Himlen fick sig en ängel. Vad fick vi?

Det är alltid lika sorgligt när någon ung dör. Alltid. Men man tror ju aldrig att det ska hända någon man själv känner.

Igår fick jag reda på att min gamla klasskompis (min parallellklasskompis från 2:an till 6:an, och klasskompis från 7:an till 9:an) hade dött. Hon hade dött igår på förmiddagen. Varför vill jag inte ta upp.
Jag kände henne, men det var inte någon jag umgick med, eller någon som jag knappt pratade med. Men vi kunde prata. Minns fortfarande hur vi gjorde sällskap hem från skolan en dag i sexan, och hur vi pratade om våra språkval. Jag valde franska, hon svenskengelska.

Och i 8:an skulle man i grupper göra en pjäs om ett ord. I den gruppen hon var i hade ordet saknad. HOn dog i den pjäsen, och alla grät.
Idag är min facebook fylld med rest in peace/vila ifred, folk som jag kan föreställa mig sitter och gråter bakom skärmarna när de skriver av sig.

Vila i frid. Hoppas du har det bra i himlen, och att du är med dem som gråter över dig.