curenotcleans blogg

vad som än händer så ligger det i mina händer, nu är det du min fina.
snälla gå inte dit, det som känns rätt, är aldrig rätt, speciellt inte så som du känner dig nu.
jag är endast en svävande kreation i rymden som utan tvekan har någon betydelse.
men ändå är det mitt fel.
jag är maktlös.
men ändå försöker jag ta över världen.
rädda världen.
ett lortigt universum med en snedvridna etik och moraltankar.
du som är så vacker,
du förtjänar så mycket.
jag vet mer än du tror, och jag vet mer än jag borde.
det finns en chans att göra allt bättre, men det är även en stor risk att göra det sämre
för alla.
men jag vill att allt ska bli bättre för du betyder mer än allt det där andra.
det känns som att allt bara snurrar och att allt som händer eskalerar snabbare än ljusets hastighet.
jag vill försvinna, men jag kan inte lämna allt så här.
speciellt inte dig.
jag älskar dig

your fingertips across my skin
the palmtrees swaying in the wind

you sang me swedish lullabies
the sweetest sadness in your eyes
clever trick

i never want to see you unhappy
i thought you'd want the same for me

goodbye my almost lover
goodbye my hopeless dream
i'm trying not to think about you
can't you just let me be?
so long my luckless romance
my back is turn to you
i should've known you'd bring me heartache
almost lovers always do

we walked along a crowded street
you took my hand and danced with me

you kissed me when you left
you said you will never ever forget theese images

goodbye almost lover

jag trodde allt hade blivit bättre
men jag har lärt mig att livet blir inte bättre
floder av negativitet forsar över mig
inbillningar, misstankar, drogsug, ångest.
motivationen är under noll och det känns som om att jag har börjat om från ruta 0
det känns som att inget hänt, som om någon har satt in mig i en tidsmaskin som gick fel och jag glömt allt jag lärt mig
åtta månader förgäves
ge mig narkotika, rakblad och ett rep
bye cruel world

Jag mår bra. Jag har fått hjälp. Jag pratar hos psykolog. Jag käkar mediciner
Men ändå mår jag inte bra
Vad är det med mig och mina tankar? Jag mår bra ena sekunden. Skrattar, ler och känner att livet är underbart.
Andra sekunden så önskar jag att solen slocknar, att jag blir smittad av ebola, eller att ett flygplan kraschar rätt på mig.
Och sen blir allt svart, och helt plötsligt ligger jag och blöder eller sitter och röker spice eller sitter på tågrälsen.
Och jag kommer på vad jag gör, och jag tänker på min mamma och familj. Och så mår jag bra igen. Och sen är jag tillbaka på samma plats dagen efter. Sitter i samma sits. Jag orkar inte ha det så här nått mer

6 månader
Ingen att prata med.
Hur jag än vrider och vänder mig så går jag alltid åt fel håll
Hundratals vägskäl och jag har provat alla vägar
Men hur jag än gör, slutar jag ändå på samma ställe
Jo vart hamnar man till slut då?
Ingen aning, men en sak är säker och det är att platsen du kommer till är det ett jävla helvete.
Vi alla kanske redan är döda och det här är stället vi straffas?
Hur jag än gör, så gör jag fel
Vem jag än vänder mig till så är det alltid fel person
Eller så är det helt enkelt jag som är fel?
Det är den enda logiska förklaringen
Om vi inte lever i en ologisk värld där allt är fel och det enda som är rätt det är även också, ja, fel.
Vart hamnar jag då om jag dör? Blir man bestraffad för självmord, av om det finns någon "Gud".
Blir det värre eller bättre?
Vill skapa en tidsmaskin bara för att backa tillbaks i tiden fyra år, och bara få en ny chans.
En ny chans att leva.
I wish
I wish

Du, du är det vackraste
Du är det finaste, snällaste och den underbaraste flickan på jorden
Vi gick överallt tillsammans, berättade allt för varandra, och jag trodde aldrig du skulle försvinna ur mitt liv
Alla gånger vi skrattat, gråtit, och pratat tillsammans värmer min mage, men det får mig ändå att gråta när jag inser att du är borta
Jag tänker på dig varje dag, men du har glömt mig, jag har förlorat många vänner, men inget tog mig lika hårt.
Det är som ett hål i ett par byxor som inte går att laga, men likförjävligt vill jag inte slänga dom.
Jag saknar dig så mycket, och jag önskar jag kunde få dig tillbaka. Vill bara att vi ska kunna snacka.
Men du har glömt att jag existerar och jag förstår inte varför...

Please treat me like an animal
When it's too wounded, in too much pain.
You wouldn't let it suffer through it, right?

Ett tyst lidande, sjuka tankar, vart tog min verklighet vägen?
Det får räcka nu, har tagit eget initiativ och skaffat hjälp, sitter nu på ett behandlingshem där alla sitter och röker Spice, första dagen jag var där blev jag bjuden på droger, bra jobb Davidsbogård, seriöst.
Och nu måste jag vara här i sex månader och socialen säger att jag inte får åka hem tidigare av någon anledning, även fast jag berättat att det förekommer droger på behandlingshemmet
Fuck det här
Vad fan ska jag göra?

jag saknar tiden då det var endast du och jag
jag saknar dagarna vi kunde lämna allt och bara vara du och jag
nu sitter jag här och försöker skriva någon klychéaktig dikt, men det verkar inte gå vägen för jag har glömt hur man rimmar
tiden går, dagarna springer
jag glömmer bort vem jag är, och jag har inte styret över mina tankar länge
vill jag sluta?
det är en fråga som jag ställer mig, gång på gång
svaret är ja
ibland
nu är det inte bara du och jag längre, nu är världen involverad
saker förändras, jag saknar dig knarket
är det drogerna som förstör mitt liv?
eller är det jag som gjort allt, får jag skylla mig själv?
jag kunde låtit bli att åkt till falun den dagen.
jag kunde låtit migsjälv vara ensam och mobbad, för det går över
nu kommer vi in på historien, som är mycket värre
ensam pojke söker vänner, blir tagen mot sin vilja
jag, killen som inte har vänner, är vänlig och känner sig ensam, och försöker desperat skaffa nya vänner.
träffar några personer inom en förening. UNF ''Ungdomars nykterhetsförbund''. Har jättetrevligt, men ändå är den lilla killen inte nöjd, för han hittade ingen vän han stod nära, ingen som han kunde luta sig till och skratta med, så killen fortsätter försöka, och en dag, träffar han en jättetrevlig kille som verkar snäll och som han vill snacka mer med.
en dag får killen ett sms från ett okänt nummer, där avsändaren påstår sig vara denna kille.
killen sitter ensam den kvällen och blir jätteglad över att äntligen någon hör av sig till honom, och även frågar om dom skall ses.
några dagar senare åker killen till falun för att åka hem till sin vän, och när han var framme vid dörren och knackade på, så öppnar en äldre man dörren, och killen antog att mannen som öppnade dörren var hans väns far. och han blir inbjuden i lägenheten.
denna man är inte den person som killen tror, mannen hotar killen, och sedan misshandlar honom, och utnyttjar honom sexuellt.
detta var historien om den vänliga oskyldiga pojken som försökte få vänner
vad händer sen tror du?
efter händelsen, släpper mannen ut pojken utan att säga ett ord. pojken är förvirrad, pojken har ont, pojken springer.
vart ska han ta vägen? vad ska han göra? ska han ringa mamma?
pojkens tankar virrar och han försöker dra en slutsats, den bästa lösningen.
pojken åker hem.
säger inte ett ord.
dagar går, pojken är i skolan.
pojkens tankar fortsätter snurra, vad har hänt?
det måste varit mitt fel, jag åkte ju dit, det blir för pinsamt att berätta för någon.
pojken börjar växa upp till att bli en kille, och hormonerna bara flödar, puberteten, vem ska man vara tillsammans med? hur har man sex? vem har man sex med?
killen börjar tveka på sin sexualitet, och tror att han är homosexuell.
killen berättar det för sina närmaste vänner, och tror att dom kan hålla tyst om det
han trodde fel.
killen vart tvungen att skaffa nya vänner- ingen ville vara kompis med en bög.
utanförskap- mobbing- vad skulle denna kille göra?
12 år gammal, vart skulle han ta vägen?
killen hade en syster som under sin ungdom haft ett skadebeteénde som kändes som en lösning
trasiga rakhyvlar
blodiga lakan
vad ska mamma och pappa säga?
killen ropar på hjälp, men ingen hör honom.
allt han fick höra var- sluta tyck synd om digsjälv.
tiden gick, killen röker cigaretter, skär upp sina armar varje kväll.
killen har vänner som dricker alkohol och tar piller- det verkar intressant tycker killen.
killen börjar dricka alkohol, och ta piller.
killen ropar på hjälp, men det är ingen som lyssnar.
det ända han får höra, är ännu en gång att han ska sluta tycka synd om sigsjälv.
tiden går, pojken tar piller för att kunna klara av dagarna, killen fyller tretton.
ingen kommer ihåg att han fyller år. han rymmer hemifrån och hänger med några kompisar som ska göra något kul.
dom ska röka cannabis.
killen ropar på hjälp, men ingen bryr sig längre
det ända dom säger är att han ska sluta tycka synd om sigsjälv.
tiden går vidare
han börjar i högstadiet där rykten går om att han är bög.
första dagen i skolan blir killen misshandlad, och varje dag efter det trakasserad och spottad på.
killen orkar inte längre.
killen skiter i skolan, dagarna, veckorna, månaderna flög iväg.
killen sitter i en lägenhet med en joint i handen, han drömmer sig bort. han vill få en ny chans att börja om.
tiden går, och killen ska börja åttonde klass, med förvånansvärt höga betyg, med tanke på att han aldrig var där, bytte han skola.
på denna skolan fick han nya vänner, ingen som spottade på honom, ingen som kallade honom bög, ingen som hatade honom.
han fick vara med.
där träffade han sin bästa vän, och saker började kännas bättre, han höll på att lägga ner med knarket- han vill ha amfetamin- han vill ha kokain.
killen svettas, killen kan inte sova.
killen vill dö.
han berättar om hans tidigare liv för hans bästa vän, och hittar ett stöd- hittar det han alltid strävat efter- någon man kan skratta med. någon han kan luta sig mot.
men knarket kom tillbaks, men inte på samma nivå, så killen tycker det är okej.
killen kommer på att det är dags att kolla upp vad fan han har i arsle. han och sin mamma åker till vårdcentralen och kollar upp det- killen har kondylom.
När kom detta till tror du? Det kan du nog gissa.
killen får berätta allt som hänt, och återigen måste han gräva djupt ner i minnen som han önskar inte fanns.
polisförhör- självmordsförsök- spice
Tre ord, kan räcka för denna del av killens liv. Men här är en kort förklaring: Efter allt grävande i minnen, så blev det jobbigt, tankarna kom tillbaka- minnen som han inte vill minnas.
killen försöker ta sitt liv, och säger ett sista farväl till sin bästa vän som direkt kommer och klättrar in genom fönstret och lyckas få han att spy upp piller som han tagit.
utan henne, hade inte killen funnits idag.
polisförhören fortsatte, och det blev inte bättre i killens huvud. Killen fick reda på en drog som kallas spice.
Tiden gick, killen kämpar, och än idag är inte utredningen klar. Killen har inte fått reda på om mannen blivit dömd, eller om han går fri.
Här är jag. Killen.
Spice är här med mig, och vill hjälpa mig genom detta.
Spice är här med mig, och vill döda mig.
Nu är jag här, har hittat mitt rakblad. Har lust att skära upp varenda kroppsdel som jag har.
Vill ta piller.
Vill slänga mig framför tåget.
Vill hoppa från en bro.
Men vad tjänar det till? Jag dör och får ett ännu skitigare liv?
Eller?
Vad händer sen?
Jag är tom, och jag vet inte vad jag ska göra. Här sitter jag och skriver en bibel.
15 år gammal kille- missförstådd. hatad. oönskad.

den tomma känslan söker upp mig, jag känner hur kryper upp på mig
jag kan höra deras tunga andetag, som om dom vore alldeles bredvid mig
låt mig vara, jag låter er aldrig vinna
bara ni kunde ge upp, jag vill kunna känna ensamhet
jag är aldrig ensam nu för tiden.
ni står bakom varje hörn, och väntar på att jag ska tappa förståndet
ni står där, och försöker psyka mig, endast av en orsak
de vill se mig dö
ska jag låta dom få sin vilja belämnad och bara lämna denna kropp.
ni viskar till mig på nätterna, och jag ligger sömnlös
önskan om att förstå vad ni menar är stor
jag menar inget illa
jag vill förstå, jag vill veta
jag vill känna, jag vill se
hur mycket jag än vill veta så kommer jag alltid förbli
ovetande

jag brukar hata saker jag inte förstår mig på
men dig älskar jag mer än något annat, du får mig lugn, och jag kunde och skratta och ha kul fast det kändes som om mitt huvud skulle sprängas.
du räddade mig idag, du fick mig att tänka om och stoppa fingrarna i halsen för att överleva, och av någon anledning fick du mig att gå med på det, för din röst fick mig att känna, hur skulle jag klara mig utan det här. din beröring, ditt leende.
jag är otroligt tacksam, och förstår inte hur du orkar med mig, och allt du gör för mig, jag fattar bara inte.
tack för att du finns, jag tror på dig. du har nu varit nykter i sex dagar, och jag är grymt stolt över dig.
må gud förlåta dina sorger, eller nått i den stilen. tack för allt.