Men tänkte lite på hur det, av någon anledning, känts som att jag kommit min pojke närmare och närmare de senaste dagarna. Vet inte varför, för vi har liksom bara gjort det vanliga. Kollat på serier, gosat, bakat, pratat. Men känns hela tiden som att jag kommer honom mer in på livet och det gör mig glad. Jag har så mycket glädje att hämta i den lille mannen och det känns så bra. Puss, nu ska jag däcka med mina girls. <3
Är i Japan nu. Mår bra här, känner mig hemma på många sätt. Men vilse och rädd ibland pga lost in translation.. Shoppat och ätit och supit, känner mig så avslappnad och positiv. Synd att det finns folk även i den här staden man helst av allt vill undvika. Sånt verkar inte gå att komma ifrån.
Man får stå ut med mycket cat calling här. Framförallt av äldre män. De har inga gränser. Man får röka inomhus överallt också. Det är också konstigt. Men inte ute på gatan. Då måste man hitta en rökruta. Skumt.
Herregud jag vet verkligen inte hur man skriver blogginlägg.