candywhores blogg

vad gör man när personen man hela tiden tänker på, som man hela tiden vill skriva till, som man alltid bara velat väl, som man verkligen började få känslor för...

inte vill ha med dig att göra.

trodde jag kommit över det, men sen så ba nej... jag sumpade the only person som faktiskt menat när hon sa att hon inte skulle lämna, men jag var för paranoid... jag drev bort henne

KANSKE INTE JUST NU O KANSKE INTE IMORGON MEN FÖR MIN DEL ÄR DE T BYEBYEBYEBYE'

JAG KAN INTE TA DETTA LIV
MEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEERRR

JAG ÄR EN ELAK JÄKLA HORA SOM INTE KAN HÅLLA ETT FÖRHÅLLANDE I MER ÄN NÅGRA MÅNADER. KAN INTE ALLA BARA TA VARSIN KNIV O SAKTA HUGGA MIG DET SKULLE GÖRA MINDRE ONT

ASDSFGIOKLBD FAN FAN FAN FAN NFAFANF 'ågr

JAG GÖR ALLTID FEL
ARGTORG

DFAS
GD
ALLTID FUCKING FEL
AGR
DFHNB

HEJSAN RAKBLAD DET VAR FUCKING LÄNGESEN SÄG HEJSAN TILL MITT BARA BEN SOM BEGÄR DIN MJUKA SMEKNING AAHSA'sfrhETFG


HEJSAN STENVÄGG SKÖNT MED MITT HUVUD VA OCH HEJSAN ALLA JÄKLA FUCKING ÄLDRE MÄN SOM BARA LÄÄÄÄÄNGTAR EFTER ATT SKADA MIG MER HÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄR KOMMER JAG DET ÄR ÄNDÅ ALLT JAG DUGE R TILL AJIIPPPPIIIIIIIIII FAN FANF
holtj*fg

År 1997, den 31 mars klockan 3.11 på morgonen så föddes ett barn som tilldelades kvinnans kön i samhällets selektiva ögon.
Detta barn föddes till ett par som var väldigt ungt, för unga skulle de flesta säga. modern var 15 och fadern 21. modern drabbades av förlossningsdepression och vägrade ens hålla i barnet eller säga att det var hennes. hon var rädd för barnet och lades in på psyket i 8 månader.
fadern jobbade konstant så en socialarbetare tog hand om barnet relativt ofta.

efter några år så hade barnet en syster och föräldrarna skiljde sig. Efter denna händelse fick barnet vara med om mycket. Psykisk misshandel och vissa gånger fysiskt. Hon fick höra konstant hur ful hon var, vilket missfoster hon var och att hennes mor ville göra abort. Allt detta, av hennes far och styvmor.
hennes styvmor brukade dessutom övertyga henne sedan en ung ålder att hon var värdelös, hopplös och bara helt enkelt dålig och har inget syfte.
hennes självförtroende sjönk och när hon fyllde 15 försökte hon ta sitt liv för första gången men misslyckades. ni må tro att hennes föräldrar då skulle ändra sig. men nej.

kort därefter kom självskadandet där hon skar sig själv. varje gång hon blivit kallad ful, eller hora, eller missfoster blev ett är på hennes ben. för varje gång hennes mobbare hade slagit henne, tagit hennes grejer, hotat henne blev det ett nytt ärr på benet tills benet inte hade mer plats.

När hon var 16 kom andra försöket och även då misslyckades hon. hon hade då kommit ut som homosexuell och var relativt stolt fastän hennes far hatade det och vägrade acceptera. hon hade vid detta tillfälle nyligen blivit absolut krossad av en tjej som hon var förälskad i, blivit antastad av en av hennes så kallade "vänner" medan alla i bakgrunden hejade på, hon har sprungit därifrån gråtandes och sedan blivit kallad löjlig. hon hade helt tappat förtroendet för folk .

när hon fyllde 17 så började hon undra om detta verkligen var hon. hon hade ärr på benen, händerna och armarna och gömde sig för omvärlden men bestämde sig för att sluta gömma sig och började bära shorts utan att bry sig. vid den tiden började dock sakerna hemma bli alltför jobbiga och den psykiska misshandeln blev för mycket så hon började söka sig utåt för att få den uppmärksamhet och kärlek hon konstant behövde.

hon började söka sig till äldre män som var mer än villiga att ta emot henne. Första gången hatade hon sig själv, hon ville skära bort varje del han hade rört vid, hon ville dö. andra gången gick det lättare, hon grät lite under tiden men han märkte inte det. tredje gången lyssnade han inte på ett nej eller ett stopp. hon sökte ännu en gång hjälp

när hon fyllde 18 så var det lika illa, hon hade nu bestämt sig för att hon inte betyder något. Så hon började sälja sig själv till män som betalade henne för varje besök. under denna period försökte hon ta sitt liv 2 gånger innan hon började prata med någon. en tjej. L. L betydde allt för henne då hon var det enda som barnet kunde vara sig själv med. L var det enda som inte skadade henne och alla runt omkring märkte att hon blev annorlunda. hon slutade till och med träffa mig under en hel sommar för att hon hade L. Hon kände så mycket för henne men var rädd att L skulle vara som alla andra. så hon slängde fram ett "jag älskar dig" några gången utan att få respons och fattade då att det kanske inte var så bra som hon trodde?

hon började konstant oroa sig för att L skulle lämna henne, att L skulle finna någon bättre än henne. hon var så rädd att hon eventuellt förlorade L. fastän orden aldrig yttrades så förstod barnet att hon hade förlorat L till sin sjukdom. Till dem sjukdom som tvingade henne att vara paranoid som tvingade henne att trycka bort folk för att skydda sig.

Därefter ringde barnet till den enda människa som förstod henne. Hon ringde till B. B sa att L bestämmer själv om hon vill vara med barnet eller inte, att hon vet vad hon gett sig in på och att barnet inte hade rätt att bestämma detta. Hon höll med men allt var försent.

redan dagen efter som det sista som skrivits var ett "nej" så tog barnet ännu en gång kontakt med männen som ville ha henne, hon ville inte tänka på L så hon började prata med männen igen, hon försökte träffa en man men mådde illa vid endast tanken. barnet började dessutom prata med en annan tjej en stund. Lina. men inget var densamma. hon ville inte ha Lina, hur bra hon är verkade vara så kunde inte barnet ta det. barnet ville inte ha nån annan. men det var försent.

förlåt att jag är som jag är.
i många fall vill jag säga att jag inte är min diagnos, men just nu är jag min borderline. den lever utifrån mig.

fan


hade strumpbyxor på mig så trodde ej det skulle synas men mamma såg igenom att jag hade en bunt med nya ärr på benet. Nu är hon ledsen

hatar när mamma är ledsen

när jag viskade ditt namn, lyste solen upp vägen
jag kollar bakåt och ser djävulen vinka åt mig att komma tillbaka
första steget i solen kändes konstigt

du var inte ute efter att skada mig, men jag väntade
jag väntade länge men det kom aldrig

jag vet inte hur framtiden ser ut, ingen vet
men tills dess så njuter jag av att få skicka hjärtan och säga godnatt och få ett meddelande tillbaka

om jag bad dig att knuffa mig över kanten, skulle du kunna göra det?
om du visste att jag skulle må bra då?
du får fan inte lämna mig i denna hemska värld, lämna mig aldrig. dina ord snurrade i mitt huvud
kommer aldrig lämna dig

med ditt huvud mot mitt bröst smekte jag ditt hår
förklarade hur mycket jag älskade dig
du hatade sånt, du hatade kärlek.
men du älskade när jag sa sånt

åren gick och sen kom en kille
han tog tag i ditt hjärta och drog och drog tills du stod vid hans sida och vinkade hejdå.
jag var längre inte lika viktig, jag var längre inte den som dög.

sen lämnade du mig

du lämnade mig i denna hemska värld.

om jag bad dig att knuffa mig över kanten, skulle du kunna göra det?

snälla lämna mig aldrig jag älskar dig

ditt namn vandrar på mina läppar som en ensam och vilsen man
väggen har fått känna min kärlek till dig, mitt lår har fått känna min sorg
varje penna jag hittar blir ett föremål jag kan använda för bevisa
för varje ord i varje sång är del av mitt hjärta och en del av min själ

dina sista ord flyger runt i mitt huvud, greppar tag om varje sida den kan ta
"du är en hora" hör jag tyst i mitt öra medan en tår glider ner för min kind och landar på kudden
du kanske har rätt, så må vara fallet

dina näst sista ord flyger runt i mitt huvud, precis innan de sista
"du och jag ska bli tillsammans. jag älskar dig" och jag trodde dig
fan jag väntade och väntade och väntade och väntade och väntade och väntade och väntade och väntade och väntade och väntade
var jag inte tillräckligt, hade jag inte gjort allt? ditt sista bemötande var otroligt kallt
när jag förklarade mitt nya självskadebeteende och jag behövde ditt stöd.

du må ha kallat mig allt möjligt dumt, mina vänner hatar att jag fortfarande älskar dig. du har sårat mig, gjort illa mig på alla möjliga sätt. men Melody säg bara orden så är jag din direkt

jag älskar att jag hatar dig och jag hatar att jag älskar dig.

din jäkla idiot.

Möte med bup på fredag..

Skola idag då..
Känner mig INTE taggad, ibland så hatar jag att träffa människor.
UschUschUschUsch
Kan inte koncentrera mig, alls!!
Sedan så är den en kompis som total svek mig i torsdags, och fick mig att hamna i en jävla massa skit.. Hon sade typ till lärare att jag var självmordsbenägen, vilket till dels var sant... Men då fick ju lärarna ticks i hjärnan och ringde till bup, så nu sitter jag i en jävla massa skit på grund av henne, yaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaay...

OCH jag var så jääääävla stressad till skoldagen idag så inte ens mina jävla sömnpiller fungerade riktigt.
OCH den kompisen som svek mig, keep showing up infront of me all the time,
Yi-fucking-ho!!!

Allt jag kan göra är att lyssna på musik, och försöka se normal ut, if possible!



Hatade låten när Britney Spears sjöng den, men när jag såg att Unique i Glee sjöng den, och jag älskar Unique... Den blev bättre.. :)