transperson, pengar och filosofi

Hade värsta diskussionen med mina vänner om hur pengar begränsar våra liv...Ibland är jag så sjukt tacksam för vad jag har men många gånger ställs jag inför val jag inte vill göra p.g.a pengar.
Jag menar visst, det finns de som har det sämre ställt, ur det synsättet eller perspektivet kan man ju välja att vara tacksam för vad man har. Men ibland så måste jag välja att resa till det enda eller det andra landet, då blir det uppenbart att de resurser jag har inte passar mitt levnadssätt och val, ska man då fortfarande vara tacksam eller "klaga" på det egentligen? *oh där kom vi in på filosofi utan att det var meningen*

Det här är så svårt! Min kompis tog och jämförde detta lite med transsexualitet hahha
Många transpersoner(de som faktiskt gör könskorrigeringar) påstår ju att de föddes i "fel" kropp med "fel" kön och därför vill transformera sig till det könet de känner att de tillhör. Men många av dessa personer (även homo&bi) vill också påpeka att vi alla borde ha ett könsneutral samhälle(ursäkta men kommer inte på bättre uttryck) och det de menar med påståendet är att vi måste sluta associera begreppen "kvinna" och "man". Då är ju frågan - argumenterar inte dessa personer emot sig själv?

För er som inte förstod hur min kära vän drog kopplingen mellan detta:
I pengaproblemet skulle frågan bli : Kan vara tacksam över det man har samtidig som man är missnöjd över det faktum att man inte kan göra vad man vill då det finns en begränsning?
Och i transpersons-problemet skulle frågan bli: Kan de fortsätta att argumentera emot "könsnormen" som finns i samhället när könet är det viktigaste för de och när de t.ex själva definierar kvinna som en människa med en annat könsorgan än en man?