curenotcleans blogg



Kille, 26 år. Bor i Borlänge, Dalarnas län. Är offline

curenotclean

Senaste inläggen

snälla klara detta
27 juli 2015 kl. 20:20
almost lover
21 februari 2015 kl. 00:25
ännu en vecka
20 februari 2015 kl. 09:58
hela världen vänds uppochner
18 oktober 2014 kl. 17:53
Sluta
22 juni 2014 kl. 17:26
När det bästa du haft bara försvinner
13 juni 2014 kl. 19:35
Behandla mig som ett djur
10 juni 2014 kl. 19:00
knarket och jag
23 april 2014 kl. 00:41
ovetande
7 januari 2014 kl. 00:57
du...
13 november 2013 kl. 22:10
Visa alla

Fakta

Riktigt namn: Sebbe Civilstatus: Ensam
Läggning: Bisexuell
Intresse: Musik
Bor: Med föräldrarna
Politik: Inte valt
Dricker: Diverse
Musikstil: Allt
Klädstil: Inte valt
Medlem sedan: 2013-11-07

Event

curenotclean har inte lagt till några event än.

knarket och jag

jag saknar tiden då det var endast du och jag
jag saknar dagarna vi kunde lämna allt och bara vara du och jag
nu sitter jag här och försöker skriva någon klychéaktig dikt, men det verkar inte gå vägen för jag har glömt hur man rimmar
tiden går, dagarna springer
jag glömmer bort vem jag är, och jag har inte styret över mina tankar länge
vill jag sluta?
det är en fråga som jag ställer mig, gång på gång
svaret är ja
ibland
nu är det inte bara du och jag längre, nu är världen involverad
saker förändras, jag saknar dig knarket
är det drogerna som förstör mitt liv?
eller är det jag som gjort allt, får jag skylla mig själv?
jag kunde låtit bli att åkt till falun den dagen.
jag kunde låtit migsjälv vara ensam och mobbad, för det går över
nu kommer vi in på historien, som är mycket värre
ensam pojke söker vänner, blir tagen mot sin vilja
jag, killen som inte har vänner, är vänlig och känner sig ensam, och försöker desperat skaffa nya vänner.
träffar några personer inom en förening. UNF ''Ungdomars nykterhetsförbund''. Har jättetrevligt, men ändå är den lilla killen inte nöjd, för han hittade ingen vän han stod nära, ingen som han kunde luta sig till och skratta med, så killen fortsätter försöka, och en dag, träffar han en jättetrevlig kille som verkar snäll och som han vill snacka mer med.
en dag får killen ett sms från ett okänt nummer, där avsändaren påstår sig vara denna kille.
killen sitter ensam den kvällen och blir jätteglad över att äntligen någon hör av sig till honom, och även frågar om dom skall ses.
några dagar senare åker killen till falun för att åka hem till sin vän, och när han var framme vid dörren och knackade på, så öppnar en äldre man dörren, och killen antog att mannen som öppnade dörren var hans väns far. och han blir inbjuden i lägenheten.
denna man är inte den person som killen tror, mannen hotar killen, och sedan misshandlar honom, och utnyttjar honom sexuellt.
detta var historien om den vänliga oskyldiga pojken som försökte få vänner
vad händer sen tror du?
efter händelsen, släpper mannen ut pojken utan att säga ett ord. pojken är förvirrad, pojken har ont, pojken springer.
vart ska han ta vägen? vad ska han göra? ska han ringa mamma?
pojkens tankar virrar och han försöker dra en slutsats, den bästa lösningen.
pojken åker hem.
säger inte ett ord.
dagar går, pojken är i skolan.
pojkens tankar fortsätter snurra, vad har hänt?
det måste varit mitt fel, jag åkte ju dit, det blir för pinsamt att berätta för någon.
pojken börjar växa upp till att bli en kille, och hormonerna bara flödar, puberteten, vem ska man vara tillsammans med? hur har man sex? vem har man sex med?
killen börjar tveka på sin sexualitet, och tror att han är homosexuell.
killen berättar det för sina närmaste vänner, och tror att dom kan hålla tyst om det
han trodde fel.
killen vart tvungen att skaffa nya vänner- ingen ville vara kompis med en bög.
utanförskap- mobbing- vad skulle denna kille göra?
12 år gammal, vart skulle han ta vägen?
killen hade en syster som under sin ungdom haft ett skadebeteénde som kändes som en lösning
trasiga rakhyvlar
blodiga lakan
vad ska mamma och pappa säga?
killen ropar på hjälp, men ingen hör honom.
allt han fick höra var- sluta tyck synd om digsjälv.
tiden gick, killen röker cigaretter, skär upp sina armar varje kväll.
killen har vänner som dricker alkohol och tar piller- det verkar intressant tycker killen.
killen börjar dricka alkohol, och ta piller.
killen ropar på hjälp, men det är ingen som lyssnar.
det ända han får höra, är ännu en gång att han ska sluta tycka synd om sigsjälv.
tiden går, pojken tar piller för att kunna klara av dagarna, killen fyller tretton.
ingen kommer ihåg att han fyller år. han rymmer hemifrån och hänger med några kompisar som ska göra något kul.
dom ska röka cannabis.
killen ropar på hjälp, men ingen bryr sig längre
det ända dom säger är att han ska sluta tycka synd om sigsjälv.
tiden går vidare
han börjar i högstadiet där rykten går om att han är bög.
första dagen i skolan blir killen misshandlad, och varje dag efter det trakasserad och spottad på.
killen orkar inte längre.
killen skiter i skolan, dagarna, veckorna, månaderna flög iväg.
killen sitter i en lägenhet med en joint i handen, han drömmer sig bort. han vill få en ny chans att börja om.
tiden går, och killen ska börja åttonde klass, med förvånansvärt höga betyg, med tanke på att han aldrig var där, bytte han skola.
på denna skolan fick han nya vänner, ingen som spottade på honom, ingen som kallade honom bög, ingen som hatade honom.
han fick vara med.
där träffade han sin bästa vän, och saker började kännas bättre, han höll på att lägga ner med knarket- han vill ha amfetamin- han vill ha kokain.
killen svettas, killen kan inte sova.
killen vill dö.
han berättar om hans tidigare liv för hans bästa vän, och hittar ett stöd- hittar det han alltid strävat efter- någon man kan skratta med. någon han kan luta sig mot.
men knarket kom tillbaks, men inte på samma nivå, så killen tycker det är okej.
killen kommer på att det är dags att kolla upp vad fan han har i arsle. han och sin mamma åker till vårdcentralen och kollar upp det- killen har kondylom.
När kom detta till tror du? Det kan du nog gissa.
killen får berätta allt som hänt, och återigen måste han gräva djupt ner i minnen som han önskar inte fanns.
polisförhör- självmordsförsök- spice
Tre ord, kan räcka för denna del av killens liv. Men här är en kort förklaring: Efter allt grävande i minnen, så blev det jobbigt, tankarna kom tillbaka- minnen som han inte vill minnas.
killen försöker ta sitt liv, och säger ett sista farväl till sin bästa vän som direkt kommer och klättrar in genom fönstret och lyckas få han att spy upp piller som han tagit.
utan henne, hade inte killen funnits idag.
polisförhören fortsatte, och det blev inte bättre i killens huvud. Killen fick reda på en drog som kallas spice.
Tiden gick, killen kämpar, och än idag är inte utredningen klar. Killen har inte fått reda på om mannen blivit dömd, eller om han går fri.
Här är jag. Killen.
Spice är här med mig, och vill hjälpa mig genom detta.
Spice är här med mig, och vill döda mig.
Nu är jag här, har hittat mitt rakblad. Har lust att skära upp varenda kroppsdel som jag har.
Vill ta piller.
Vill slänga mig framför tåget.
Vill hoppa från en bro.
Men vad tjänar det till? Jag dör och får ett ännu skitigare liv?
Eller?
Vad händer sen?
Jag är tom, och jag vet inte vad jag ska göra. Här sitter jag och skriver en bibel.
15 år gammal kille- missförstådd. hatad. oönskad.


Logga in för att kommentera
brainrot 48 år

poesi sure, finns dock en del frågetecken. kallar du detta en bibel? vad ska man omstruktureras av? ditt gnäll om botbar std eller ditt livförakt för att du har en "tuff" uppväxt? vill du leva gourmet? vill du ha en fucking silkesresa till liv? tror du verkligen att folket runtomkring dig nu är de enda vännerna du kommer ha i ditt liv? är du bög så var bög, du behöver ingens bekräftelse att det är OK att vara bög? oönskad? tror du önskar för mycket.
skilj på bekanta och vänner.

curenotclean Kille, 26 år

Tror du detta är min livshistoria? Nej, jag har aldrig gnällt, detta är min plats där jag kan uttrycka mina känslor utan att bli dömd för det är ingen som läser min blogg, men nu var någon tvungen att komma med sin jävla åsikt, och ännu en person som påstår att jag bara gnäller, och tycker synd om mig själv. Livet är hårt, och jag vet det. Det som är problemet är att jag hatar att prata om mina känslor med andra, prata om saker som ingen vet- för att man blir alltid dömd på ett eller annat sätt. Vad man än gör, jag känner inte dig, jag har ingen aning om vem du är. Och du frågar om jag tror att livet alltid är lätt?
Oönskad- mina föräldrar har skämts för den jag är, och jag har inte nära kontakt med någon av dom, för dom tycker att jag drar skam, och smutsar ner deras liv på ''gräddhyllan''.
Jag säger inte att jag vill att alla ska tycka synd om mig och älska mig- för jag vet att livet inte fungerar så, man blir hatad av många. Man ska inte förvänta sig för mycket av människor- men man kunde ju iallafall hoppas att man fick prata med sina syskon utan att föräldrarna freakar ur. Snälla du, du känner inte mig, så låt det vara.