tw suicidtankar

Enda sedan det var några som poängterade att jag var patetisk som ventilerade angående hur jag mår här, så har jag inte riktigt ventilerat alls, vilket i sin tur gjorde att jag inte brydde mig om att blogga mer. Men just nu så har jag inte riktigt någonstans att vända mig när jag mår dåligt och jag bryr mig ärligtalat inte längre.

Sen jag flyttade till den nya familjen så har jag bara mått sämre och med kravet att vara ren gjorde det jobbigare eftersom jag inte har något att dämpa ångesten med. Det gick bra till en början. Jag var ren i 2 månader tror jag? Kanske mer men allting är så luddigt eftersom jag knappt går ut längre, så alla dagar är precis likadana och inget som jag lägger på minnet. Som idag, en vanlig dag i mitt liv numer är att jag vaknar och inte har någon form av socialinteraktion med någon, inte ens med familjen jag bor med.

Allt jag kan tänka på är hur mycket jag ångrar att jag inte hoppade när jag stod på fönsterblecket för ett år sedan. Ångrar att jag inte hoppade när jag hade chansen för jag kan inte komma på ett sätt att ta livet av mig i min nya omgivning. Men jag kommer nog på något snart, hoppas jag.

Jag har haft flera återfall sen jag slutade och helt ärligt så bryr jag mig inte om jag pissar positivt nästa gång. Jag har redan misslyckats med precis allt, så det skulle bara ge mig ännu en anledning till att ta livet av mig.