden, jag saknar de blyga barnen som sakta men säkert vågade närma sig en och hälsa, jag saknar skyfallen som svalkade av, jag saknar strömavbrotten när vi var tvungna att tända ljus och använda oss av ficklampor för att se någonting överhuvudtaget, jag saknar ljudet av syrsorna och vildhundarna utanför huset på natten, jag saknar känslan av att stå under det höga vattenfallet, jag saknar att slå i huvudet i taket på minibussen när vi skumpade fram på de gropiga grusvägarna i bergen, jag saknar stjärnfrukterna och mangon vi plockade från träden, jag saknar alla hjälpsamma och trevliga medmänniskor och jag saknar språket. Inte trodde jag att en kunde få så många intryck av bara sju dagar. Att jag vill tillbaka är det ingen tvekan om, däremot får den dagen komma när jag har vuxit och utvecklats från den förbannade fegisen jag är idag.

Imorgon har jag delegering och jag har knappt läst läkemedelshäftet. Ska plugga på ordentligt nu och klara av delegeringen så jag kan börja jobba och växa. Är ovanligt positiv idag!!